Jan Guillou, varför är han så tyst?

IS, eller Islamska Staten, har framgångar, snabbt vunna.
Genom skräck, terror, död och högar av vapen är de mobila förbanden en ny verklig maktfaktor i Irak, Syrien och framöver kanske Libanon och Jordanien. Iran lär de knappast våga sig på.
Turkiet är jag som icke-expert tveksam om.
Finansierade av några av emiraten och/eller megaförmögna uppbackare där. Inkomster får man också från att faktiskt sälja olja och gas från erövrade fält i främst Syrien.

Det som berör mig mest är det fullfomligt hänsynslösa våld de utövar mot helt oskyldiga människor, som kanske bott i årtusenden i sina områden, jag tänker på yasidier, kristna, assyrier, shiiter och andra minoriteter.
Vill inte här och nu gå igenom alla IS (ISIS) illdåd utförda under de senaste veckorna, plågsamma tv-bilder visar de som "blir över" eller klarar sig, många i pyamas, flämtande i hettan. Utan vatten och utan mat. Främst kvinnor och barn.

Här saknar jag de kända mellanöstern-debattörernas stämmor.
Nu läser jag inte Aftonbladets debattsidor så ofta, men det är främst Jan Guillou jag saknar, han brukar aldrig vara sen att dela med sig av sitt tyckande.
Men under de tre år som Syrien-krisen varat har han varit tyst och nu när ondskans makter håller på att riva sönder Irak - fortsatt tystnad.
Plågsam tystnad.

Finns det inget att kritisera i att USA prickbombar ISIS-styrkor för att rädda hundratusentals civila?
Finns det ingen kritik att framför mot "den interna inblandningen" av USA och England när de luftvägen släpper ner mat och vatten till de nödställda?
Finns det ingen kritik att framföra mot att väst förser kurderna med nya vapen och mer ammunition?
Finns det ingen undran varför Ryssland och Kina tysta och instämmande (?) sitter med armarna i kors?
Finns det ingen uns av kritik mot halshuggningar och begravningar av levande?

Bäste Jan Guillou, det skulle kläda dig väl om du lättade lite på förlåten och delgav oss dina synpunkter på vad som försigår i Irak och Syrien.

Vi är många som väntar.

Ett litet PS!
Finns det någon anledning att kommentera halshuggningen av den amerikanske tillfångatagna journalisten James Foley?

ISIS, jihadister med is i blodet.

Först Syrien, nu Irak.
Militanta islamister, jihadister med våld, förtryck, mord och total hänsynslöshet i förarsätet tar över större och större områden i Irak, i det som man kanske skulle kalla en blixtoffensiv.
Sprungen ur inga förvarningar alls, åtminstone här i väst.
Bäst att tillägga är kanske, att jag långt ifrån ser mig som vare sig är politiskt insatt, historiskt bevandrad, klanmässigt intresserad eller speciellt upplyst person om suniter resp shiiter.
Jag bara ser och hör, reagerar, funderar och vill vädra mina slutsatser.

Eftersom kurderna i nordöstra Irak säkerligen är för militärt starka och sammanhållna, lär den delen klara sig undan svåra strider, likaså den södra och sydöstra delen där shiiterna håller ihop och aldrig skulle tillåta ett sunimuslimskt angrepp, de har redan idag beväpnat frivilliga i tusentals, som nu marscherar norrut för att möta det sunnidominerade ISIS.
Bagdad kan, i stunden, ses som hotat, men ISIS kan nog "få nöja" sig med de delar de redan erövrat, med bl a städerna Mosul och Tikrit som ess i kortleken.
Får de sedan en attack "i ryggen" från Iran, som inte stillatigande sitter och tittar på, läs vad
Tehran Times har att säga, så kan den tillfälliga "promenadsegern" ta ett abrupt slut.
Och, skulle sedan den shiamuslimske premiärministern i Irak Nuri al-Maliki bli lyhörd och få amerikanskt drönarunderstöd får ISIS det svårt att hålla samman.

ISIS som betyder Islamska Staten Irak och Syrien, har redan stött på kraftigt motstånd efter tidigare framgångar i Syrien, där man kom in som en av, president al-Assad, välkomnad terroristgrupp som mer bekämpade de rebeller som stred mot den syriska statsmakten än mot själva statsmakten i sig.
Rebeller som nu såg två fiender mot sig, dels al-Assads regimtrupper och dels al-Qaidainfluerade ISIS.
Som sagts så har nu ISIS i Syrien försvagats, efter kraftigt militärt motstånd, men även folkligt raseri mot deras metoder med systematiska avrättningar och förbud mot allt, utom att läsa koranen.

Möjligen har stora delar av de mångnationella ISIS-trupperna förflyttats till Irak för att skapa kaos, död och förintelse där istället.

Irak ja. Låt oss hoppas att landet inte splittras i tre delar, efter dessa objudna "gästers" intåg i landet.
Svartklädda, maskerade och tungt beväpnade unga män som kom till Syrien och Irak för att dö, kan om det vill sig illa just göra det.
Varthän de annars skall ta vägen, eftersom det knappast är troligt att de får ett permanent fäste i Irak, det återstår att se. Möjligen Afghanistan när det börjar falla sönder igen? Hoppas inte.

Sunnimuslimer i gemen, har jag förstått, vill inte ha sharialager, men stödjer för stunden dessa ISIS-grupper för att de vill slåss mot shiiterna. Jag har svårt att se att sunnis vurm för det stridslystna jihadisterna skulle bestå över en längre tid, när de själva börjar inse vad de får försaka i form av tidigare vunnen frihet.

Flickor får inte gå i skolan, kvinnor får inte lämna hemmet utan mannens tillstånd, barnäktenskap med en nedre åldersgräns på 9 år kan bli verklighet, mannen, ja mannen på gatan och i kaféet får inte lyssna på musik eller titta på fotboll, regler och lagar skärps till sin yttersta gräns, med dödsstraff, stening, avhuggna händer och annat för oss helt främmande, som vardag.
Religionsfriheten upphör, vad skall hända med de hundratusentals kristna som bor i områden dominerade av sunniter? De kommer av ISIS att betraktas som smutsiga hundar och går en säker avrättning till mötes om de inte hinner fly.

Så för att sammanfatta, även om det ser mörkt ut idag, ser det inte så ljust ut, som kan förledas tro, för jihadisterna i ISIS. Terror kan aldrig i längden löna sig.

Funderade gjorde: Olle Q

Att skända en flagga.

Detta sker också i Sverige.
Under den uppmärksammade 1 majdemonstrationen i Jönköping där nazi-influerade Svenskarnas parti fick tillstånd att demonstrera såg jag på ett snabbt tv-klipp och här på bild, något jag aldrig trodde jag skulle få se i Sverige - skändandet av en flagga.
Efter ayatollornas maktövertagande i Iran, trampade mer eller mindre utkommenderade iranier på utlagda amerikanska flaggor, i Pakistan bränns flaggor, likaså i Somalia, Afghanistan och många andra länder.

Man kan visa avsky för en nation, en ideologi, en ledare, en uppfattning, ett ställningstagande, en religiös eller annan kontroverisiell fråga på många sätt.
Helst som vi ser det här, genom ord på plakat, slagord eller anförande vid möten.
Men att skända ett land genom att bränna, trampa på eller på annat sätt förstöra dess nationella symbol - flaggan - har jag aldrig lyckats förskona mig med.
Man har en mun att prata med, en hjärna stor eller liten att formulera sina ord med, gör då det.

Detta gäller svenska nazister, pakistanier eller vad de nu benämns eller kommer ifrån.

EU:s flagga är Europas flagga och betyder lika mycket för fred, sammanhållning och fri rörlighet i vår världsdel som den svenska flaggan betyder för motsvarande rättigheter inom vårt eget land.
Punkt slut.

För övrigt tänker jag rösta i Europaparlamentsvalet den 25 maj, det är min demokratiska rättighet att försöka påverka, de som river sina röstsedlar mot bättre vetande, kom inte och klaga på beslut som ni inte gillar, ni sitter på läktaren.

Pest eller kolera, vilket väntar Syrien?

Jag skrev i förrgår att jag inte längre är övertygad om att Bashar al-Assads regim skall bort från makten i Syrien som det ser ut just idag.
Hur kan jag vara så rå undrar ni?
När man sett de skoningslösa och urskiljningslösa bombningarna av bostadskvarter som al-Assads stridsvagnar, kanoner, helikoptrar och stridsflyg genomför, hur kan man då rättfärdiga hans fortsatta existens?

Den Fria syriska armén som började kampen mot al-Assads styre är idag inte längre på väg att tippa över maktbalansen till sin fördel, som det såg ut för kanske ett halvår sedan. Tyvärr.
För tyvärr har en tredje part blandat sig i leken, uppmuntrade över att manöverera i stora områden med politiskt kaos.

Militanta islamister utifrån, har skaffat sig en allt starkare ställning på slagfälten, jihadister inspirerade av al-Qaida finns i grupper som Islamska staten Irak och Syrien (ISIS) och al-Nusra.
De vill upprätta en islamistisk stat som täcker Syrien och Irak där det också råder kaos och dödligt våld.
De är alla sunnimuslimer, som ser shiamuslimska Iran och naturligtvis Israel som sina primära mål efter att ha tagit makten i Syrien och Irak, om de nu gör det, vilket jag utifrån min lekmannaposition inte tror.
Men det är målet de har, självmordspatruller utbildas för att föra jihad mot seger, senast igår dödades cirka 20 och skadades ett femtontal "elever" i en självmordsskola i ett av ISIS:s kontrollerat område i Irak.

Om ISIS och al-Nusra är alternativet till al-Assad, säger jag otvivelaktligen al-Assad.
Det bär emot, men vem vill se ett nytt talibanstyrt Syrien?

Om däremot den Fria syriska armén kan både bekämpa jihadisterna och hålla al-Assad stången och återta initiativet, så är de troligen det bästa alternativet.

Det här är inte lätt, när man bara sitter med ytlig information, men ändå kan dra egna slutsatser om gott och ont.

Carl Bildt i Iran. Varför skulle han inte resa dit?

Även en utrikesminister kan vara som vem som helst. Carl Bildt i dagens mediavärld, tar en mobiltelefonbild i samband med presskonferensen tidigare idag, hans iranske kollega Mohammed Javad Zarif tittar på, lagom road ser det ut som.

Debattens vågor hade kunnat gå högre, Carl Bildt är redan i Iran och tänker stanna sina fyra dagar där. Han är där i egenskap av utrikesminister för ett europeiskt land, för att försöka fullfölja de förhandlingar som löst upp en del knutar, som lättat något mot handelssanktionerna mot Iran.
Likaså är den iranska kärnenergi/kärnvapen-rustningen ett hett ämne.
En del, främst exiliranier, ville inte att han skulle åka. Svenska media, inklusive debattörer på vänsterkanten, från S och vänsterut, tycks ändå ligga ganska lågt, väl införstådda med att diplomati räcker många gånger längre än konfrontation.
Nu är Bildt inte den förste utrikesminister som bjudits in efter islossningen. Polens och Nederländernas hann före.
Igår anlände en handelsdelegation på 140 personer från Frankrike, med alla de stora franska företagen representerade, läs mer i Tehran Times.
Varför tror ni att dom är där? För att känna de nya ljumma vindarna förstås, för att teckna nya handelsavtal när första bästa tillfälle ges.

Om det nu är så att kontakterna mellan Iran och omvärlden kan bli mer öppna och vänskapligt sinnade, varför då tacka nej till en inbjudan?
Om det nu är så att Irans kärnvapenprogram kan "bantas" ner och bli mindre hotfullt och mer civilt inriktat, varför då tacka nej till en inbjudan?
Om det nu är så att handelssanktionerna gradvis kan lättas och de ekonomiska problemen i Iran bli mindre vad gäller inflation, handelsunderskott mm mm, varför då tacka nej till en inbjudan?
Om det nu är så att internationella kontakter kan leda till ett mindre repressivt samhälle, varför då tacka nej till en inbjudan.
Om det nu är så att Irans nye president Rouhani får mullor och de högsta religiösa råden med sig i sina strävanden att lätta på sin egen isolation, varför då tacka nej till en inbjudan?

Jag personligen kan inte förstå, att någon vettig människa kan tycka att diplomati är sämre än att bibehålla det spända läge som rått i åratal.
Jag kan personligen inte heller förstå att diplomati inte är bättre än att låta ex Israel få tillfälle att slå till mot de iranska kärnanläggningarna i preventivt syfte.

Kanske är det Carl Bildt som person, högt respekterad i internationella kretsar, som här hemma lockar fram Jante-tänkandet, avunden, missunsamheten och misstänksamheten.
Carl Bildt är en utmärkt utrikesminister, mer meriterad än någon annan, möjligen Jan Eliasson undantagen, så fortsätt du ditt arbete med att förbättra relationerna mellan Iran och resten av världen.
Lycka till.