Alldeles nyss var det prisceremoni i Sotji, de svenska stafett-tjejerna skulle få sina guldmedaljer.
Här i den snygga svenska OS-dressen är fr v Charlotte Kalla, Anna Haag, Emma Wikén och Ida Ingemarsdotter.
Spralligt glada, som i går efter Kallas otroliga upphämtning, hoppade de upp högst upp och fick medaljer och blommor.
Mia och jag tittade och det var med stor behärskning jag höll tillbaka tårarna, men värmen inombords, mina kalla händer och ståpäls på armarna räcker som bevis för att jag blev djupt berörd.
Jag var ytterst skeptisk till att över huvud taget titta på OS, den utbredda korruption, svågerpolitik och den hänsynslösa behandling som alla gästarbetare utsatts för av Putins knähundar, gjorde att jag ville avstå från detta OS.
Och de första fem dagarna höll jag mig borta, men i takt med att Norges förväntade framgångar uteblev, så vädrade vi (Mia och jag) igår förhoppningar på våra tjejer i stafetten 4x5 km.
Vi bänkade oss och fick se en dramatik som ingen filmskapare kunnat regissera.
Sverige vann knappt före Finland och Tyskland.
Norge femma och idag blev Norge fyra i herrstafetten, dryga minuten efter Marcus Hellners målgång.
Norge som dominerat herr- och damskidåkningen under den senaste fem-årsperioden, med undantag kanske för Vancouver-OS var i år skyhöga favoriter till att i princip "ta storslam".
Efter två lyckosamma inledningslopp har det bara barkat rakt utför för norrmännen.
De skyller på vallateamet, det vallateam som under så många år höjts till skyarna och som alla andra nationer avundats för deras magiska blandningar, slipningar och poleringar, oavsett före, temperatur eller yttre förutsättningar.
Detta team är nu skulden till en rad genomklappningar och uteblivna framgångar, skidåkare som sett dödströtta och uppgivna ut.
Jag tror att det är mer en kombination av tryck hemifrån, psykisk press, motgångar och dåligt inprickad form som är orsaken, för varför skulle vallafolket misslyckas dag efter dag, när andra nationers vallaspecialister inte gör det?
Det är faktiskt bra att Norges dominans blivit riktigt kantstött, andra länder behöver komma fram som Frankrikes bronsgrabbar idag. Andra nationer behöver känna att det inte alltid finns en oöverstiglig mur att köra in i varje gång man ger sig ut i tävlingsspåren.
Om nu Finland, Italien, Tyskland och Sverige m fl kan höja sig, bredda sig och få betalt i framgångar, på Norges bekostnad så må det vara en del av en naturlig cykel, som det är inom allt annat.
Jag missunnar inte våra grannar i väster framgång i skidspåren, men lite rotation och omväxling vid medeljceremonierna, som idag, skadar inte ett dugg, tvärt om.
Att sedan Peter Northug är som han är, det må vara förlåtligt, tror att kvällstidningsjournalisterna spetsar i onödan för att få folk att sura till över hans "kaxighet".
Hans peak har varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar