Jan Guillou, varför är han så tyst?

IS, eller Islamska Staten, har framgångar, snabbt vunna.
Genom skräck, terror, död och högar av vapen är de mobila förbanden en ny verklig maktfaktor i Irak, Syrien och framöver kanske Libanon och Jordanien. Iran lär de knappast våga sig på.
Turkiet är jag som icke-expert tveksam om.
Finansierade av några av emiraten och/eller megaförmögna uppbackare där. Inkomster får man också från att faktiskt sälja olja och gas från erövrade fält i främst Syrien.

Det som berör mig mest är det fullfomligt hänsynslösa våld de utövar mot helt oskyldiga människor, som kanske bott i årtusenden i sina områden, jag tänker på yasidier, kristna, assyrier, shiiter och andra minoriteter.
Vill inte här och nu gå igenom alla IS (ISIS) illdåd utförda under de senaste veckorna, plågsamma tv-bilder visar de som "blir över" eller klarar sig, många i pyamas, flämtande i hettan. Utan vatten och utan mat. Främst kvinnor och barn.

Här saknar jag de kända mellanöstern-debattörernas stämmor.
Nu läser jag inte Aftonbladets debattsidor så ofta, men det är främst Jan Guillou jag saknar, han brukar aldrig vara sen att dela med sig av sitt tyckande.
Men under de tre år som Syrien-krisen varat har han varit tyst och nu när ondskans makter håller på att riva sönder Irak - fortsatt tystnad.
Plågsam tystnad.

Finns det inget att kritisera i att USA prickbombar ISIS-styrkor för att rädda hundratusentals civila?
Finns det ingen kritik att framför mot "den interna inblandningen" av USA och England när de luftvägen släpper ner mat och vatten till de nödställda?
Finns det ingen kritik att framföra mot att väst förser kurderna med nya vapen och mer ammunition?
Finns det ingen undran varför Ryssland och Kina tysta och instämmande (?) sitter med armarna i kors?
Finns det ingen uns av kritik mot halshuggningar och begravningar av levande?

Bäste Jan Guillou, det skulle kläda dig väl om du lättade lite på förlåten och delgav oss dina synpunkter på vad som försigår i Irak och Syrien.

Vi är många som väntar.

Ett litet PS!
Finns det någon anledning att kommentera halshuggningen av den amerikanske tillfångatagna journalisten James Foley?

Jakten på Sven Otto Littorin

Ännu en av dessa jagade politiker, som trätt fram i det utmärkta programmet Min Sanning i SvT, inte i första hand för att utsättas för ett korsförhör, utan för att de fått utrymme att förklara sig - inte bara fly.

Vad som är sanning och inte, kan bara den som har sanningen i sin hand berätta.
Littorin förklarade sin oskuld och förnekade sexköp, tyckte att det räckte att den frågan debatterades i programmet, när sedan Niklas Ekdal fortsatte med frågor om en ev sexchatt då sa Sven Otto Littorin nej, inga svar, ingen förnekelse, inget erkännande.
Och det tycker jag ha gjorde förbannat rätt, för när den frågan om hans ev sexchatt på nätet togs upp av gissa vem? Jo Aftonbladet - dessa schakaler, då hade Littorin sedan ett år bott i London och var inte längre en offentlig person, hans förehavanden då fann han ingen anledning att debattera.

Men Aftonbladets ej belagda anklagelse att han skulle vara ansvarig för att ha köpt sex vädrades helt öppet Ekdal och Littorin emellan.
Aftonbladets anklagelse, så länge ingen kvinna träder fram och öppet pekar ut honom som sexköpare, den anklagelsen faller då platt till marken.
En anonym källa, mitt i en valrörelse, på Almedalsveckan, som Littorin kallade för politikernas firmafest, kan inte betraktas på annat sätt än som ett försök att smutskasta en arbetsmarknadsminister och därmed regeringspartiet och dess allianspartners.
Inget ovanligt trick, saknar man argument använder man kvällstidningens svarta krigsrubriker och kastar ur sig obekräftade anklagelser i förhoppning att det skall svida hos motståndarna.
Det gjorde det för stunden hos moderater och allians, men Littorin fick löpa gatlopp i veckor efter.
När han kom hem kvällen han avsagt sig sin ministerpost, hängde Expressens helikopter över huset och journalister och fotografer i bilar belägrade hans bostad.
Och detta pågick i veckor.
Varför?
Därför att en kvällstidning (AB) riktat en icke bevisad anklagelse mot en minister. Ett villebråd skadesköts, föll och gav upp.
Jakten, precis som i fallet Håkan Juholt pågick därefter i veckor, Littorin (och Juholt) fick fly mellan olika vänners sommarstugor, jordkällare och andra gömställen för att slippa undan hyenorna som hade blodlukt i näsborrarna.

Hade Littorin inte haft en tre och en halvtimmes vårdnadstvistförhandling i bagaget samma dag som han steg av planet i Visby och mötte Aftonbladets s k  reporter, hade han kanske haft mer kraft att förklara sig på plats, men nu var han vingklippt innan och kastade in handduken samma dag.

Han och Juholt har förklarat sin sida av en historia, en historia som kvällsdrakar gjort feta affärer på.
Sanningen?
Den vet bara dessa två jagade herrar.
Sven Otto Littorin och Håkan Juholt, som bägge tycks må riktigt bra, trots alla vedermödor.

Om jakten på Håkan Juholt läser du lite längre ner i min blogg, liksom om Elisabeth Svantesson.

Elisabeth Svantesson, inte stöpt i "rätt" form?

Regeringen har tillsatt en ny arbetsmarknadsminister - Elisabeth Svantesson.
Och genast startade ett mediadrev.
Nej inte för att hon betalat en städhjälp svart, inte heller för att hon fått parkeringsböter eller snattat en ask Läkerol på ICA för åtta år sedan.

Nej hon har varit aktiv i abortkritiska Ja till livet, och oooh hemska tanke varit medlem i Livets ord.
Förvisso, inga större meriter som skulle rendera henne ministerposten, men för guds skull, måste alla ministrar eller regeringsledamöter vara stöpta i samma teflonform? Måste alla ha samma kritvita förflutna och oskuldsfulla leverne sen de kravlade ur sina mödrars sköten dag ett?

Kan ingen ha "valt fel", testat sig fram i sina livsåskådningsfrågor, tänkt annorlunda och valt att stå för det, tills den dag då det man trodde var riktigt och rätt, hade förändrats.
Man hade skaffat sig andra värderingar, en annan syn, intagit en ny ståndpunkt.

Ivar Arpi har skrivit en utmärkt ledare i SvD, läs den.

Detta måste väl Elisabeth Svantesson för herrans namn haft rätt att tycka och tro en gång i tiden, om hon idag skaffat sig en annan syn på samkönade äktenskap och abortfrågor, så är det väl bra? Eller?
Varför skall media starta drev, då vi kanske (?) fått en alldeles utmärkt ny arbetsmarknadsminister.
Låt henne få testa sina vingar, vädra sina värderingar i frågor som inte bara rör sin nya roll som minister, men även hör till hennes mer privata tyckar-sfär.

Hon är en utmärkt debattör, nästan vass ibland. Men står upp för sina åsikter.
Ett fd medlemsskap i Livets ord och en lite annorlunda syn gällande hbt-frågor ligger utanför hennes uppgifter på arbetsmarknadsdepartementet. Hon är ingen ny Putin.
Låt henne få en chans.

Nej, jag är inte ansluten till Moderaterna eller något annat parti för den delen heller, jag tycker bara att denna jakt på människor för att de inte passar in i vissa politiska ideologers strama former är ett otyg.
Alla har vi väl gjort fel, prövat och hoppat i galna tunnor.
Detta gäller även skribenter i Aftonbladet, Dalademokraten, Flamman eller vad de som nu hetsar hör hemma, deras tro för tio, tjugo, trettio eller fyrtio år sedan var kanske inte heller helt rumsrena? Vad vet jag?
Och, jag ger blanka sjutton i vad de tänkt, gjort och stod för bara de idag håller sig innanför lagens ramar och är bra journalister.

Elisabeth Svantesson har säkerligen också tagit många felsteg, men ge henne en chans.
Gudstroende eller ej.