Summa sidvisningar

torsdag, september 11, 2008

11 september - en dag att minnas.

Idag är det 5 år sedan Anna Lindh avled efter knivattacken dagen innan på NK.
Jag minns vad tomt och overkligt det var, denna karismatiska Anna Lindh, som med sån optimism och charm spred det hon tyckte var bäst för landet, Europa och världen, fanns inte längre. Hon var omtyckt av alla, i alla läger i alla länder. Hon var i mina ögon, som en varm EU-anhängare, den som kunde ena och skapa förståelse kring vårt mångfacetterade Europa. 

Idag är det 7 år sedan det omöjliga inträffade, fyra kapade flygplan, två av dem flög in i World Trade Centre och ett i Pentagon, det fjärde störtade i Shanksville, Pennsylvania.
3.000 människor dog, världen klövs, invasioner och skärpta politiska motsättningar blev resultatet. Som tyvärr ännu består.
Men grottgubbarna med allt mer grånande skägg som nu ruvar i bergen mellan Afghanistan och Pakistan nådde ändå inte sina mål.
De sitter där de sitter, de hörs inte av längre. 
Det smäller, dödas och lemlästas visserligen fortfarande, tyvärr. Men det kan bara fortgå så länge man har opiumexporten att finansiera sin verksamhet med, snygga herrar ni är. 
Något politiskt hot utgör de inte.

2 kommentarer:

Lasse Q sa...

Är det verkligen fem år sedan Anna Lindh mördades! ”Alla” minns ju vad de gjorde då t ex Kennedy eller Palme mördades. Jag har några minnen av ”jag mötte Lassie”-karaktär. I samma stund som Kennedy mördades var jag på biografen Rival på Mariatorget och såg en film som hette PT 109 eller något liknande. Den handlade om Kennedys insatser på en torpedbåt i Stilla havet under Andra världskriget. För fem (lite drygt) år sedan cyklade jag hem från jobbet som vanligt. Jag stannade vid Saléngallerian för att hämta ut pengar från en bankomat. Några meter ifrån mig står en polis och lyfter en mössa ur en papperskorg och säger till personalen i en intilliggande tidningsaffär att ”han kan ha haft en blodig jacka också”. När jag kom hem och slog på TVn fick jag reda på vad som hänt. Man kan fråga sig hur denne polisman som var satt att bevaka papperskorgen, jag har för mig att jag såg honom på TV eller i DN efteråt, kunde stå där och plocka i bevismaterialet. Men han hade väl handskar.

Olle Qvennerstedt sa...

Lars

Jag hittade inte ditt inlägg förrän idag måndag, näst intill otroligt att du nästan "var på plats" när Anna Lindh attackerats.

Polisen verkar precis som i Palmemordet agera otroligt valhänt och ogenomtänkt, men de klarade Anna Lindh-mordet, förmodligen visa av den dåliga erfarenhet efter Palmetragedin.