Jag skrev i förrgår att jag inte längre är övertygad om att Bashar al-Assads regim skall bort från makten i Syrien som det ser ut just idag.
Hur kan jag vara så rå undrar ni?
När man sett de skoningslösa och urskiljningslösa bombningarna av bostadskvarter som al-Assads stridsvagnar, kanoner, helikoptrar och stridsflyg genomför, hur kan man då rättfärdiga hans fortsatta existens?
Den Fria syriska armén som började kampen mot al-Assads styre är idag inte längre på väg att tippa över maktbalansen till sin fördel, som det såg ut för kanske ett halvår sedan. Tyvärr.
För tyvärr har en tredje part blandat sig i leken, uppmuntrade över att manöverera i stora områden med politiskt kaos.
Militanta islamister utifrån, har skaffat sig en allt starkare ställning på slagfälten, jihadister inspirerade av al-Qaida finns i grupper som Islamska staten Irak och Syrien (ISIS) och al-Nusra.
De vill upprätta en islamistisk stat som täcker Syrien och Irak där det också råder kaos och dödligt våld.
De är alla sunnimuslimer, som ser shiamuslimska Iran och naturligtvis Israel som sina primära mål efter att ha tagit makten i Syrien och Irak, om de nu gör det, vilket jag utifrån min lekmannaposition inte tror.
Men det är målet de har, självmordspatruller utbildas för att föra jihad mot seger, senast igår dödades cirka 20 och skadades ett femtontal "elever" i en självmordsskola i ett av ISIS:s kontrollerat område i Irak.
Om ISIS och al-Nusra är alternativet till al-Assad, säger jag otvivelaktligen al-Assad.
Det bär emot, men vem vill se ett nytt talibanstyrt Syrien?
Om däremot den Fria syriska armén kan både bekämpa jihadisterna och hålla al-Assad stången och återta initiativet, så är de troligen det bästa alternativet.
Det här är inte lätt, när man bara sitter med ytlig information, men ändå kan dra egna slutsatser om gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar