Mannen utan vänsterhandske?

Detta är tre terrorister, minuterna innan de två mörk-klädda spränger sig själva och ett nästan tjugotal oskyldiga flygresenärer i bitar.
Vi känner alla till illdåden igår i Bryssel, på flygplatsen där CCTV-kameran fångade denna trio och senare även i tunnelbanan.
Vad som av experter beskrivs som anledningen till att två av de tre bär handskar på vänster hand, är att de på det sättet döljer en utlösningsmekanism förbunden med en tråd till spikbomben gömd i väskan på bagagevagnen.
Varför den tredje mannen i ljus jacka och hatt inte har samma mekanism vet jag inte, men han utlöste inte sin bomb, anledningen till det lyckliga misslyckandet vet jag inte.
Men, han undkom, och rapporterades tidigare idag ha gripits i Anderlecht men detta förnekades senare av polisen i Bryssel.
Mannen i ljust lär ha svenska kontakter?
Han jagas och lär trycka någonstans, men dyker för eller senare upp ur sina gömslen och då blir det klippt även för honom.

Vad dessa två män i sina vänsterhandskar nu gjort är - att upplysa vakt- och polispersonal på flygplatser världen över, att män i handske på ena handen är att betrakta som ytterst suspekta.

De får hitta på något annat bombutlösarknep framöver, att de inte skulle lyckas med det står utom allt tvivel, de onda makterna ligger alltid stegen före de goda.

Hoppas mannen utan vänsterhandske åker dit fortare än kvickt.

Bryssel, Belgien, Europa den 22 mars 2016.

Idag har det hänt igen, den grymma, obarmhärtiga ondskan har slagit till mot oskyldiga människor i Europas hjärta -  Bryssel.
Om det nu är ni förvirrade själar i Daesh (IS) som utfört även dessa terrorattacker, så kan ni vara helt förvissade om att dessa dåd snarare svetsar samman det öppna och demokratiska samhället som vi européer har lyckan att leva i, än motsatsen, som ni vilsna jihadister hoppas på.
Jag och vi viker inte en tum, inte en tum, hör ni det Daesh?
Ingen av oss, som lever i frihet tänker ge upp den, oavsett hur många illgärningar ni utför.
Aldrig.
Vi står stolta, enade, omaskerade och frisinnade framför er, som en oöverstiglig mur av ljus, hopp och  ljuvlig lust att leva.
Vi är ljuset, glädjen, lusten, frimodigheten, nyfikenheten, öppenheten och optimismen.
Ni motsatsen.
En dag finns ni bara där som sår och ärr i våra medvetanden.

Etosha National Park, Namibia

Som tillfällig besökare i Etosha National Park i norra delen av Namibia, upptäcker man ganska snabbt att man är som en dagsslända som plötsligt dyker upp för att sedan försvinna.

Medan de djur man ser komma för att släcka sin törst kommer från de vidsträckta och snustorra områdena runt detta nästan unika vattenhål alldeles intill parken och dess lodge. 

De kommer en och en, eller nästan i hjordar, sebrorna hade mest bråttom, medan både kuduantilopen överst och oryxantilopen under tog det lite lugnare och möjligen försiktigare.

En upplevelse var det, dessa bilder är från ganska tidig morgon, kvällen innan kom både elefanter och noshörningar för att få sig en rejäl klunk vatten.

Vernissage på lördag i Linköping.

Spännande utställning väntar er som är i Linköping på lördag eller dyker upp lite senare.

Möt Mias lekande färger, hennes frihet och glädje som ställs mot lite mer av en svart-vit värld, min blandning av olika tekniker. Mias bilder är en blandning av grafik och måleri.

Vernissage på lördag kl 11 - 15, adressen är Nygatan 42, Linköping, t o m den 6 april.

Hoppas vi ses.

Rafa Benitez, Newcastle Uniteds räddare?

Rafa Benitez blir ny manager och ansvarig för de stolta Skatorna.

Detta meddelades för bara några minuter sedan, Steve McClaren fick som väntat foten idag, nästan en vecka efter debaclet hemma mot Bournemouth.
Många hade nog väntat att han skulle fotas ut redan dagen efter, men sökandet efter en ny lite mer karismatisk tränare tog säkerligen tid.

Nu har laget i mitt hjärta, mitt engelska hjärta, ett antal matcher kvar för att resa sig ur träsket.
Rafa ansvaret vilar delvis på dig och på spelarna, vars förtroende verkar ha varit lågt för McClaren?
Jag kan inte veta hur klubben har behandlat Steve, han kanske inte kände rätt förtroende, vad vet jag, gör man inte det presterar man inte heller på topp, vilket i sin tur smittar av sig på spelarna.

Jag håller näbbar och klor.
Vilken skalp det skulle vara om Leicester, ledarlaget fick känna på att Newcastle United inte är att leka med när det verkligen gäller med rätt (?) man vid rodret.
Hoppas det är rätt man nu, the Magpies har bytt tränare som många byter kallingar.

Howay the lads.

Mina tre favoritklubbar.......

Alla får vi våra favoriter, vissa falnar eller slocknar helt med tiden, andra sätter sig i märg och ben. Och sitter där för evigt.
Mina tre som jag nu vill presentera heter i bokstavsordning: Hammarby IF, Newcastle United och Södertälje SK.
Det är mina lag, kanske inte era, men mina.
En kort bakgrund?
Hammarby IF, jag är född i Maria Magdalena församling på Söder och då kan man inte bli vare sig AIK-are eller Djurgårdare. Men Bajare är jag liksom min son Anton och sonson Eddie också är födda i samma församling på Södermalm. Vi ses, oavsett var vårt lag ligger i seriesystemet, och äter en bit innan, snackar och får en stund av gemenskap. Därefter match med ett leende eller sammanbitna käkar. Efter fem i år i Superettan är det numera fest och folkligt på Nya Söderstadion, Tele2 Arena, dit MFF, Blåvitt och andra storheter kommer på besök.

Newcastle United, ett lag som i min ungdom i början av femtiotalet var vad Arsenal, Chelsea och Man City är idag, och givetvis blev det då framgångsrika laget mitt favoritlag efter några cupsegrar.
Nu hankar de sig under urusel ledning knappt framlänges i Premier League.
En mer trogen supporterskara, än Newcastles, får man leta efter, deras och mitt tålamod är dock tänjt till bristningsgränsen. Ägare och hela hans skara av nickedockor i ledningen för laget borde kastas ut och ersättas med de som har känslor och engagemang i NUFC. Men hjärtat finns kvar och därmed hoppet.

Södertälje SK, blev mitt lag utan att jag kände något för hockey, när jag i början av sjuttiotalet var med med min son Anton och hans kompis Stellan på en match mellan Djurgården och SSK på Hovet.
Laget, SSK, hade så jäkligt snygga tröjor, ja hela matchstället, det stora tuffa S:et på bröstet och färger marin, rött och vitt. Anton föll och när han, trots egen hockeykarriär och skola började åka pendel till Södertälje från Älvsjö och kom hem klockan halvera på kvällarna, beslutade jag mig för att skjutsa honom till matcherna på Scaniarinken. Och efter några månader blev jag också fast som supporter. Idag rosar de inte marknaden, kämpar i ett kval för att nå näst högsta divisionen, men hjärtat är kvar hos dem.

Mycket snack, men jag ville dela med mig av hur det är att uppleva evig kärlek och lojalitet med något som inte är en nära anförvant eller god vän, men som är en del av mig, en källa till både glädje och sorg, men alltid med hoppets stjärna lysande.

Tack för att ni finns HIF, NUFC och SSK.

Oljan, ja den ändliga oljan....

Oljan är billig nu. Vissa oljeberoende producentländer knäar. Venezuela är väl det mest drastiska exemplet idag. Men de är fler där oljans betydelse visar sig i sinande statskassor. 

Och sinar gör även orsaken till de sinande ekonomierna, nämligen själva oljan, detta alldeles oavsett vad som sker nu med dumpade priser på oljemarknaden. Den konventionella råoljan har nått sin absoluta produktionsstopp, det är oljesand, skifferolja och andra okonventionella oljor som håller produktionsnivån något sånär uppe. Men eftersom det är kostsamt att utvinna den okonventionella oljan, så sjunker produktionstakten även där i allt snabbare takt. 

Bilden du ser här gjorde jag till Kjell Aleklett och hans bok Peeking at Peak Oil som släpptes 2012, ungefär precis i skarven till Fracking-boomen i USA. Boken tappade något i betydelse för den ytlige betraktaren, medans Kjell och hans forskarteam vid Uppsala universitet lade fram nya rön som visade på det faktum att oljan faktiskt är en ändlig råvara. Som vi måste acceptera och anpassa oss till. 

I Kjells nya bok, En värld drogad av olja, som jag också illustrerar, läggs ytterligare belägg fram som visar nedgången av råoljenivån i vår värld. Illustration här uppe passar bra till ämnet, timglaset bara sipprar och sipprar. 

Senare i höst kommer boken som en engelsk utgåva med titeln "A world addicted to Oil". Utgiven av Springer. 

Under tiden håller Kjell dig informerad på sin blogg: Aleklett's Enegy Mix.

Hermann Göring, ingen liten kelgris precis....

 

Så här frodig var riksmarskalken Hermann Göring efter många år i partitoppen, inte speciellt lång till växten, något under dåtida medellängds-mått. 

 

1932 togs denna bild, perfekt ljussatt, förskönande var nog avsikten.

Det finns egentligen ingen anledning att spilla för många ord om denne man, en av nazitidens värsta förbrytare, men det är aldrig fel att påminna om den tid som var så plågsam för miljoner och åter miljoner människor i ett sargat Europa. 

Jag tänker både på de som stupade, tvingades fly, dog under bomber eller svalt alternativt frös ihjäl under kalla krigsvintrar, men vad som fram för allt gör att jag med några rader till vill lyfta fram denne skurk är: 

Hans ansvar för de som pinades och dog i koncentrationslägren. 

Efter att Göring grundat Gestapo blev han också ansvarig för inrättandet av de första koncentrationslägren i Tyskland.

1941 fick han, av Reinhard Heydrich,  de föga hedrande uppdraget att organisera det som kom att kallas "den slutgiltiga lösningen".

Resten vet vi - 6 miljoner människor mötte döden under vidriga förhållande, på grund av denne mans blinda tilltro till att den ariska rasen var övermänniskor och alla andra inte värda att leva. 

Vi får aldrig glömma de som bidrog till ett av historiens värsta krigsbrott - de tyska nazisterna.

Göring tog det rätta beslutet, hans svalde en cyanidkapsel i fängelset i Nürnberg den 24 april 1945.

Illustrationen som godtogs i Schweiz.

Varför visar jag den här?
Jo teckningen den betydde mycket i den folkomröstning som igår hölls i Schweiz, folkomröstningarnas paradis och hemland.
Igår gällde frågan om man skulle direktutvisa invandrare som begått en kriminell handling i landet.
Ja eller nej.

Idag har vi resultatet, det blev ett NEJ, med 59% av de avgivna rösterna.

Återigen, varför visar jag då den här undrar ni?

Jo det är själva illustrationen som visar det vita oskyldiga fåret eller lammet som sparkar ut det fula svarta fåret. Bra idé. Bra illustration. Tydlig, enkel och rak kommunikation.
Jag pratar alltså kommunikation, inte politik nu.

Hur hade debatten då gått, om vi här hemma i Sverige, i en motsvarande folkomröstningskampanj använt ett vitt och ett svart får för att visa på det goda och det onda?
Min omedelbara ryggmärgsreaktion är att det blivit ett sjuherrans ramaskri i landet Sverige.
Media hade gått i taket. Rasiststämpeln hade bankat och dånat, nazistropen skallat och SD hade kletats på ansvarig reklambyrå.
Varför?
Antydan om att svart är dåligt, fel och borde kickas ut skulle aldrig, aldrig ens komma till ett första korrektur-stadium.
Men i Schweiz gick det, även om budskapet med illustrationens hjälp inte alls gick hem.

I Schweiz har kanske begreppet PK inte slagit rot än, polariseringen är kanske inte lika tydlig där som här, hatet inte lika utbrett?

50 miljoner kronor bränner skönt i fickan...

I morgon är det 30 år sedan skotten föll i hörnan av Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm, skott som slöt det oskuldsfulla svenska ansiktet i kramp och ångest.
Vår statsminister Olof Palme dog omedelbart cirka tjugo över elva den kvällen, en fredagskväll.

Jag tänker inte ens försöka mig på att spekulera vem, eller vilka som låg bakom mordet.
PKK, Sydafrika, polisen, 33-åringen, militären, Palmehatare, Christer Pettersson eller vilken/vilka det nu månde ha varit.

Utan mina funderingar kretsar mer kring varför ingen tjallat, eller tipsat eller trätt fram och berättat att det var den och den.... herre jösses det ligger ju 50 miljoner kronor och väntar på den som kan ge tips om vem som låg bakom mordet på vår dåvarande statsminister.
50 miljoner, det är slantar som bränner skönt.

Om det nu inte var en ensling, utan en gruppering, mindre eller större, så måste det väl för i herrans namn vid det här laget ha frestat någon i denna grupp så mycket med 50 mille, att man anonymt tipsat om vem det var, idag död eller levande.
Jo tekniska bevis behövs, men om man kan haffa den skyldige, kanske revolvern också dyker upp, mördaren kanske ville behålla den som en trofé?
Förmodligen ett måste, att revolvern finns kvar, för att få personen fälld.

Men frågan igen...varför har ingen tjallat.
Hur lojal kan vara och hur länge?
50 miljoner kronor är en skön kudde att vila huvudet på och dämpa goolarkänslorna med.

Jag saknar färg hos er SJ.

Jag bor nära västra stambanan. Ser ofta tåg, hör ofta tåg.
Jag tänker inte vädra något missnöje med försenade tåg, inställda tåg eller omdirigerade tåg.
Undrar bara varför SJ valt färgerna svart och grått på sina lok och vagnar?
Lasse Hall, den grafiske formgivaren gjorde ett snyggt jobb när han lyfte hela SJ:s profil, men där jag inte är med, är hans val av den grå färgsättningen.
Tror någon annan är ansvarig för det svarta färgvalet på loktågen?

Man blir lite nedstämd av färgerna, vill se något gladare i vintermörker och dimma.
Troligen är jag tämligen ensam om att lyfta denna fråga, som är medges det, en ickefråga.
Men ändå, det vi ser och det som rör sig, berör oss.

Om det blir något nytt designprogram, snälla beslutande toppskikt inom SJ, tänk då i färg.

Nästan 300.000 besökare!!

Idag tänker jag inte lägga in nån bild.
Skall det här vara en sann Diversehandel då skall det banne mig också vara det. Är säker på att i snudd på 98% av alla mina inlägg genom åren har det varit minst en bild inlagd.
Begreppet Diversehandel kom till när jag började blogga och insåg att jag aldrig skulle kunna hålla mig till ett enda ämne. Heder åt alla som kan det, men inte jag.
Därför kan jag hoppa fritt mellan vad som mig för stunden faller in.
Ofta flyg, konst och teckning är ganska vanligt. Sammanfattningsvis är väl geografi, med stark slagsida åt Australien det kanske allra vanligaste.
Kul har det varit - kul är det.
Känns egentligen inte som ett tvång att måste komma med minst två, tre inlägg i veckan, utan de som kommer de kommer.
Nu är ni nästan på siffran 300.000 som snubblat över min sida, tack, hoppas det gett er något, ett leende eller en eftertanke.
Tror jag ligger kvar med dessa ord tills jag passerat det magiska talet? Vi får se......
Tack återigen. Utan er vore alla 1702 inlägg, bara en suddig dröm, nu finns de här dokumenterade och lagrade för nutid och framtid.

När jag lekte skulptör.

Visst, som konstnär kan man för den oinvigde utge sig för att vara både skulptör, grafiker eller conceptsnubbe. Det är kanske ungefär som att säga att man som musiker både behärskar orgeln, vibrafonen och bastuban?
Jag är från början utbildad till tecknare och illustratör, för att under årens lopp även bli målare och grafiker, med många, många utställningar i bältet.
När det i Gnesta utlystes en rondell-utsmyckningstävling blev jag plötsligt, utan tidigare erfarenheter eller meriter, skulptör.
Visst form, rörelse behärskar jag och kan lätt, relativt lätt överföras till en skulptur-skiss, liksom ljus- och siktgenomsläpp.
När det sen kom till kanske det viktigaste, material och montage stod jag där med brallorna nere, men som tur är har jag kollegor inom gestaltningsvärlen, skulptörer med både erfarenhet och kunskap.
Jag frågade och fick svar och tips om specialister i stål och bockning, blästring och montageteknik.
Så där satt jag - med hela paketet packat och klart för att skicka in till juryn.
Vilket också, med bultande hjärta och fåfäng önskan om framgång, postades på lådan.
Månaderna gick och till slut tillkännagjordes vilka tre förslag till offentlig rondell-gestaltning vid Stopp i Gnesta som skulle ställas ut och för Gnestaborna röstas om.
Jag var inte bland de tre.

Men för de som eventuellt vill se hur mitt förslag Näckrosen såg ut, så låter jag täckelsen härmed falla. Hör inte era applåder, men känner vibrationerna.
Tack!

Ett värmande inlägg, kanske t o m introvert?

Allt man skriver här är ju personligt färgat, ens eget tyckande avslöjas obarmhärtigt, men hittills utan misstänkta figurer runt huset, inga hotfulla meddelande via sociala medier, så man är väl ganska mainstream ändå?
Trots att jag ibland strävar för att inte vara PK ut i fingerspetsarna.
Men det får ändå inte bli ett ändamål att vara anti-PK, då hamnar man i ett gungfly av förnekelser, tillrättavisningar och ångerfulla meddelanden. Man är PK som oftast, men ibland inte, utan att vara nazist, rasist eller någon annan -ist.

Vad har nu detta dravel med värmepumpar att göra?
Ja det kan man fråga sig. Men lite introverta är de (värmepumparna) allt. Det värmer våra inre utrymmen.
Denne kämpe som på bilderna syns med ute- och innedel har kämpat mot vinter och kyla i 12 år. Panasonic är namnet, men nu har de beslutat sig för att ta pension. Trots att jag rengjort, fixat, provat och klappat dem på ryggen, hjälper inget.
Några (tre av fem) under 12 år overksamma direktverkande el-element har nu trätt in som ersättare. Lika tokigt som att köra igång oljekraftverk, eller kol-diton när vi nu, utan eftertanke?, tycks vilja avveckla kärnkraften, jag vill varken avveckla vår kärnkraft, tvärtom underhålla och ge oss möjlighet att bygga ny, som idag är betydligt säkrare än gårdagens, lika ogärna som jag tänker avveckla luft-luftvärmepumpen, den kommer att ev repareras eller bytas ut.
Lokalt har vi Rörhuset i Gnesta, det har fått en förfrågan.
Håll tummarna.

En OQ som är tämligen PK, även efter detta inlägg med kontroversiell kärnkraft som en del av diskussionen.
Lev väl.

Vilken framsida föredrar du? Which book cover do you prefer?

 

In a few months this book will be published in Swedish, later this year an English edition is to be released too. The titel: A world addicted to oil.

Author is Professor Kjell Aleklett at University of Uppsala, whom I have had the pleasure to help with well over one hundred illustations. Both för the books and his lectures across the world.

Now my question is, which cover would make you to stop and pick up the book and hopefully glance through it for a moment?

Om ett par månader kommer denna bok ut på den svenska marknaden, en engelsk version kommer senare under hösten, titel på den blir A world addicted to oil.

Författare är professor Kjell Aleklett vid Uppsala universitet, där han bedrivit forskning kring oljan och dess viktiga del av vårt vardagliga liv och inte då enbart som ett drivmedel. Min roll har varit att hjälpa Kjell med dryga hundratalet illustrationer, som inte enbart används i boken utan även på hans föredragsturnéer runt om i världen.

Min fråga nu är: vilket av dessa omslag skulle få dig att stanna upp och förhoppningsvis plocka upp boken för att ögna igenom några sidor?

Artwork as Mixedmedia. Konst som Blandteknik

 

My passion for Mixedmedia is growing for every day. 

It´s more and more becoming my favourite art-technique.

Being an illustrator, painter and graphic printmaker - mixedmedia is the ideal art-form.

A mixture of acrylics, watercolours, crayons, leadpencils, Chinese ink, collage and what have you, and you feel free as the bird.

Two examples above: Body and soul and Dark horse.

Min passion är Blandtekniken, och glädjen över den växer för varje dag. Min favorit-teknik helt enkelt. Är man illustratör, målare och grafiker, så är det en blandning som ger allt.

Den blandningen ser oftast ut så här: akrylfärg, akvarell, blyerts, tusch, kritor både torra och feta plus collage i alla dess former och friheten är total.

De två motiven här ovan heter: Body and soul och Dark horse.

Tätt när demokratiskt sinnade NZ väljer ny flagga.

Nya Zeeland, ett land mer än värdigt epitetet demokrati.
Här låter man sin befolkning i två folkomröstningar välja vilken av de flaggförslag som ny-zeeländarna själva varit med och ritat, designat och kommit med förslag på.
I sann demokratisk anda, inget toppstyrt här inte.
Den 15 december förra året var det avgjort vilka två förslag som stod mot varandra, efter tre rösträkningar, där de som inte tillhörde de två första, fick sina röster fördelade på någon av topp-två.
De röstande hade haft alternativ 1, 2 , 3 osv att rösta på.

Gissa om det blev tätt. Ända in i kaklet.
Den övre flaggan här kallad "Silver fern, black, white and blue" fick 50,58% av rösterna.
Den undre kallad "Silver fern, red, white and blue" fick 49,42%.
670,790 resp 655,466 röster.

I mars avgörs det om det övre framröstade förslaget kommer att bli Nya Zeelands nya flagga eller om den gamla med Union Jack med den rödvita stjärnbilden kommer att bli kvar.

Vi får väl se. Demokratin sträcker sig ända upp i flaggstängerna.

Peka inte finger år SSK - det får ni ångra.

Oj, oj vad många ni är som fnyst, pekat finger åt eller på andra sätt räknat bort SSK från en framtida liv högre upp i seriesystemen.
Troligen är ni många, med visst fog må jag tillägga, som trott att klubben var på väg att dö och begravas.
Misskött som den varit i många år och kanske fortfarande delvis är? Vad vet jag?
Men med en mindre organisation så blir risken för konflikter, maktkamper och girighet mindre.
Klubben åkte ur Hockeyallsvenskan, med huvuden hängande i många omgångar innan nedflyttningen var ett faktum.
Med den hockeykultur som ändå finns i generna hos denna klubb, med Mats Waltin som stadig tränare och coach, så har de skött sig bra i Hockeyettan, förlorat några viktiga mather, men är med i kvalet att avancera till Hockeyallsvenskan igen.
I går var det över 5.000 som såg SSK slå Huddinge hemma med 3-0 och därmed komma tvåa i serien, efter den katastrofala torsken nere i Västervik, där förstaplatsen gick förlorad.
Stolthet - Styrka - Kultur.
Fina ord, värdigt den klassiska klubb, som kommer att komma tillbaka. Även ni som förlorat hoppet, ge inte upp, stötta klubben, sänk den inte.
Kom igen SSK, ni behövs högre upp, ni har 114 år på nacken och det skall andra lag få känna på. Tradition, kultur och vilja har stjälpt många stora lass. Och så kommer att ske även framledes.
Och Scaniarinken har blivit Scaniarinken igen, Scania stärker sin support och Lantmännen och AXA plockar ner AXA Sport Center från taket på Templet, upp kommer Scaniarinken.
Och upp går Sportklubben.
SSK, go go go.

Iran, efter islossningen, storhandlar hos Airbus.

Iran, som länge varit utsatt för handelsblockad, ekonomiskt embargo p g a flera skäl, bl a bristen på mänskliga rättigheter, sitt kärnenergiprogram mm, men nu är man ute i det fria igen.
President Rouhani, som vid besöket hos Påven i Rom inte fick se det klassiska statyerna i sina nakna skepnader, utan bara dess huvuden stickandes upp bakom skyddande plank, fortsatte till bl a Paris.

President Hollande tog emot i Élysée-palatset och där skrevs bl a en stor flygplansbeställning under.
Iran Air som länge stått på marken mer eller mindre, har nu fått ny luft under vingarna efter att blockaden lyfts till stora delar. De vände blicken mot Airbus i Frankrike, troligen för att Boeing är amerikanskt, ?, men det är min gissning.

Rouhani var på spenderhumör och beställde 118 plan från Airbus, som givetvis tackade, bugade och tog emot. 73 widebodies och 45 single aisle.

Eller fördelade på detta sätt: 21 A320ceo family, 24 A320neo family, 27 A330ceo family, 18 A330neo, 16 A350-1000 och 12 A380. Den sista i raden här är ett genombrott för A380-familjen som haft det trögt i ett par år, 12 plan här och för några dagar sedan 3 från ANA i Japan.

Ja, här er man vad som plötsligt kan ske, när tappen dras ur tunnan.
Bilden ovan är från Airbus hemsida.

Sju veckor utan TV4.

Ja, ni får gärna betrakta mig som dum, rädd eller fördomsfull.
Men jag har vissa aversioner här i livet, en av dessa är TV4!
Av någon outgrundlig anledning fjärmar jag mig, likt en komet, längre och längre bort från denna självgoda och genompräktiga kanal.
Vad är det som gett mig denna bortstötande avsky?
Ja säg det, men främst är det de ständiga och eviga avbrotten i alla program, reklamen gör mig fullkomligt rosenrasande förbannad. Allt hackas sönder, med en massa meningslöst och flabbigt trams om vad du skall köpa och måste ha.
Jo, jag vet att kommersiella kanaler måste finansieras.
Men lägg ett block reklam före och ett efter programmet. Fattar ni inte att folk flyr från ert trummande. Tror ni att vi tittare kan ta vad som helst.
Detta var skäl nummer ett till att jag mer än gärna avstår TV4.
Det andra är deras präktighet. Magstinna, fullgoda och framgångsmätta (tror dom) och den självgoda attityden gör mig knottrig.
Vi är bäst stämmer inte TV4.
Inte i mitt tyckande.
Tvärtom. Det har nu gått ca sju veckor sedan jag tittade på denna kanal.
Det lär dröja framöver också.
Men, visst gör kanalen vissa bra program - och då tittar jag.
Så mycket bättre är ett exempel, Idol tittar vi på då och då, speciellt under andra halvan. Let's dance går an, även om det blir allt fler o fler under 30. Men låt gå.
Något mer kommer jag inte på nu.
Har aldrig sett en film på TV4.
Ja, kära vänner, om ni fortfarande är mina vänner efter detta?
Detta tycker och känner jag, subjektivt utan vilja till övertalning eller kompromiss.
Nu blir det en laxmacka och ett glas nyzeeländskt vitt vin och programmet Så ska det låta.
Vi hörs.
Olle

My cartoon blog - min gubb-blogg

Just to make it sure.
I have a blog http://oqillustration.blogspot.se where all my latest cartoons are posted or published if you so wish. You are welcome to take a look.

Som ni alla vet.
Jag har en rolig-gubb-blogg http://oqillustration.blogspot.se där mina senare illustrationer ligger inlagda.
Gör gärna ett besök.

Såg illa, men hör dessdå bättre.

Visst är det så, anledningen till att jag satt i klistret i över en månad, med att kunna publicera nya inlägg här i Diversehandeln, var att jag inte såg problemen, frågeställningarna, möjligheterna.
Nu har jag upptäckt felet och här är ett inlägg.

Men hörseln har det aldrig varit fel på.

Long time - no see. Länge sedan.

Kära vänner.
Jag syntes här senast den 30 december. Sedan dess har jag varit frånkopplad, med näst intill fruktlösa försök att komma runt lösenord och väggar av olika slag - gav jag till slut upp.  Tills nu när jag försöker på en iPad Mini, då funkar det plötsligt!!
Jag ber er alla om ursäkt för min frånvaro.
Lovar bättring.
Nu vet ni i alla fall att jag lever.

Ok friends, I've benen cut of from my own blog since Dec 30, don't ask me why. No matter how much I've tried with new passwords and e-mails, the wall to climb was to high.
And now! When trying on our iPad Mini, the door to My own blog swung open.
Guess I'm surprised.
Promise to be back soon.
Anyway, now you know I'm around and kicking.

Three cartoons to end this years parade.

OK doggie, it´s bloody well about time that you act as Santa once.

What the heck are you staring at old lady, didn´t you ever see a fashionable man before?

Excuse me, could you folks tell me where I could find the closest Internetbank?

English, Swedish wil follow:

To end this year filled with cartoons I have chosen these, all born after Christmas Eve. I won´t this time bother you with more, you will have to wait until next year, which is soon, very soon.

In the meantime I want to wish you all a Happy New Year.

Avslutar ett år fyllt med olika skämtteckningar, de här tre har alla tillkommit efter julaftonen i år. Tycker det reäcker med dessa för stunden, håll ut det kommer fler nästa år, näste år som är precis runt hörnan. Önskar er alla ett Gott Nytt År. 

CO2, Sverige och resten av världen.

Kjell Aleklett, professor emeritus vid Uppsala universitet skriver just nu på slutkapitlen i sin nya bok med titeln "En värld drogad av olja".
Han har väldigt noga följt den senaste Klimatkonferensen COP21 i Paris, som kommer att behandlas i ett kapitel i slutet av boken.
Igår onsdag, på Kjells blogg finns det mycket intressanta siffror på hur liten del av det totala utsläppet av CO2 som vårt land står för.
Häpnadsväckande, med tanke på de ramaskrik som ofta hörs i debatten här hemma, så är siffran så låg som 0,12% av det totala utsläppet av koldioxid.
Att Kina stoltserar allra högst är inte förvånande, inte heller USA:s andraplacering, men att avståndet mellan dem var så stort förvånar mig.
Glädjande, i mina ögon och öron, är att EU med sina 28 medlemsländer "bara" svarar för ca två tredjedelar av vad USA släpper ut. Indien, Ryssland, Japan följer.
De 16 länder som förorenar mest står för hela 81% av alla utsläpp på vårt jordklot, resterande drygt 180 länder för resterande 19%. Bland dem vårt eget land.

Boken kommer också i en engelsk och en spansk utgåva senare under 2016, rykande färsk, med allt om de senaste årens ganska dramatiska kast i oljevärlden, med framför allt prisfallet som alla undrar hur länge det skall bestå.
Skifferoljan har drabbats hårt av detta och flera företag i USA som borrar i North Dakota och Texas har tvingats avsluta eller har gått/går i konkurs.
Något som Kjell också tar upp i sin bok.

Läs boken, kommer snart i en bokhandel nära dig.

Jag raljerar över ditt (kanske?) favoritlag i fotboll. Football-cartoons.

Fotbollen vållar alltid känslor, hur ytligt man skummar resultat-tabellerna eller hur pulserande närvaro man visar på arenan.
Här är några storstadslag och vad som finns att säga om dom. Intressant att se om någon av er reagerar och kan se vilket som är mitt favoritlag? Hör av er då. Tack!

Paris - from a friendly cartoonist´s point of view.

I fredags hände de som inte får hända.

Oskyldiga människor, mitt i sina liv, roande sig på restauranger, i en konsertlokal och utanför Stade de France, sköts, slaktades eller sprängdes till döds. 

129 finns inte mer. Många är skadade.

Nu är jakten igång, inte bara i Frankrike, utan i resten av Europa. Igår morse i en tidig raid mot terroristceller dödades två av dem, bl a den s k "hjärnan" bakom Paris-dåden.

Det mesta har ni hört och läst om, nästan till leda, men det är nog så att vi måste ta in det fruktansvärda som hände, för att kunna förstå vad som hände, vilka som ligger bakom och vilka motiv de kan ha. 

Jo, vi vet motiven, men de måste ändå repeteras som ett mantra för att vi skall förstå.

Att raljera, med allt för revanchistiska satirteckningar är inte mitt bord, jag vill hellre försöka uttrycka mig på ett bestämt och otvetydigt sätt, men inte med bajonetten på, utan mer med en klackspark.

Som här, där Triumfbågen får klacka ut en terrorist och då jag samtidigt får använda ordet Daesh, ett nedsättande ord om det som felaktigt benämns som Islamiska Staten IS, de har inte utropat någon stat, de har inget erkänt territorium, ingen diplomatisk kontakt med en enda människa utanför sin egen trångsynta krets.

Daesh. 

Är ordet som Frankrike använder officiellt, även de arabiska nationerna använder det ordet. 

Den som i ett IS-dominerat område, förlåt Daesh-dominerat, säger ordet grips och får sin tunga avskuren.

Adieu Daesh!

Another cartoon, this time about oil...

What Kjell Aleklett and his science-group UGES at Uppsala University has been trying to tell us for years.
Oil, crude, tight, light or whatever - oil is a resource that will be harder to find, more costly and there are less and less places to search for it.
So better prepare yourself, we are soon on the plateau when the demand overtakes what´s in the pumps.
I made this sketch for Kjell, when we tried to find a suitable illustration to one of his chapters in the second edition of Peeking at Peak Oil.
Yesterday I found it, and think it´s very illustrative to the topic.

Kvinna stenad i Afghanistan. Gudrun Schyman vad säger du då?

Tyvärr. 

Tyvärr börjar Afghanistan att likna vad det var innan 2002-2003, åren då talibanerna drevs upp i bergen efter åratal av förtryck, våld och hänsynslöshet, främst mot kvinnorna i landet.

När nu den del av världen som trodde sig företräda ett mer rättvist och jämställt samhälle lämnar landet, så kryper talibanerna upp till ytan igen.

Kommer ner från bergen, ut ur sina hålor.

Vi har idag den 4 november 2015, sett en video, som påstås föreställa steningen av en ung kvinna, i en del av Afghanistan som nu är under talibanstyre, 

Stött av klanledare och krigsherrar som vänder sina kappor efter vinden och inte skyr några medel för att själva inte råka i onåd.

Alltnog, denna unga kvinna hade tvångsgifts bort till en man hon inte kunde leva med, utan en man hon rymde från till en annan man som hon valt och fått samtycke från.

Men icke, säg den glädje som får vara. 

Bägge greps, mannen piskades och kvinnan begravdes enligt de regler som gäller vid stening, ja regler och föreskrifter även för det!? 

Hemska tanke, men se bilden ovan. 

Hon begravdes upp till bröstkorgen och sedan kastades det stenar på henne - av män, fega män, ynkryggar som var maskerade. 

Talibaner, klanfolk och krigslordar som ville frotera sig med makten för dagen.

Jag frågar, som jag alltid gör i denna spalt, varför reagerar inte kvinnorörelsen i Sverige, Gudrun Schyman, FI och andra kämpar mot det som sker utanför våra gränser?

I Syrien pågår det värsta kvinnoförtryck som jorden upplever nu, bara att jämföra med Kongo och massvåldtäkterna där. 

I Afghanistan där kvinnorna fick känna lite av lättnader under en period, sker nu det som i morgon kan vara vardagshändelser utan internationell uppmärksamhet.

Kära kvinnokämpar i vårt land, har ordet solidaritet försvunnit ur er vokabulär? 

Har era blickar inte förmåga att se utanför landets gränser. 

Var finns era känslor inför vad som drabbar utsatta kvinnor i andra länder?

Det kan väl ändå inte vara så att kvotering i bolagsstyrelser är viktigare än att förhindra de nedsligheter som kvinnor i krigshärjade länder utsätts för?

Ställ er upp och visa er solidaritet, säg något, visa medkänslor.

Gör något, agera, påverka, ni som kan.

Gråtande, lidande kvinnor behöver er, känna ert stöd, er vilja att hjälpa.

Gudrun & Co, hör ni skriken?

Kina kommer med medeldistansplanet C919. Kanske är det en kopia av en Airbus?

Detta är C919, från Comac i Shanghai.
Visades upp inför imponerande skaror och med sedvanlig kinesisk pompa och ståt, den vajande flaggan inte minst.
Klart man är stolta, en utmanare till Airbus och Boeings A320 resp B737 utan tvekan.
Eller borde de skämmas, seriösa media spekulerar nu om att C919 är en ren kopia av en Airbus A320?

Man räknar med att göra den första flygningen nästa år och sedan väntar upp till tre års testflygningar innan C919 kan tas i kommersiell drift.
Det tar tid att utveckla att nytt flygplan, det gäller alla flygplanstillverkare, där säkerheten är prioritet ett, två, tre osv, sedan kommer ekonomi, ergonomi mm mm.
Men sammanfattningsvis, C919 ser ut som vilken kärra som helst.
Inget uppseendeväckande, men nu är Kina med på allvar och det var kanske väntat.
158 pax för rum i maskinen, räckvidden är ca 410 svenska mil.
Det lär ligga 517 order redan på Comacs bord, från 21 kunder, de flesta kinesiska förmodar jag. Men det är vad de kinesiska luftfartsmyndigheterna meddelar.
De borde veta, de har överblick.

Three cartoons, the Swedish senior-way.

This old chap has the right pose, it seems that he´s having a chat over his mobile-phone, but wait till you here what he says: "Can speak a little louder, I don´t have a mobile phone."

Yes, we are almost in the middle of October, in Germany and elsewhere, it´s being a reason to call for a fest - Oktoberfest. This guy is thinking for all that he´s worth: "I´m wondering if I should have another beer, and pretend it´s Oktoberfest?"

And after a few beers the man here is being on a higher intellectual level, and his thoughts are: "Life is much longer than I expected, about to get a bit boring."

Well, that´s all for today. Hope you enjoyed. /Olle

Boken alla behöver läsa...

Vi fanns på Bokmässan i Göteborg för några veckor sedan, nu är vi tillbaka i våra skriv- och tecknarateljéer och jobbar med de sista kapitlen.
Vår ambition, där den största bördan ligger på Kjell, är att rensa och ändra lite i de kapitel från den engelska versionen, som inte kräver så mycket av ny forskning, nya källor, nya fakta och nya rön.
Samt inte minst, att ständigt notera den ständigt föränderliga värld vi lever i.

Kjell hoppas få lämna en korrekturläst och klar version till tryckarna i slutet av månaden, så att boken ligger levererad och klar för julklappsutskicket.

Passa på att beställa boken genom: exergena@gmail.com

200 kronor plus frakt cirka 50 kronor.

Gudrun Schyman, jag börjar förstå vad du menar....

....ja, jag börjar verkligen förstå vad du menar med det patriarkala samhället, där män med pralinhjärnor styr och ställer och framför allt inte låter kvinnor få samma rättigheter, villkor, löner, förutsättningar, chanser, möjligheter, uppdrag, poster, arbeten osv osv.

Det räcker kanske att titta på dessa två bilder för att ana vad Fi kommer att använda i sin valpropaganda 2018, ett tips till Fi är - använd dessa och ni kommer säkert att gå om både MP och KD.

En liten fundering som jag har, är - är dessa bilder arrangerade, fejkade för att visa mansgrisens roll i dagens samhälle? Kan så vara, men sk-t samma, de är bra och får mig att dra på smilbanden och för ovanlighetens skull också skänka Gudrun Schyman en tanke. Ja till och med en rubrik.

Själv är jag ingen mansgris, utan drar mitt strå till vår gemensamma stack. 

Bokmässan i Göteborg. Välkomna dit.

Nu på torsdag slår portarna upp för årets upplaga av Bok & Biblioteksmässan i Göteborg.
I monter A03-57 finns Kjell Aleklett och jag stationerade, för att presentera boken "En värld drogad av olja". Den första svenska upplagan efter engelska Peeking at Peak Oil som kom ut 2012.
Nu under detta turbulenta oljeår, med priser som åker berg och dalbana och där frackingen/skifferoljan, som blommade under några år, nu plötsligt, för många bolag, blir mindre lönsamt, då är det inte lätt att för en forskare och författare som Kjell att hinna med. Att få allt rätt och på plats.
Än mindre att få med det som är aktuellt idag och förhoppningsvis i morgon, men inte igår.

Kom till monter A03-57 och träffa oss om du är på Mässan. Där kan du förhandsbeställa boken som kommer lagom till julkommersen. Förlaget heter Exergena.

En andra engelsk upplaga är under arbete liksom en första spansk utgåva. Bakom knuten lurar möjligen en arabisk utgåva också. Om allt går som vi hoppas.

SAS - först i Europa. Vi måste sträcka på oss.

Det är inte varje dag man får trumpeta ut riktiga nyheter rörande vårt SAS.

Men nu är det dags, idag lyfte hon, den uppgraderade och tunga A330-300 242-tone version!!
Eller A330-300 242 MTOW, för att göra det ännu lite mer komplicerat.
Som första flygbolag i Europa får nu SAS denna maskin att sätta in på sina långdistanslinjer, främst på nya asiatiska resmål.
Räckvidden är längre än för någon annan version av A330-300, nämligen max 11.300 km.

I dagens läge har SAS fyra A330-300, åtta A340, 20 A-320 Neo är beställda och levereras successivt, liksom den stora A350-900, som SAS beställt åtta ex av.

Kul att få skriva dessa rader.
SAS behövs, med alla mysko lågprisoperatörer som dyker upp.

Finnair A350 XWB lyfter för första gången.

Gårdagen den 17 september blev smått historisk, som första bolag i Europa lyfte Finnairs sprillans nya A350 XWB på sin jungfruflygning från Toulouse i Frankrike.
Lite slut-trimning återstår och om några veckor är hon klar för leverans till Helsingfors.
Ingen rast inge ro, utan in direkt i jobbet. Destination Shanghai till att börja med, efter en tid, med fler nya A350:s kommer även andra destinationer att få glädjen att bjuda Finnairs nya skönheter välkomna.

Bolaget har beställt sammanlagt 19 maskiner av denna modell.
Airbus är ganska stolta för 40 andra flygbolag har beställt 782 maskiner, inklusive SAS.
Bara att gratulera alla parter.
You´ve all made an environmentally good deal.