Nummerskyltar i svart eller blått?

En så´n löjlig fråga egentligen.
Att ta upp nummerskyltar på motorfordon?
Ska det vara nå´t?
Egentligen inte, men jag snubblade över dessa bägge skyltar och funderade om varför vi i Sverige alltid skall ha svarta bokstäver och siffror, när det är lika tydligt och klart med exempelvis blått?
I Guateng-provinsen i Sydafrika hör den övre bilen med dess skyltar hemma.

Jag är förespråkare för det övre alternativet, helt enkelt för att det är mindre tråkigt och korrekt.
Typografin är väl inte mycket att säga om och jämföra med varandra.

Prata ur skägget Vladimir Putin!

Visserligen är vi idag inne på maj månads sista dag, rent klimatiskt är det sommar.
Blommorna blommar och fågelungarnas rop på mat hörs ur holkar och träd.
Men politiskt sprider sig kylan över hela världen, speciellt här upp i de skandinaviska trakterna. Ryssland och NATO bröstar mot varandra, markerar och morrar.
Igår visade ryska flygplan sitt missnöje med en amerikansk kryssares närgångna besök i Svarta Havet av alla hav.
Flygincidenter är vardagsmat över Östersjön. Stora militärövningar pågår både uppe i norr här i vårt land, liksom över Östersjöns internationella vatten och i Ryssland på denna sida Uralbergen.
Transpondrarna är avslagna på spanings- och spionflygplanen.
Med andra ord är de ruggigt och kallt numera - vad gäller relationerna mellan Ryssland och Väst.
Ryssland får ta på sig en del av detta, de annekterade utan att rodna Ukrainas halvö Krim, de har hotat, invaderat och infiltrerat Donetskområdet i östra Ukraina. Där krig pågår och människor dör.
Väst svarar, med militärt utspända bröstkorgar och sanktioner, handelsblokader och ekonomiska embargon av olika slag.
Mitt i allt detta så utfärdar Kreml plötsligt ett inreseförbud för nio svenskar, som haft eller har framskjutna politiska positioner i vårt land.
Margot Wallström grymtar och vill av Ryssland få en godtagbar förklaring till dessa förbud för enskilda individer med svenska pass.
Troligen vill Ryssland visa missnöje mot tidigare utrikesminister Bildts tuffa attityd mot Putin & Co, det finns säkert andra förklaringar i Moskva varför den förre kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth också fått inresestopp av ryssarna.
Om nu Moskva inte uppfattat det hela rätt så har Sverige faktiskt bytt regering och de (ryssarna) har inget att frukta av vare sig Bildt eller Lena A-L.

Men liksom gubben här upp, vore det klädsamt om Ryssland förklarade varför förbudet för vissa svenskar nu är ett faktum.
Prata ur skägget Vladimir Putin!!!

En sjunkande fotbollsnation?

Jorå, frågan har full relevans.
Är vi rankade som 46:e nation i världen, befinner vi oss i en riskfylld situation, som fotbollsnation alltså.
Jag såg delar av kvalmatchen i Chisinau, Moldavien, det jag såg ingav mig obehagliga känslor och föraningar om att vi kommer att få det tufft framöver.
Motståndet Moldavien var svagt, men Sverige lyckades inte utnyttja det spelmässiga övertaget vad gäller att förvalta det i mål och målchanser.
Zlatans turnick vid en målvaktsutspark var inte frukten av snygga kombinationer, tvärtom det var en försvarsmiss av det grövsta slaget som gav oss 1-0.
Det höll sig till det vara några minuter kvar då vi fick en straff och gjorde 2-0.
Men eftersmaken, den kändes inte annat än sur.

Men, solen går upp även i morgon bittida, Sverige kan kanske vända på steken och prestera bättre, för sämre än så här, ser man knappast fotboll på klubbnivå här hemma.

Kom igen nu grabbar. Tro på er själva, slappna av och ha kul. Då vinner ni resten.

Putin en man med huvudet i sanden

Så får det bli.

En illustration till, som egentligen hör hemma på min illustrationsblogg, men som genom sitt direkt politiska innehåll ändå hamnar även här.

Jag blir upprörd över Rysslands och herr Putins konsekventa förnekande av sin militära närvaro i Donetskregionen.

Dessa lögner, sticker i ögonen på mig, igår fick trettiotalet oskyldiga besökare på en marknad i Marieopul sätta livet till när granater avfyrade från de sk "seperatisternas" sida.

Inget land i Europa kan tillåta en granne att invadera sitt eget land utan att vi andra reagerar. Det finns de som kanske försvarar en sådan handling, men de som inte gör det måste höra av sig och markera med de medel de har till buds.

Visst, jag medger, den medvetna propagandan från bägge sidor i en konflikt kan förleda dig och tro på saker och ting som är helt felaktiga. 

Men i denna konflikt kan t o m en vanligt dödlig gubb i Sverige förstå att den militära kraft som de reguljära ukrainska styrkorna möter inte enbart "separatisters förmåga" utan att de får kraftigt bistånd i form av vapen och soldater från annat håll.

Vilket håll?

Jo, Ryssland.

Träd fram Putin, visa lite stolthet och erkänn att ni vill sätta ännu en kil i det ukrainska bygget, ni är rädda och förnedrade över att Kiev valde en annan sida. 

Men erkänn då det, nu är ni bara bleka och fega.

Putte träd fram.

Australien, i hetluften igen.

Ännu en gång ställer sig Australien sida vid sida med USA och andra nationer, i kampen mot en lömsk fiende i Irak.
Den här gången handlar det om något som måste beskrivas som en humanitär insats, sanktionerat av världssamfundet och FN, och på begäran av de styrande i Bagdad.
När det förra gången begav sig, år 2003, var Australien på plats för att flytta på en illasinnad diktator vid namn Saddam Hussein, detta utan mandat från FN.

Det finns klara skillnader, ingen som idag läser nyheterna som kommer ut från Irak och Syrien kan undgå att beröras av de grymheter, avskyvärda grymheter av sällan skådat slag.
Alla vill vi få ett slut på det hänsynslösa fördrivandet av minoriteter, folkgrupper, religiösa grupperingar, alla oavsett ursprung, civila och totalt oskyldiga.
Så den här gången tror jag att opinionenerna i Danmark, England, Turkiet, USA, Australien, Saudiarabien, UAE och andra länder som deltar i försöken att driva IS bort (varthän?) inte blir så högljudda som vid tidigare militära insatser.
Inte för att jag kan australisk inrikespolitik, men hade Julia Gillard suttit kvar på tronen i Canberra, hade förmodligen beslutet blivit detsamma, dvs ställa flyg och personal till förfogande.

Sex stridsflygplan av typen Super Hornet finns redan på plats, två till står beredda hemma i Australien. En tankflyplan och ett avancerat spaningsplan kommer att hjälpa Irak och Kurdistan.
600 militärer, varav 400 är knutna till flygoperationerna och 200 som skall träna irakiska- och kurdiska Peshmerga-enheter kommer att vara tillgängliga.

Sverige finns också beredda, har redan från början skickat humanitär hjälp och om Stefan Löfwen vill kanske det svenska flygvapnet att ställa upp. Det har varit uppe på tapeten, men det var under Alliansregeringens sista dagar. Förmodar att oavsett vilka, så ser de hotet från IS som så stort att man inte bara kan sitta med armarna i kors.

Lars-Erik, om du läser detta, vilka är reaktionerna nere hos dig inför det faktum att Australien återvänder till Irak med stridande trupp?

Är svensk beredskap god?

Senast idag längs det, i media, fram bildbevis på hur ryska militära flygplan kränker och provocerar svenskt territorium.
De som i sin banala villfarelse tror att ryssarna dragit sig tillbaka från sina gammelsovjetiska stormaktsplaner, de kan känna sig bedragna.
Sverige kränks, de baltiska staterna likaså, Ukraina skall vi inte tala om för där pågår en ren invasion, USA och Kanadas luftrum kränks.
Dessutom cirklar ryska spaningsplan med transpondrarna avslagna, vilket innebär att de inte upptäcks av vare sig civilflyg eller militära flyg.
Att, i internationellt luftrum, operera utan påslagna transpondrar är kriminellt och utgör en uppenbar risk för kollision och fatala olyckor.
Att våra kära ryska grannar inte har mer bakom pannbenet än så, borde förvåna, men förvånar inte mig. Deras nonchalanta och arroganta uppträdande kommer att leda till en olycka av något slag, att ett av deras smygande spaningsplan blir nedskjutet eller hamnar i kollision med ett annat flygplan.

Sverige har fått en ny regering, det finns en försvarsöverenskommelse mellan S och Alliansen om att beställa nya Jas-plan och stärka det obefintliga försvaret på Gotland.
Små steg, men i rätt riktning. Med S och MP vid rodret blir det inget NATO-medlemskap men Stefan Löfwen sa idag att vi ställer upp för andra länder och förväntar oss, i retur, att få hjälp om vi skulle hamna i kris. Ett tecken på att MP inte styr och ställer.
Vår beredskap?
Den är usel, men vi har vaknat och har kanske lite mer än vaktparaden att möta en möjlig fiende med.

Nya tider, nya ansikten och nya soluppgångar.

Hur skulle jag, dagen efter ett historiskt val, kunna gå förbi det utan att kommentera det?
Omöjligt.
Men låt mig göra det inledningsvis med ett stänk humor.
För visst är landets framtid allvar, men en aning kan man väl ändå tillåtas dra lite på munnen åt vad som hänt och möjligen är på väg att hända.

För trots egna/personliga preferenser, lagda valsedlar eller önskedrömmar hos var och en av oss, så är det det stora flertalet som avgör i ett demokratiskt val. Tack och lov.
Därför denna teckning, som visar att solen även gick upp denna morgon, mot en klart ljusblå "moderathimmel" om man så vill.
Och detta händer när hela Sverige, mer eller mindre, målats om från Alliansens orange färg till en rödgrön nyans, som ännu inte blandats eller ens lagts på palletten.
Livet går vidare, kronan svajar, industrin kanske var lite förberedda. Ekonomin påverkas inte i detta skede, utan när det händer något drastiskt kanske?

Men det faktum som skakat om mig är inte Alliansens förlust, utan det faktum att den koalitionens bärande företrädare, under åtta år, inom tolv timmar deklarerar sina avgångar.
Reinfeldt i natt och finansminister Borg idag. Det är tunga pjäser, erkänt fina representanter för landets goda ekonomi, som i ett huj bara meddelar att de försvinner.
För vad än vänstermänniskor må säga och har sagt om herrarna Reinfeldt och Borg, så har dessa båda män, burit Sverige genom den värsta ekonomiska krisen sen trettiotalet, på ett sätt som rönt internationell beundran och häpnad, för att inte säga avund.

Nu avgår de, kanske det blir dags att syna vad S har i sina rockärmar. För är det något som de har att bevisa så är det att kunna matcha sina föregångare, vad gäller Sveriges ekonomi.
Min uppfattning är att MP inte kan och inte bör få säga till om för mycket, det är ett parti som förlorat stort i förhållande till EU-valet och även i jämförelse med 2010. Dessutom var deras språkrör rena rama katastroferna, åtminstone under den gångna valrörelsen, det var därför det gick som det gick.
Vänsterpartiet, har jag förstått är ställda åt sidan vad gäller Stefan Löfvens regeringsfunderingar.
Mycket bra! De är förödande och skulle innebära en stagnation i Sverige, vad gäller det mesta utom möjligen bidrag och underhåll.

Som sagt, solen gick upp idag.
Den gör det samma i morgon.
Lycka till Stefan Löfven, även om 68,8% av de som valde, INTE valde just ditt parti.

Bajen, jag och 25 000 till.

Ibland kan man verkligen förstå hur det är att förlora verkligheten runt omkring sig, för det som just för stunden utspelar sig framför ögonen på dig och hörs i öronen.
Innesluten i en mäktig och vacker arena, begränsas synfältet, utestängs omgivningen. Strömmen av nyheter, goda som plågsamma upphör.
Det är bara här och nu som gäller.
Jag var med igår, vi var drygt 29 000 i våras och igår kom dryga 25 000 med förhoppningarna högt uppskruvade.
Men det höll på att gå riktigt illa. Bajen mötte Giffarna från Sundsvall, tvåan mot trean.
Det tryck och det krav som vi 25 000 satte på de elva grönvita spelarna visade sig tydligt i första halvlek, som blev ängslig och haffsig. Ingen vågade ta några egna beslut utan duttade över bollen till nästa för att slippa reaktioner och ytterligare ok på sina axlar.
När Theorin sedan klockrent styrde in ett självmål sjönk Bajen ännu djupare, Dibba kunde springa sig ren på vänsterkanten och snyggt lägga in tvåan.
Halvtidsvila och ångest nu även på läktarna, förväntningarna hade sjunkit i takt med baklängesmålen. Pessimisterna hördes i sorlet, men även de som hoppades och trodde på en vändning.
Och den kom, möjligen beroende på Nannes tuffa ord i pausen och på de byten han gjorde, men än mer troligt på att Sundvall kände sig "trygga" med 2-0.
De la sig på försvar och bildade en fullkomlig mur framför sin målvakt.
Men Haddad nickade in 1-2 precis när klockan tickade över på minut 80. Sedan kom en straff som överraskade mig och Kennedy slog snyggt in 2-2.
Ljudkulissen blev olidligt hög och Tele2 Arena kokade av lycka.
Domaren gjorde ingen bra insats, tveksamma domslut, onödiga varningar och en allmän osäkerhet får han bära med sig hem.
Kanske även han påverkad av publiktrycket?
För 25 000 sjungande och euforiska supportrar är något ovanligt i Sverige, i Tyskland har man 50 000 kanske 70 000 på sina matcher, men det är där det.
I Sverige har Bajen det bästa och största publikstödet.
Gnaget (AIK) hade mindre än hälften i går, det säger väl allt, ändå nosar de på serieledning i allsvenskan.
Mycket prat, men en upplevelse,
Skönt att hjärtat tickar grönt.

Back to nature - tillbaka till naturen.

After my trip into world politics yesterday, I feel relaxed to return to more simple matters, to nature.
This is what nature looks like in these parts of Sweden in the end of August.
Autumn is waiting around the corner, with crisp and clean air, a little chilly perhaps, but always offering all of us a spectacular show of colours and atmospherical surprices.
The migrating birds i something else to wait for, always with a bit of sadness but also the wish and hope that they will return in the spring.

Gjorde sväng ut i världspolitiken, men återvänder nu till mer enkla ting, till naturen helt enkelt.
Så här ser det ut i dessa parter av Sverige i dessa augustis sista dagar.
Hösten står och stampar, med sin rena och klara luft, lite kyligare måhända, men alltid med en uppsjö av häpnadsväckande färger och atmosfäriska överraskningar.
Flyttfåglarna är också något som hör hösten till, naturligtvis tråkigt när de lämnar med där finns alltid hoppet om att de återvänder till våren.

Foto: Olle Qvennerstedt

Sveriges goda relationer med USA under nittonhundratalets andra hälft.

Visst är det så att Sverige alltid haft en speciell relation med stormakten USA.
Detta alldeles oavsett den politiska retoriken i våra respektive länder, under dimridåer av misstänksamhet och tidvis förakt, har den informella diplomatin alltid funnits, likväl som den formella. Det ömsesidiga förtroendet har väl varit lite kantstött men inte värre än att samtal förts och tankar utbytts. Beslut har åtlytts. Tystnad har rått.
Om man läser dagens artikel i Dagens Nyheter så förstår man att inte ens Kalla kriget var ett hinder för kontakter, trevanden, hänsynstagande och respekt.
Wikileaks Kissinger-rapporter är välgörande att ytligt ta del av, vår oskuld visar sig allt oftare vara befläckad och nedsolkad i kanterna.

Det kan vara nyttigt för ett folk som vårt, vilket under andra halvan av nittonhundratalet såg socialdemokratin som en garant för en bländande vit neutral stat, att upptäcka att så inte riktigt var fallet.

Det smusslades med vapenaffärer både här och där, Indien kanske inte minst, men även i andra mer suspekta länder prasslades det med sedlar och viskades det bakom stängda dörrar - utom den till Washington.

Grådask kallar jag detta!