Igår vankade vi lite oroligt av och an Mia och jag, innan lantbrevbäraren svängde in vid raden av byns brevlådar.
Mia hämtade och i sedvanlig ordning satte vi oss bägge vid köksbordet, öppnade kuvertet med svaren om vi blivit antagna eller ej, la lapparna med A eller R på bordet och - jublade - vi fick bägge A.
Antagna, jag med mina insända tre inlämnade och Mia med tre av sina fem stora. Normalt, man väljer ifall att det lämnats in fem större verk i allmänhet tre av dem om man blir antagen.
Glädjen, bekräftelsen och erkännandet känns som ett renande bad, något alla behöver i vilket sammanhang det än kan vara, som ensamjagande konstnär är man oftast isolerad och solo i sina beslut.
Mia och jag har fördelen att ha varandra, det är mycket det som gör att vi håller oss flytande och hänger med, supporten, stödet, vänskapen, ömsesidigheten - allt det här betyder mer än någon tror.
De som inte har det famlar ofta lite mer, tvekar och ibland släpper igenom sådant som kanske borde arbetats mer på.
Alltnog på lördag i Luna Kulturhus, Södertälje mellan klockan 11 och 16 är det vernissage, med glada antagna konstnärer, har du refuserats är det svårare att gå dit på öppningsdagen.
Tyvärr, för vår del, så missar vi den vernissagen, men Mia har en egen på Grafik i Väst, Göteborg.
Dit är ni alla välkomna, Storgatan 20. Samma klockslag 11-16.
En sak till om Sörmlandssalongen. Mia är med för trettiotredje av trettiofyra möjliga gånger!!!
Måste vara unikt i Sveriges samtliga läns-salonger? Alla gånger sedan 1980! Alltid med olika jurygrupper, ofta med en ibland med två från annan del av landet än Sörmland. Inga jäv här inte.
Mia är värd att omnämnas för detta, jag skrev igår till Sörmlands Nyheter.
Jag ämnar skriva till DN och SvD, då det är salong i Södertälje, en stad med mycken kultur, inte bara kriminalitet och elände som press och media försöker tuta i folk.
Styr kosan mot Södertälje eller Göteborg på lördag, ge kulturen en chans, en plats längst fram!
