Boris Nemtsov avrättad i Moskva.

Har man fel åsikt om hur landet styrs och sköts, ja då råkar man illa ut, riktigt illa ut.

Som Boris Nemtsov, regimkritikern i Ryssland, som i lördagskväll med fyra skott kallblodigt sköts ihjäl i centralaste centrala Moskva. Nära Kreml.

Han kom och gick på en bro, en stor skåpbil kryper sakta efter, kör plötsligt upp, den övervakningskamera som filmat det hela ser inte vad som händer bakom skåpbilen, samtidigt dyker en personbil upp, även den stannar och även här är detaljerna oklara.

Mörker, avstånd, skymd sikt gör att ingen kan fastställa hur många de var, mördarna.

Boris Nemtsov skulle publicera välgrundade fakta om att Ryssland visst är militärt involverade i det som sker i Ukraina, då avrättas han av okända. Att dra paralleller är inte svårt.

Nåra timmar efter dödsskotten tränger polis in i hans bostad och beslagtar dator, hårddiskar och annat som kan innehålla känsliga, för Ryssland och Putin avslöjande uppgifter.

Klimatet i Ryssland hårdnar.

Regimkritiker mördas, detta är inte första gången.

Precis som ISIS så kör regimen med skrämseltaktik, att få människor tysta genom terror och våld.

Vem, vilka vill umgås med sådana nationer och personer? Inte många.

Teckningen ni ser här gjorde jag i stort sett samtidigt som jag nåddes av nyheten om Nemtsovs död.

Teckningen är skickad till DN.

Putin dikterar villkoren?

Efter en kort tids uppehåll återkommer denna blogg i sin vanliga skepnad.
Vissa uppgraderingar har inte gått som de skulle, andra förändringar har tagit mer tid än de borde.

Men nu är Putin i högform, eller han var för en knapp vecka sedan, då ihärdiga rykten förklarade att han förbjudit svenska JAS-plan att under en NATO-övning landa i Estland, samma förbud skulle ha gälld/gäller fortfarande även för det finska flygvapnets flygplan.
Det har tystnat kring detta intrång i vår militära bestämmanderätt, så förmodligen var det en tidningsanka, men jag reagerade snabbt med en bra illustration.
Jag menar bra, Putin med Sverige som knähund.

Återkommer lite tätare framöver. Lovar.

Putin en man med huvudet i sanden

Så får det bli.

En illustration till, som egentligen hör hemma på min illustrationsblogg, men som genom sitt direkt politiska innehåll ändå hamnar även här.

Jag blir upprörd över Rysslands och herr Putins konsekventa förnekande av sin militära närvaro i Donetskregionen.

Dessa lögner, sticker i ögonen på mig, igår fick trettiotalet oskyldiga besökare på en marknad i Marieopul sätta livet till när granater avfyrade från de sk "seperatisternas" sida.

Inget land i Europa kan tillåta en granne att invadera sitt eget land utan att vi andra reagerar. Det finns de som kanske försvarar en sådan handling, men de som inte gör det måste höra av sig och markera med de medel de har till buds.

Visst, jag medger, den medvetna propagandan från bägge sidor i en konflikt kan förleda dig och tro på saker och ting som är helt felaktiga. 

Men i denna konflikt kan t o m en vanligt dödlig gubb i Sverige förstå att den militära kraft som de reguljära ukrainska styrkorna möter inte enbart "separatisters förmåga" utan att de får kraftigt bistånd i form av vapen och soldater från annat håll.

Vilket håll?

Jo, Ryssland.

Träd fram Putin, visa lite stolthet och erkänn att ni vill sätta ännu en kil i det ukrainska bygget, ni är rädda och förnedrade över att Kiev valde en annan sida. 

Men erkänn då det, nu är ni bara bleka och fega.

Putte träd fram.

Elisabeth Svantesson, inte stöpt i "rätt" form?

Regeringen har tillsatt en ny arbetsmarknadsminister - Elisabeth Svantesson.
Och genast startade ett mediadrev.
Nej inte för att hon betalat en städhjälp svart, inte heller för att hon fått parkeringsböter eller snattat en ask Läkerol på ICA för åtta år sedan.

Nej hon har varit aktiv i abortkritiska Ja till livet, och oooh hemska tanke varit medlem i Livets ord.
Förvisso, inga större meriter som skulle rendera henne ministerposten, men för guds skull, måste alla ministrar eller regeringsledamöter vara stöpta i samma teflonform? Måste alla ha samma kritvita förflutna och oskuldsfulla leverne sen de kravlade ur sina mödrars sköten dag ett?

Kan ingen ha "valt fel", testat sig fram i sina livsåskådningsfrågor, tänkt annorlunda och valt att stå för det, tills den dag då det man trodde var riktigt och rätt, hade förändrats.
Man hade skaffat sig andra värderingar, en annan syn, intagit en ny ståndpunkt.

Ivar Arpi har skrivit en utmärkt ledare i SvD, läs den.

Detta måste väl Elisabeth Svantesson för herrans namn haft rätt att tycka och tro en gång i tiden, om hon idag skaffat sig en annan syn på samkönade äktenskap och abortfrågor, så är det väl bra? Eller?
Varför skall media starta drev, då vi kanske (?) fått en alldeles utmärkt ny arbetsmarknadsminister.
Låt henne få testa sina vingar, vädra sina värderingar i frågor som inte bara rör sin nya roll som minister, men även hör till hennes mer privata tyckar-sfär.

Hon är en utmärkt debattör, nästan vass ibland. Men står upp för sina åsikter.
Ett fd medlemsskap i Livets ord och en lite annorlunda syn gällande hbt-frågor ligger utanför hennes uppgifter på arbetsmarknadsdepartementet. Hon är ingen ny Putin.
Låt henne få en chans.

Nej, jag är inte ansluten till Moderaterna eller något annat parti för den delen heller, jag tycker bara att denna jakt på människor för att de inte passar in i vissa politiska ideologers strama former är ett otyg.
Alla har vi väl gjort fel, prövat och hoppat i galna tunnor.
Detta gäller även skribenter i Aftonbladet, Dalademokraten, Flamman eller vad de som nu hetsar hör hemma, deras tro för tio, tjugo, trettio eller fyrtio år sedan var kanske inte heller helt rumsrena? Vad vet jag?
Och, jag ger blanka sjutton i vad de tänkt, gjort och stod för bara de idag håller sig innanför lagens ramar och är bra journalister.

Elisabeth Svantesson har säkerligen också tagit många felsteg, men ge henne en chans.
Gudstroende eller ej.

When Gerard Depardieu peed on the floor.

This is was the Travel section of the Telegraph has to say about "Weird reasons for delaying an aircraft." And I quote:

"A flight from Paris to Dublin was delayed for two hours after Gerard Depardieu urinated on the floor. The plane had been waiting to take-off when the portly French actor demanded to use the loo. After cabin crew refused, he decided to go on the carpet. The jet was forced to return to the gate so staff could clean up. "You could tell he'd been drinking," one passenger claimed."

Thank´s the Telegraph for letting us in behind the curtains, guess this, nowadays Russian chap, had to pay for the clean up. And congratulations Mr Putin, you have gotten yourself a friend with good manners.