Summa sidvisningar

torsdag, november 27, 2014

Rising sea levels, bull.....


Note dear followers, this is a cartoon:
This guy portraided here, simply is of the opinion that the issue of rising sea levels or not, is crap.
Let me quote him: "The question of rising sea levels is bullsh-t talk, I never have a leak outside the house."
Now it´s up to you to judge if he has a point or should be ignored and forgotten.

onsdag, november 26, 2014

Arthur, a stray dog has touched my heart.

Photo/Krister Göransson/Peak Performance

All you out there, you simply must read this story in Mail Online, Daily Mail´s online newspaper.
We here in Sweden, first heard about Arthur, with two legs remaining of the tough competion in Eucador.
Adenventure Racing World Championships is nothing for a  beaten, bleeding and scared dog, but he was fed a meatball before the continuation of a 20 mile trek.
He swallowed the meatball and decided to become the fifth member of the team for the rest of competition. 
The rest can be red in the Mail. Don´t miss it. Arthur is today staying in a dog quarantine near Stockholm, and is reported to be well and are today expecting the first visit from one of his team-mates. 
Two weeks ago, he was trying to avoid to be beaten, hiding, starving and without all self confidence, today to be treated well, fed and able to move around without being hit by sticks or belts.
Welcome to our part of the world Arthur. You are a tough guy.

måndag, november 24, 2014

Delta beställer från Airbus


I en pressrelease den 20 november tillkännager Airbus att Delta Airlines, beställer 25 exemplar av den sprillans nya A350-900 XWB och 25 A330-900neo också den den senaste versionen av 330.
Och här pratar vi om fasta order.
Delta är amerikanskt, men är inte rädda att beställa europeiskt för det, flyger idag 169 Airbus -maskiner av varierande typ, heder åt dem.
Precis som europeiska bolag ofta beställer amerikanska Boeings.

Några ord om Delta; 80,000 anställda och cirkus 165 miljoner passagerare årligen ligger på deras palett.

Några ord om Airbus; idag har de totalt över 1,300 beställningar på A330, varav runt 1,100 är levererade. A350 har i skrivande stund 750 orders liggande. Qatar Airways blir först ut, leverans i dagarna och i januari så sätter Qatar in den första maskinen på Frankfurt.

Det händer saker hela tiden i flygvärlden, beställningar kommer och då och då blir det tal om avbeställningar.

söndag, november 23, 2014

JFK och Kubakrisen till minne.


Det är 51 år sedan John F Kennedy brutalt mördades i Dallas.
Skotten i Texas gick som en chockvåg över världen, ett år efter att JFK fått Nikita Chrustjev av beordra sina missillastade fartyg på väg mot Kuba att vända.
Det året var 1962 och jag skulle precis mucka från min militärtjänstgöring i Kustartilleriet på norra Gotland, men därav blev inget, den veckan då världen stod på randen till ännu ett världskrig, fick vi som skulle få åka hem, snällt stanna kvar i beredskapsläge.
Hade vi då haft den tillgång till information som idag sköljer över oss, hade vi säkerligen blivit skraja och undrat om vi någonsin skulle få komma hem igen.
Nu visste vi inte så mycket, radion fanns och TV fanns också, vi lyssnade och tittade men fattade nog inte hur stora riskerna var.
Allt nog, Krusse backade och fartygen fick återvända hem igen, förmodligen till Leningrad eller Kaliningrad. Fidel Castros missiler och raketer nådde inte fram.
Och vi återvände också hem.

Året efter sköts John F Kennedy.
Jag och Kerstin, nygifta satt på flyttkartonger i vår nya lägenhet på Terrängvägen i Västertorp i Stockholm, när Kerstins mor ringde och berättade att de skjutit Kennedy.
Vi kopplade in vår radio och lyssnade, på Arne Thorén och andra. Ganska kort efter det kom dödsbudet. Chocken briserade och rädslan kom tillbaka.
När sedan strippklubbsägaren Jack Ruby inför tv-kamerorna smög fram bland vakter och polis och knäppte Lee Harvey Oswald, skrevs tv-historia. Aldrig hade ett "så viktigt mord" direktsänts och setts världen över.

Ja åren har gått, fortfarande lever vi i den sk västliga världen i fred, kommunismens hot är borta. Nazismen sprattlar lite här och där, fundamentalistiska rörelser inom islam begår illdåd, men här hemma är det fortfarande ganska lugnt och fredligt.


onsdag, november 19, 2014

2 december 2009.







För snart fyra år sedan, den 2 december 2009, hände säkerligen något riktigt ovanligt - solen kom fram. Jag minns inte, men kamerans minne minns.
Och idag, precis som jag plockat fram denna serie med bilder från 09, så vad händer då?
Jo tam´ej sjutton tittar inte solen fram igen!?!
Dagens datum är alltså den 19 november 2014.
Hoppas att ni får glädje av vad som gladde mig för fyra år sedan, ljuset, frosten som bet i metall och trä.

Idag har jag krattat löv, med ryggont som resultat, vi har begrundat rosenknopparna och plockat persilja till en smoothie.
Ingen frost, men vi får väl se....framöver.

Photos/foton: Olle Qvennerstedt ©


tisdag, november 18, 2014

13,804 km. 15 timmar.



I slutet av september, måndagen den 29 närmare bestämt, landade Qantas flight 7 på Dallas-Fort Worth International Airport, efter en 15 timmar lång nonstop flygning från Sydney.
Fullbokad med 484 passagerare hade Qantas stora dubbeldäckare A380 då tillryggalagt modiga 13,804 kilometer.
Skulle tro att det för de flesta, om inte alla, innebar en viss befrielse att få sträcka på benen, jo visst hade de 14 som satt i första klass och de 64 i business haft tillfälle att sträcka ut sig, men ändå, att få gå och sätta fart på blodomloppet igen, skadar aldrig.

Hur som haver, med denna A380-jungfrutur blev detta också världens längsta flygning, tidigare hade en annan A380 rekordet, Emirates på sträckan Dubai-Los Angeles.

För Qantas del flögs denna sträcka med Boeing 747 tidigare, men då var det inte nonstop, pga motvind på tillbakaresan gjordes en mellanlandning i närbelägna Brisbane för bränslepåfyllning innan man fortsatte till Sydney. Lite onödigt kan tyckas, men säkerhetsbestämmelser är till för att följas och finns en destination i tidtabellen kan man ju inte bara hoppa över den.
SJ här hemma brukar glömma att stanna i Gnesta med sina regionaltåg, men då pratar vi om stenkasts avstånd. Och vi pratar om SJ.

Qantas kör över 200 flygningar mellan Australien och USA varje vecka, detta med A380. Imponerande.
Några kompisar till oss flög A380 Sydney-Dubai för en månad sedan och de hade bara lovord att säga dels om flygbolaget och om den tystaste av alla tysta flyg - Airbus A380.
Som har svårt att lyfta i orderböckerna, men snart kommer en stororder från någon av emiraten och smilbanden vänder uppåt hos Airbus igen, som för stunden är glada för framgångarna med den nya A350 XWB.

söndag, november 16, 2014

November

Ingen på dessa breddgrader kan ha undgått att vi lever i den gråaste, mörkaste och kanske mest trista av månader - månaden November.
Det är inte bara ebola, MH17, ISIS eller Förbifarten i Stockholm som förmörkar vår vy och orsakar depressioner hos vissa, sömnlöshet hos andra - det är också vädret, årstiden och saknaden efter sol.

Personligen klarar jag detta bättre än många andra, jag vantrivs inte, njuter inte heller, men kurar lite i skydd av dimmor och mörker.
Plockar fram ett korsord, en bok eller placerar mig vid datorn.
Ibland blir det tv-tittande och Dagens Nyheter bygger på lite av kunskapen om omvärlden.
Med andra ord, jag har det ganska gott under november månad, knastrar sedan kakelugnen och det finns ett gott vin att läppja på, ja då rider man ganska snabbt ut denna trista månad, som om lite drygt 30 dagar slår över till hopp om ljusare tider igen. Den 21 december är dagen.
Då börjar det så sakteliga mörkna på södra halvklotet, medan vi här uppe kan skönja aningen längre dagar in i början av januari.

Men som gubben här ovan, det finns de som lider. De som deppar och de som hukar under moln och duggregn. Håll ut, framtiden är ljus.

måndag, november 10, 2014

Kryssaren HMAS Sydney i sjöslag med den tyske jagaren SMS Emden.

 Fartygsbesättningen ombord på HMAS Sydney efter slaget.

Här ses SMS Emden på grund, utbränd och besegrad.

Den 9 november 1914 (för 100 år) sedan eskorterade HMAS Sydney, ett kryssare i lättviktsklassen i det unga Royal Australian Navy en konvoj med australiska trupper ombord, på väg till Mellanöstern och sedan slagfälten i bl a Gallipoli.
När HMAS Sydney lämnat Fremantle i nordvästlig riktning fick de ett SOS om ett mystiskt krigsfartyg som smög i vattnen nordvästöver.
Det skulle visa sig vara en riktigt blodtörstig tysk varg, jagaren SMS Emden, som orsakat stor förödelse bland transportfartygen på rutterna mellan länder i det brittiska samväldet.
Men SMS Emdens skicklige kapten Karl von Müller hade även bl a sänkt en stor rysk kryssare, en fransk jagare.

Ombord på HMAS Sydney konstaterade kaptenen att det "It´s the Emden alright".
När von Müller upptäckte att han var upptäckt, satte han kurs mot Cocos-öarna, där en trådlös telegraf-central fanns för att upprätthålla kommunikationerna mellan England och Australien.
När Emden nådde dit, kanske i tron att den inte skulle upptäckas, gick manskapet till attack med yxor och hammare för att slå sönder allt som kunde skicka signaler vidare.
Men innan de stormade i land, hade personalen på Cocos-stationen lyckats skicka iväg ett SOS, som uppfångades av HMAS Sydney, 80 kilometer bort, texten löd "Strange ship in the harbour".

Ombord HMAS Sydney begrep man vilka de var och inom kort uppfattade tyskarna det stora svarta rökmolnet i horisonten som berättade att motståndarna var på väg.
Men först trodde de, enligt utsago, att det var ett handelsfartyg, men kvickt gick det upp för dom att det vara något mycket farligare, hastigheten gav klara besked.
Tyskarna öppnade eld med sin 10,5 cm kanoner, men missade, likaså den andra och tredje salvan, men den fjärde och femte träffade det australiska krigsfartyget, dödade fyra sjöman och skadade 12.

Här kunde striden varit över, ett par unga sjömän lyckades dock slänga brinnande krut överbord, som antänts av en tysk granat, de unga sjömännens tappra insats räddade troligen skeppet från att explodera om det brinnande krutet nått ammunitionsförråden ombord. De unga fick dock brännskador.

HMAS Sydney svarade nu med en överlägsen eldgivning, man bombarderade och träffade SMS Emden med granat efter granat, fartyget vände och vred på sig, svarade med en ny kanonad ända tills kanon efter kanon tystnat.
Som en desperat sista åtgärd försökte kapten von Müller att fyra av en torped-attack, men även den misslyckades och till slut med många döda tyska sjöman liggandes på ett brinnande däck, körde han SMS Emden på grund på Cocosön eller North Keeling Island med 134 döda och 65 skadade sjömän ombord.
De överlevande tyska sjömännen fördes i land i Västaustralien och internerades i olika läger för krigsfångar.

Den tre år unga australiska flottan kunde fira sin första triumf i ett blodigt första världskrig, som vi helst vill gömma, men ändå som här minnas.

Det fina i denna blodiga berättelse är att överlevande sjömän från bägge sidor har firat minnet av detta slag till havs, då som vänner.
Vid femtioårsjubileet stod de sida vid sida.


Rysk berg- och dalbana.


Kjell Alekletts blogginlägg så mår den ryska ekonomin ganska dåligt i dessa dagar.
Dels beroende på de ekonomiska sanktioner landet är utsatt för efter anekteringen av Krim och det aggressiva och folkrättsligt hänsynslösa uppförandet mot den suveräna staten Ukraina.

Men illamåendet kanske, enligt Kjell, till ännu större del beror på det fallande oljepriset.
Rysk ekonomi är till mycket stor del beroende av exporten av fossila bränslen. När nu oljepriset närmar sig 80 USD per fat, svajar börsen i Moskva och rubeln rasar.
Ryssland tål inte en berg- och dalbanefärd vad gäller oljepriset.

Tänker att ni som är mer intresserade.
Klicka på länken till Kjells blogg, Aleklett´s Energy Mix, här ovan, för att få mer detaljer kring den ryska oron. En oro som även för oss européer kan vara av intresse och skapa oro.

Varför skriver jag om detta?
Jo illustrationen här uppe, är ingen beställning från Kjell, som jag gjort runt 150 illustrationer till genom åren, utan den kom helt spontant igår.
Sällan har ett ämne varit mer "öppet mål" än detta.
Oljefaten med sina två midjor bjöd in till att ge dem de ryska vit-blå-röda färgerna.
Och där satt den.
Tydligare, närmare och mer illustrativt kan man inte komma ämnet som Kjell avhandlar.


lördag, november 08, 2014

Hakone skulpturpark, en bit från Tokyo.


 Carl Milles fanns även här.


En av de mest magnifika upplevelser jag haft, var att få vandra runt i den natursköna Hakone-parken en knapp timmes tågresa utanför Tokyo.
Här ligger på natursköna sluttningar bland kullar och berg, the Hakone Open Air Museum.
Lägger in några bilder därifrån, vi hade begränsad tid till vårt förfogande i parken med dess vindlande stigar tog tid att ta sig runt, och inte minst att hitta i.
Har man dessutom skulptörer från hela världen med verk att stanna upp inför, hinner man inte alltid registrera vem, varifrån. Så hoppas ni ursäktar att några namn saknas. Titta in på denna sida:
Francisco Zuniga, Costa Rica "Group in Front of the Sea"


Titta gärna in på: www.hakone-oam.or.jp

torsdag, november 06, 2014

Han försökte öppna nödutgången 10.000 meter upp i luften.


Ibland slår det snett i hjärnkontoret hos vissa, som hos denne man, när han försökte öppna nödutgången mitt under en flygning med Vietnam Airlines på väg till Sydney i Australien.
ABC News har ett utförligt reportage från denna händelse som kan skrämma livet ur de flesta som blir vittnen till en sådan här händelse.
Tack vare en rådig nyzeeländare, Mark Ansley, så kunde den våldsamme mannen stoppas i sina försök att hoppa ut från flygplanet, det krävdes mer än brottargrepp och en wire för att få stopp på det ursinne som tycktes ha tagit kommandot i huvudet på den vilde.
Några rejäla knockuot-slag fick till sist stopp på galningen.
Mark Ansleys ord "It's flight or fight isn't it, and I tend to fight." blir bevingade ord.

Den våldsamme möttes av en förstärkt polisstyrka vid ankomsten till Sydney och sura efterräkningar väntar den 16 december då han hamnar inför skranket på Downing Centre Court.

ABC News rapporterar avslutningsvis i sin artikel, att nödutgångsdörrarna som öppnas inåt, inte går att öppna tack vare trycket i kabinen.

måndag, november 03, 2014

Stackars homofoba ryssar, har ni fått panik igen?


Det är tre år sedan Steve Jobs dog, den karismatiske VD:n för framgångsrika Apple, fick filmer, böcker, artiklar och som på bilden här ett iPhone-monument på nästan två meter rest till sitt minne.
Det skedde i januari 2013 i St Petersburg i Ryssland.

I fredags monterades minnesmärket över Apple och Steve Jobs ner?
Varför?
Jo, Steves efterträdare och nuvarande VD Tim Cook kom för några dagar ut som homosexuell.
Oh, herre jösses!!
Och Ryssland som verkligen har homofobi, greps av panik och redan dagen efter, i fredags plockades den välkända iPhonen ner och kånkades iväg.
Man vill inte att den skulle symbolisera "gay propaganda."
För i Ryssland "...är homo-propaganda och andra sexuella perversiteter förbjudna att spridas bland unga, detta enligt rysk lag."
Efter att det framkommit att Tim Cook lever "..i sodomi, plockade våra myndigheter ner monumentet, för att skydda vår ungdom från spridandet av det som förnekar traditionella familjetraditioner."

Tim Cooks homosexuella läggning var vida känd i Silicon Valley, men aldrig diskuterat, han ville genom att komma ut, ge Civil Rights en knuff framåt i USA, kanske speciellt med tanke på att det är mellanval i USA i dagarna.

Men Rysslands skräck är nästan skrattretande, nästa steg är väl att man förbjuder all försäljning av Apple-produkter i hela landet? Skulle inte förvåna.
Vad tror Putin och hans knähundar att den vanlige ryssen tycker och tänker? Kan de inte själva få avgöra vad det utan att ha en lag som tänker åt dom?

Hela världen skrattar åt er Ryssland, ni är så naivt barnsliga och samtidigt vidrigt auktoritära att man blir förbannad och än mer tvivlar på att du Vladimir Putin har något vettigt att visa din omvärld?

lördag, november 01, 2014

888,246 vallmoblommor hedrar de stupade soldaterna.



Vid Themsens strand i London ligger the Tower of Londons vackra byggnader och omgivande trädgårdar.
För att minnas att det i år är 100 år sedan första världskriget bröt ut, så har myndigheterna i London bestämt att alla de brittiska- och samväldes-soldater som stupade skall hedras och minnas på ett sätt som inte kan lämna någon oberörd.
Skulptören Paul Cummings kom på idén att att skapa vallmoblommor i lera och sedan bränna dem i ugn. För att sedan göra en aldrig tidigare skådad installation, ett rött hav med blommor.
Alla blommor är handgjorda och i Cummings brännugnar i Derby har det jobbats dygnet runt med alla hundratusentals vallmoblommor i över ett år.
I Augusti hade man redan då kommit en bit på väg, 125,000 hade planterats, idag är man uppe i 770,000 planterade och den 11 november tror man att den sista av de 888,246 blommorna kommit på plats.
Mer än 16,000 frivilliga från hela världen har hjälpt till, klädda i röda T-shirts och planteringshandskar.
Siffran 25,000 frivilliga lär uppnås när allt är klart.
Folk från Nya Zeeland, Australien, Singapore, Kanada, Sydafrika m fl länder har flugit till London för att bidra med sitt lilla strå till stacken.
Varje blomma är "betald" av britter och andra från samväldesländerna, var och en av bidragsgivarna har gett £25 för "sin" blomma.
Besökarantalet är enormt, man räknar med att till den 11 november ha nått upp till fyra miljoner besökare, många stående stilla i betraktelse, andra fotograferandes.
Som alla läsare av detta förstår, så har många, många någon relation till en stupad soldat och då blir det känsloladdade stunder inför detta mäktiga.
Detta är ett extraordinärt evengemang som lätt får känslor att flöda hos besökarna, många ser ett hav av rött, kanske blod, andra kanske mer som att varje stupad soldat åter står där rak i ryggen gestaltad till en blomma.

Vi glömmer aldrig de som gav sina liv.