Skall Stalingrad resa sig ur ruinerna?

Jo det är sant, Stalingrad kan, om de starka krafter som idag kämpar för att återge staden sitt namn från Stalintiden, får sin vilja igenom. 

Och tro inte att de saknar stöd, självaste överprästen himself Vladimir Putin står bakom reformen, tillsammans med en rad av sina nickedockor. 

Volgograd som staden döptes om till 1961 under Chrustsjovs kampanj att ta död på Stalinkulten, är kanske på väg att byta namn igen.

Bilden ovan är från ett litet privat Stalinhyllande museum vid foten av kullen med jättestatyn "Moderlandet kallar" (se nedan). Texten intill Josef Stalin lyder "Jag vet att efter min död, kommer högar av sopor att kastas på min grav, men historiens vindar, kommer obönhörligen att skingra dem."

Rent allmänt är det så att Stalin, diktatorn som inte var guds bäste barn, tvärtom, numera blir allt mer omvärderad, uppburen och omskriven i historieböcker, på muséer, i propaganda och i folks allmänna medvetande. En sann rysk fasadputsning pågår, historieförsköning.

Att Josef Stalin, som lät mörda miljontals "oliktänkande folkfiender", fördriva hundratusentals minoritetsbefolkningar, deportera till Gulag och en säker köld- eller svältdöd ytterligare miljontals människor, idag börjar få sitt solkiga namn rentvättat, kan man nog tillskriva den nya ryska nationalismen, en möjlig idé som är min egen.

Josef Stalin, bemötte i början av kriget sin gelike Adolf Hitler inte bara med hedersbetygelser och gemensamma avtal, som ex det blodiga styckandet av Polen och de Baltiska länderna. 

Utan när Tyskland senare förklarade Sovjet krig stod kanske historiens blodigaste slag i just Stalingrad vid Volgas strand innan floden når Kaspiska havet.

Hitlers elit, sjätte armén och den fjärde pansardivisionen, var nära att ta staden, viktig för dem, för där fanns den livsviktiga oljan tillgänglig. 

Men heroiska insatser av Stalins arméer höll stånd, det var så nära att de drivits rakt ner i Volga, bara några kvarter återstod innan så skulle ha blivit ett faktum. Under obönhörlig eld och med stora förluster lyckades dock de sovjetiska styrkorna i små båtar forsla över förnödenheter, förstärkningar, vapen och ammunition till de som höll ännu höll stånd mot tyskarna.

Sovjet led stora förluster, 1,1 miljon man, varav 485,000 stupade. Tyskarnas förluster blev nästan lika stora.

Återstår att se, om det som kallas det "nya kalla kriget" kan förmå Putin och hans nära PM Dmitry Rogozin att återge staden namnet efter en av historiens värsta diktatorer. 

Tänk om man i Tyskland, visserligen som angripande nation, ändå ens skulle tänka tanken att döpa en stad i ex Ruhr-området, där heroiska (ur tyskarnas ögon sett) strider stod mot de allierade styrkorna under andra halvan av 1944, till Hitlerstadt.

Vad skulle världen säga? Svaret kan bara bli ett.

Samma svar som om Stalingrad dyker upp igen.

Låt oss minnas alla soldater, som fick offra sina liv i kampen för vad de trodde var rätt och riktigt, inte genom att hedra de som skickade ut dem i strid. 

Låt oss minnas alla de civila som led, dog, flydde och tillfångatogs, oskyldiga, icke skyldiga till att de fötts på en viss plats, i ett visst land, där dårar plötsligt tog över och förstörde allt de byggt upp och hoppades sina barn skulle få fortsätta bygga.

Jo, Stalin var medskyldig, han var polare med Hitler i flera år och genomförde även han, massakrer, folkfördrivningar och vidrigheter i fullt samförstånd med sin mustaschförsedda diktatorskompis i Berlin. 

Att fälla en tår i Nordkorea.

Dessa tårar visar en individs litenhet och underkastelse inför en stats makt och överhöghet.
Måhända är domen på 10 års hårt straffarbete för omstörtande verksamhet riktig och då har det juridiska systemet fungerat som det skall.
Men i auktoritära stater, och dit räknar vi Nordkorea, så är det lite si och så med rättigheter för den lille mannen när den store staten vill statuera exempel.

Mannen i tårar är korean-amerikan och heter Kim Dong-chul, ett faktum som kanske lite snabbare förde honom bakom skranket, än om han varit en "ren och obefläckad" korean?
Jag bara gissar?
Han arresterades i Nordkorea i oktober 2015 och nu har han medgett "ett oförlåtligt spionage" och "stöld av militära hemligheter."
I fredags för en vecka sedan dömdes han av den Demokratiska Folkrepubliken Koreas Högsta domstol till 10 år bakom lås och bom.

Nordkoreanerna har tidigare efter att ha dömt utländska medborgare till långa straff också frigett dem tidigare än förväntat, för att, misstänker jag, vinna poäng som en "humanitär stat?"

Tidigare sitter en koreansk-kanadensisk präst inne på livstid, även han för omstörtande verksamhet, att berätta om andra gudar än den koreanske ledaren Kim Jong-un kostar på.

Anzac Day en dag att minnas.

I dag firade och minns Australien och Nya Zeeland alla de soldater som stupat i strid långt från sina hemländer.
Något att tänka på när vi här hemma sitter med armarna i kors och inte vill bidra med trupper om nöden så kräver.
Dessa länder skickade sina soldater till andra sidan jordklotet för att slåss på vår kontinent, slåss för att vi skulle få behålla vår frihet och bevara våra traditioner.
Jo jag vet, de var (och är) med i det Brittiska samväldet, det förpliktigar.
Vi är med i EU och det förpliktigar också, när Frankrike begär om hjälp i kampen mot Daesh (IS) då svara vi med armbågen och skickar något som katten släpat in.
Dessa soldater som syns på bilden stred mot en överlägsen japansk styrka, på över 5000 man, som bara rönt framgångar och avancerat ända till Australiens dörr - Darwin.
Som de hade bombat och som de förberedde sig på att invadera.
Strax norr om Darwin ligger den indonesiska ön Timor och det var där som dessa män och några hundra till var stationerade.
I dimman som rådde, uppfattades inte optiska signalmeddelande till de australiska trupperna att japanerna hade landstigit, utan denna grupp på bilden begav sig ut mot staden Dili, där de överraskades av japanerna, togs till fånga och avrättades, de flesta i alla fall.
Men trots sitt numerära underläge lyckades de andra australierna besegra japanerna och hindra dem från att ta steget över till Australien.
Det skrivs att 600-700 japaner stupade och de insåg då att de skulle retriera för att aldrig försöka ta steget över till Australien igen.
Dessa män här ovan som stupade och avrättades i februari 1942 minns vi och hedrar vi med känsla och vemod.
Brave Diggers, you will never be forgotten.

Nummerskyltar i svart eller blått?

En så´n löjlig fråga egentligen.
Att ta upp nummerskyltar på motorfordon?
Ska det vara nå´t?
Egentligen inte, men jag snubblade över dessa bägge skyltar och funderade om varför vi i Sverige alltid skall ha svarta bokstäver och siffror, när det är lika tydligt och klart med exempelvis blått?
I Guateng-provinsen i Sydafrika hör den övre bilen med dess skyltar hemma.

Jag är förespråkare för det övre alternativet, helt enkelt för att det är mindre tråkigt och korrekt.
Typografin är väl inte mycket att säga om och jämföra med varandra.

Blandteknikens oändliga möjligheter

Som tecknare, målare och grafiker blir det ibland rörigt, man vet inte vilket ben man skall stå på.
Det här har jag vädrat på denna blogg tidigare, men måste få utlopp för det igen, här och nu.

Nu bjuder den underbara blandtekniken in mig med alla redskap jag har, tuschet står där, penslarna på plats, kritor i en enda röra, torrpasteller i boxar och askar, blyerstpennor här och där, svart kol, spatlar, lim, japanskt papper, telefonkataloger att riva collage ur. Hela baletten
Hör ni hela baletten på ett enda bord, det är bara att gå till verket.
Sen kan man måla med kaffe, vilket jag gör, rödvin går alldeles utmärkt, gärna något europeiskt blaskvin i så fall.
Ja variationerna och möjligheterna har inga begränsningar

På bilden här övan är det ganska få s k medier. Japanskt tusch, röd fetkrita och ockra torrpastell.
Det behöver inte se ut som ett lapptäcke, men medlen skall finnas.
Det är blandteknikens största fördel.

Nu slutar jag lovsjunga, utan avser att visa mer längre fram. Varför så snål så bara en, undrar du?
Jo lite skall man väl retas och locka och fresta....

Ostlänken, som börjar mögla....

Idag, i vår sörmländska lokaltidning handlar det om Ostlänken igen, politiker i kommuner direkt berörda av Ostlänken uttalar sig.
Ingen var väl direkt emot, men flera ville ha spår, men i första hand inte snabbtåg utan tåg som stannar vid stationer och inte bara svischar förbi i dryga 200 blås.

Denna Ostlänk börjar mögla och torka i mina och Mias öron och ögon och näsa också.
1997 var vi i kontakt med Trosa kommun för att få köpa ett stort hus, lämpligt för både bostad och ateljé, ungefär som vi har nu, men detta gällde Vagnhärad intill Trosa.
Huset låg/ligger vid Trosaån några hundra meter från nuvarande järnvägssträckning.

Visst skulle vi få möjligheten att köpa huset, men först måste vi vänta på en utredning, kanske en detaljplan för vad Ostlänkens nya station i Vagnhärad skulle ligga, enligt planerna då skulle den hamna på andra sidan ån, rätt nära vårt tilltänkta objekt.
Så vi ombads vänta en tid.
Och vi väntade och väntade, allt medan tidsmarginalen innan vi skulle vara tvungna att lämna vår hyrda ateljé i Trosa krympte.

Vi hade med facit i hand fått vänta cirka 10 år på besked, ett besked som sa att stationen skulle hamna kilometertals bort.
9 år och 10 månader tidigare hade vi hittat vårt hus i natursköna Gnestatrakter, utan Ostlänksbekymmer.
Här rumsterar vi fortfarande, nyss inkommen från en skön stund på verandan ner mot sjön, med morgonkaffet och lärkan drillandes i skyn.

Och denna förbaskade Ostlänk idag nästan 20 år senare, är ännu inte beslutad om var den exakt skall gå, vilka fornminnen som kan hotas, hur den skall finansieras, vilka överklaganden som är att vänta.

Visst vi lever i en demokrati, där alla skall få tycka till, men nå´n jäkla måtta måste det väl finnas, finns det ingen som kan sätta ner foten och avskriva hela projektet eller klubba det och ta debatten.

I auktoritära samhällen som Kina, ett dåligt exempel medges, hade det bara tagit några veckor att mota bort de som oponerar sig och sedan skicka ut arméer med folk som bygger och vips inom några år så reser man i över 300 km/h över boplatser och arkeologiska fynd.

Och under tiden....Sverige är Sverige, även om fan så långsamt.

Panama, det lilla landet med de många och välfyllda brevlådorna.

Ett litet land, med en livsviktig kanal - Panama - är rubrikernas nation denna vecka.
Stackars Panama, att få dras ner i skiten som de råkat ut för, önskar man inte sin värsta fiende.
Naturligtvis är den vanlige medborgaren i den lilla nationen helt omedvetna om och helt oskyldiga till, att det i skyskraporna bands ekonomiska band mellan skumma bolag och rika knölar jorden runt..
Nu är det ett faktum, sen modiga Syddeutsche Zeitung avslöjade Mossack Fonsecas 11,5 miljoner hemliga finansdokument dolda i 214,000 brevlådeföretag har huvuden rullat.
Och huvuden kommer att rulla, folk stå med brallorna nere och regeringar svajar.
I diktaturen Kina är det dock knäpptyst, media sitter med händerna bakbundn trots att just Kina är den nation som har dolt de största pyramiderna med pengar.
Nordkorea är ett annat land som inget har att säga i ämnet trots att de sitter med sina fingrar djupt i syltburken. Och det finns fler korrupta, odemokratiska länder som har anledning att känna sig skamsna.
Här hemma figurerar Nordea och div förmögna kommer nog att få sina brevlådor synade vad det lider.
Som vanlig dödlig, som vanlig skattebetalare utan kontakter med finansiärernas paradisiska gömställen, blir man bara förbannad, desillusionerad och besviken.
Men inte direkt överraskad.
Hoppas nu bara att inga lock läggs på, utan att så mycket som möjligt kan blottläggas, här gäller ingen vanlig banksekretess, här skall det vara tvärtom, vidöppna brevlådor eller valv snarare.
Dokumenten på bordet Fonseca!

Cathay Pacifics nya A350, en vacker fågel.

Den 24 mars lyfte Cathays nya A350-900 på sin första provflygning från Toulouse.
Visst är hon smäcker, vacker, men samtidigt kraftfull i sin skepnad, ett bevis på att Airbus inte slog sig ner med armarna i kors efter lanseringen av den stora dubbeldäckaren A380.
För hade de gjort det, så vete katten vad de stått idag, A380 blev aldrig någon riktig storsäljare, möjligen beroende på att det i själva verket är lite för stor?
Det är mina egna spekulationer.
Nu finns A350 där, en försäljningsframgång för bolaget.
Då säger jag följande: Cathay Pacific Airways har beställt 48 (fyrtioåtta) stycken A350 XWBs !!
Lägg därtill alla andra bolag som lagt stora order, ex Finnair, de flyger idag med flera av dem till Asien, SAS får sina första nästa år, för att nämna några närbelägna.
A350: Teknologi, bränslesnålhet, utsläppsfaktorer spelar avgörande roll, Airbus själva hävdar att denna modell släpper ut 25% mindre och förbrukar 25% mindre.

Foto: Airbus