Harbour Mille Newfoundland

Mystiskt föremål på himlen ovanför Harbour Mille Newfoundland.

Apropå dem, så skrev i går i högerspalten om dessa mystiska flygfarkoster över Harbour Mille i den kanadensiska provinsen Newfoundland and Labrador (N.L). De fotograferades av några ortsbor.

Genom dessa okända föremål på himlen så blev jag intresserad av orten, hittade en bild och några rader på internet som jag förmedlar.

Längst ut i öster i det i det gigantiska Kanada, längs Atlantkusten ligger N.L på ytor aningen mindre än Sverige. Nere i söder på ön som utgör Newfoundland ligger Fortune Bay och längst ut på en halvö ligger Harbour Mille, där bor ca 200 personer, mest pensionärer idag.

Fisket har alltid varit näringen här, de äldre påstås numera hjälpa till med redskapen inför fiskebåtarnas turer ut till havs. Hummer, sill och torsk är de vanligaste fångsterna som havet ger, här finns idag ett torskbestånd som anses vara stort och "i gott skick". Tillgången är idag större än den varit ända sedan 1962. Vilka positiva nyheter.

Och nu ser man farkoster på himlen ett par månader innan hummersäsongen börjar i april.

Spår

Vita spår i fjunlätt snö öppnade vi upp över fältet ner mot sjön idag, men att ploga i 40 cm snö var inte helt lätt, skidspetsarna försvann och den där kollen för att få snygga raka spår med samma avstånd mellan skidorna blev lite svårare än vanligt.

Och trots den lätta snön var det ingen glidåkning, mer travande gång med skidor under fötterna, men för den av som var efter som nummer två, var det underbar skidåkning. Lite kallt om nosen, men vad gör det.

Mias penslar lämnar röda och gula spår i ateljén, härligt med värmande bilder, de här är under arbete och åtminstone den mittersta gula är nästan, om inte, helt klar. Här får själ och kropp en annan motion, lika välgörande som i de vita spåren.

Foto: Olle Q ©

Marie Hallman - hockeyproffset.

Vill du lite mer initierat följa vad som händer i 08-hockeyn?

http://marieshockeyblogg.blogspot.com/ är Adressen med stort A.

Marie har fylliga intervjuer, reportage inför matcherna i regionen, sedan följer hon upp med analyser, intervjuer efter match.

Hon har tentakler riktade åt alla håll, de uppfattar och fångar in signaler om nykomlingar, eller från de som flyttat ut i landet eller till proffslivet.

Hon kan namnen på lirarna, har koll på historien, minnevärda matcher, på statistik och tabeller.

Att hon bara hinner?

Journalisten när den är som mest informerande och djuplodande är en gång för alla Marie Hallman, som tidigare bla jobbat på tidningen City i Stockholm med hockey på sin meny.

Gå in på bloggen, du som gillar hockey, du blir inte besviken.

Tvärtom.

Prince Charles griper chansen.

Prince Charles har siktet inställt på den kvinnlige officerens bomber, han rattar in skulle man kunna säga, med ett förväntansfullt uttryck dessutom. Hennes leende avslöjar att hon ännu inte vet vad som väntar henne. Lars-Erik som försett mig med bilden, bifogade också en text med lydelsen "... en anledning till att mamma inte låter honom bli kung".
Ja det gäller även för prinsar att hålla händerna i kavajfickorna eller på ryggen, för byxfickorna är inte att rekommendera för en man med sådana här ambitioner.

En dag att minnas, låt oss göra det.

Idag är en dag då alla borde stanna upp en stund och vända tankarna bakåt och minnas.

Det är på dagen 65 år sedan sovjetiska trupper intog Auschwitz Birkenau och befriade tusentals barn och vuxna från en säker död.

I Birkenaus förintelseläger utplånades 1,1 miljoner människor, flest judar men även andra sk "undermänniskor" som nazisterna föredrog att kalla dem.

Vi borde alla stanna upp och tänka en stund, vänd tanken inåt.

Skatta dig lycklig att vi eller du har det som vi eller du har det.

Vi gjorde en skidtur i ett vitt, vitare än vitt landskap, där snön vräker ner, just för att på något enkelt sätt tänka på hur illa och förskräckligt alla judar hade det innan de föstes in i gaskamrarna, i åratal innan, i grå färglösa getton, arbetsläger.

Kallt, fuktigt, trångt, vägglöss, brist på mat, vatten och hygieniska utrymmen. Fösta, bespottade, föraktade och dömda framhärdade de sina dagar tills godståget väntade på dem.

Jag läser, en julklappsbok av Steve Sem-Sandberg, den Augustprisade "De fattiga i Lodz". Ett judiskt getto i Lodz, Polen, där förhållandena är obeskrivbara, detta samtidigt som de av nazisterna betrodda judarna skodde sig på den olyckliga majoriteten - att äta eller ätas.

Boken, blir extra aktuell idag, då de flesta av de i förintelselägren avrättade judarna faktiskt vistades i olika perioder i getton, tjeckiska, tyska judar förvisades till bla Lodz och fick flytta in i dragiga tvåor där det redan bodde två familjer, minst.

Alltnog. Idag den 27 januari bör vi minnas.

Och vända förnekarna ryggen.

Som tex Ahmedinejad, Irans president. Den främste företrädaren för förnekarna, skäms på dig. Må dina högre makter få dig på bättre tankar.

Två sidor av Torshälla i lördags.

Ebba, grannen och glaskonstnären hade vernissage på Ebelingmuséet i Torshälla i lördags, hon visade sin glaskonst i en spännande kombination med bokbindaren Arne Nilssons vackra band. Många besökare, överraskande många för att vara en kall dag i en liten stad, Torshälla kallar sig stolt Torshälla stad, trots att det lyder under Eskilstuna kommun. Det gör dom rätt i.

Som sagt, ute var det kallt, nere vid ån alldeles intill vattenfallet, visade den lilla staden upp sig från sin allra vackraste sida.

Foto: Olle Q ©

Tänk om man vågade tro på det.

”Saab-köpet klart”

Tillfälligheter

Visst finns det likheter. Det är naturligtvis upp till var och en att se om det finns ett samspråk här, jag själv tycker det.

Det undre är en detalj ur en kjempe-stor teckning jag håller på med. Överst en bild som jag av en ren slump sprang på igår, snöhänget på ett uthus.

Det finns framför allt i färgerna likheter, tycker det är kul att få visa att jag ändå var "före" naturen, teckningen påbörjades innan snön föll.

Foto och detalj ur teckning: Olle Q @

Flytande vinterlandskap

Denna ljuvligt vackra lördagsmorgon bjuder på sanslös fägring.

Landskapet utanför oss flyter fullkomligen omkring i ljusa, ljusa dimslöjor, låga slöjor strax ovan snön.

Bländande ljus, vackert, lite bistrare - 5 cirka. Se på den undre bilden hur det annars så tydligt avtecknande landskapet, bortom uthusen, bara suddats ut av dimljuset.

Ja visst lever vi exotiskt - aningen kallare än Kalahariöknens skönhet, men likväl unikt.

Foto: Olle Q ©

Läsvärt om tiden efter undergången.

Cormac McCarthys bok Vägen, som nu även blivit filmatiserad är en rekommendation jag å det varmaste sänder ut via denna kanal.

Men det handlar om undergång, död, förintelse och samtidigt finns det lilla hoppet om överlevnad för en far och hans son, i ett i övrigt kallt, askgrått, förött och förintat USA.

De befinner sig på vandring mot kusten, hela tiden vaksamma mot andra överlevare som blivit kannibaler eller "goda människor".

Detta kan verka nattsvart, den är svart men med ljuset fladdrande blir det en nästan streckläsarbok.

McCarthy belönades med Pulitzerpriset 2007 för detta mästerverk.

Läs den. Finns i pocket

Jag är föga i(mp)onerad.

Nu tar jag bladet från munnen, sticker ut näsan och deklarerar helt frankt vad jag tycker är en helt avgörande fråga i höstens val.

Energifrågan.

Kort bara - de partier som vill avveckla kärnkraften har helt tappat kontakten med verklighetens kalla ansikte.

Att tro att Sveriges industrier och folk skulle både drivas och värmas under en längre köldperiod, utan kärnkraft och med vindkraftverksparker i Norrland som automatiskt stängs av vid temperaturer under -30C, är både naivt, befängt och värt att hängas ut. Som jag gör här.

Som ytterligare börda skall också bensinskatten höjas, energiskatten höjas, förbifart Stockholm stoppas och dubbdäcksförbud bli mer allmänt.

Detta är synnerligen viktiga landsbygdsfrågor som betyder mycket för min/vår tro och förväntan inför morgondagen.

MP glider för närvarande omkring på en fet räkmacka i opinionen, trots att det är just de som står för de flesta av dessa stolligheter och önskedrömmar.

Kära svenska folk, allt är inte yta, inte ens i politiken.

Låt er inte förföras. Granska vad som ligger bakom de mjuka orden och uppdragna mungiporna. Tvinga dem visa korten, begär en ekonomisk kalkyl på vad deras förslag skulle innebära för just dig några kalla vinterveckor framöver.

Tänk lite längre, ja mycket längre.

Läs, googla, fråga vad de vill genomföra och vilka konsekvenser det får för vår framtid, både vår närliggande och våra barns.

Peter och Maria, ni har många bra sidor, men i den här frågan - tänk om, så kanske jag också gör det....

Flodhästen är inte att leka med.

Visst är det fascinerande med flodhästen, stor, tung, till synes otymplig på land. Men icke.

Den lär enligt utsago vara det vilda djur som dödar flest människor i Afrika, jag vet inte, men den har huggtänder modell större, gap som ett gruvhål. Så det är bäst att vara på sin vakt, annars får man lägga benen på ryggen, som mannen på den här bilden.

På tal om ljuset

Återigen - ljusets betydelse. Går inte att komma förbi det faktum att ljuset uppfattas med örnblick nu när mörkret ligger kompakt innan man hunnit svälja sista droppen av eftermiddagsfikat.

Jag tycker det är skitspännande när de två möts, som här ovan, en bil, med helljuset på, närmar sig bakom snövallen, som kameran uppfattar som lätt olivgrön. Kvällen i övrigt är svart som synden.

Foto: Olle Q ©

Kvällsljus på landet och i sta´n.

De här två bilderna togs bägge efter mörkrets inbrott.

Den övre bilden visar en grind utanför porten in till mjölkcisternrummet i en, delvis utomhus, upplyst la´gård här i Blacksta. Men himlen är svart i bakgrunden, det oranga ljuset är Eskilstunas ljus som reflekteras mot molnen.

Den undre bilden visar kvällshimlen, som är ljus av Stockholms all belysning. Det är västra galleriet på Edsvik konsthall med en skulptur i förgrunden som du ser.

Vad som är tydligt är den ljusa natthimlen, "förorenad" av stadens ljus, även här ett ljus som reflekterandes i moln.

Land och stad, skiljer sig åt på många sätt.

Foto: Olle Q ©

Leve livet - Viva la vida. Bilder från gårdagen.

Igår lördag var det vernissage i Edsvik konsthallar, både östra och västra galleriet.

När Mia och jag kom strax efter öppningen klockan 11 var det kallt, kalt och ödsligt, vi tänkte nog att det här blir en lång, ganska tom som deppig dag.

Men icke, redan klockan 12, ringlade sig köerna till fika- och lunchserveringen, i de bägge gallerierna blev det livligare, varmare och gladare allt efter att tiden gick.

Mia höjde sina ögonbryn många gånger, oväntade besökare dök upp. Leve livet gjorde skäl för sitt namn, skratt, kramar och rosiga kinder kompletterade väggarnas läckerheter.

Invigningen blev välbesökt, de närvarande konstnärerna sa några ord om sina konstverk och Ricardo visade sin glädje över uppslutningen av både publik och konstnärer.
Kafeterian var fullspikad, långa köer och väntetider. Odd, Kersti, Ruth, Titti och Britta i förgrunden.
Strax innan stängningsdags fick jag tillfälle att fånga en bild där man kan se lite av Mias del i det västra galleriet. De gula och orange målningarna till vänster och längst bort till höger de blå. Nio inlämnade målningar - nio kom med.
Fia, Mia och Kersti. Kollegor och kompisar.
Motorn bakom Edsvik konsthalls återupprättade rykte, mannen som lyft konsthallen och skapat rubriker i riksmedia, med "vanlig enkel traditionell" bildkonst heter Ricardo Donoso.

Motorn som gjorde Väsby konsthall till ett begrepp, tog för några år sedan Edsvik under sina vingar och lyckades vända en hall i fritt fall till en raket på konsthimlen.

Foto: Olle Q ©

Kallt och varmt

För de som särskådar språket skulle rubriken Kallt och varmt kunna uppfattas som en negativ ordföljd, för visst säger man oftast Varmt och kallt?

Men nu är det kallt, i mitten av januari. Därför börjar jag med Kallt före varmt. Och jag är inte negativ.

Sen får bilderna här säga resten.

Den övre, den kalla, skulle jag gärna kalla Blåljus över Blacksta, ett foto taget i sen skymning igår den 14 januari. Bilden blev både kornig och oskarp, men beskriver ändå temperaturen.

Den undre bilden är varm, en het sommarkväll i Nürnberg, nästan ökenhet, i förgrunden flygledartornet (ATC-tower) varifrån man guidar in en Boeing 747-400 från transportbolaget Air Bridge.

Kall bild: Olle Q ©- Varm bild:Mathias Henig ©

Med eller utan färg

Två bilder av det som omger oss.

Landskapet utan färg, vitpudrat, blåtonat, riktigt kargt faktiskt.

Eller temperamålningen av Mia "Glöd" 125x100 cm, som idag hängs på Edsviks konsthall.

Bilder av livet idag.

Med eller utan färg.

Foto: Olle Q ©

Om snö, frost och is handlar mitt 500:e inlägg!

Med början i mitten av maj 2008 har jag idag nått en prestigefylld nivå av egna inlägg. Femhundra. Ja, femhundra. Nästan ett om dagen.

Då har jag inte räknat högerspaltens kommentarer som säkerligen är uppe i nästan samma siffra.

Inte utan att jag själv blir förvånad över att det aldrig tycks saknas ämnen att skriva om och illustrera i bilder. Eller också är man mindre nogräknad.

I alla fall är väldigt få av de femhundra enbart textinlägg. Den egna bilden har oftast fått garnera mina ord och tankar.

Idag inget undantag, åter en dag då naturen tar andan ur en, man måste bara ut på skidorna och få vara mitt i det storslagna.

Foto: Olle Q ©

En av livets höjdpunkter...

...upplevde vi idag, på skidor i minus 5-6 grader. Solen låg där, nästan synlig och spred sitt ljus genom dim- och dismoln. Så gudomligt vackert. Så exotiskt.

Vi sa i korus - detta är himmelriket - så exotiskt. Fullt i klass med världens mest spektakulära naturlandskap, varthän de än uppträder, på alla kontinenter.

Blått, blått, vitt och lite värmande ockra i vassen och sedan solens blekgula, knappt skönjbara, strålar.

Bilderna togs med en mobilkamera, inte illa. Mias Sony Ericsson W508 kan få lite reklam här.

Livet är värt att leva - leve livet.

Leve livet - Viva la vida.

På lördag är det vernissage på Edsvik konsthall i Solletuna någon dryg mil norr om Stockholm. I en av de vackert belägna gamla lokalerna - Galleri Öst - ställer tio konstnärer, där ibland Mia Jarnsjö ut i en utställning som hyllar livet. En kavalkad av färger. Färger som väcker associationer till det positiva i vår existens.

Den pågår till den 7 februari, vernissage lördag den 16 januari kl 11.00 - 17.00.

Välkomna, Mia är på plats och sprider värme i kylan.

Ni kan läsa lite mer på www.edsvik.com

Målningen av Mia heter "Hetta", tempera, storlek 110x113 cm.

Vinterbilden

Ibland blir man lite överraskad själv, över att det "mediokra" motivet man valt att knäppa, blir en kanonbild. Som denna bild.

Vadå?

Vinter, färglöst, ingen rörelse, ingen spänning. Hur kan det va´bra?

Jo, det är just det som är poängen, vinterns lugn och tysthet, det karga, kalla och skalade kan ibland visa sig i rätt kombinationer.

Jag personligen tycker att denna bild är kyla och vinter. Skönhet.

Titta på den svala röda färgen, utan den skulle detta foto varit mer ordinärt.

Vassen i neapelockra, den tunna blå himlen och det vita, med grå skuggor - en komposition som naturen själv lagt i rätt pusselbitar.

Jag hade tur att kameran min sparat motivet, som jag nu delar med mig.

Bilden togs på S. Finnö i Östergötlands skärgård, nyårsfton klockan 14, i ca -8C och lite blåst. Snålblåst.

24 timmar av flygrörelser

Denna fantastiska lilla videosnutt visar komprimerat alla flygrörelser runt vår jord under 24 timmar. Bara mellan Europa och Nordamerika flyger ca 800 passagerarplan varje dygn.

Man ser också ljusets vandring från öst mot väst och att flygtrafiken, som sig bör, är som mest intensiv under den ljusa delen av dygnet.

Isgatan och Hornsgatan med olika villkor.

Dubbdäckens betydelse har diskuterats.

Innerstadspolitiker i Stockholm har beslutat att förbjuda alla bilister med dubbdäck på hela Hornsgatans längd. Ett beslut som jag hyser viss förståelse för, men ändå inte.

Det gäller då alla som bor utanför Stockholms innerstad, som jag då tänker lite mer på, ur rent praktiska perspektiv.

Sedan den 19 december har vi ren, hårdpackad snö-isgata i 15 km för att nå en renplogad motorväg. Dessutom 15 km till Gnesta där vi handlar, även på ren isgata för att nå dit.

Det krävs dubbdäck, inte friktionsdäck, utan dubbdäck.

Dubbdäcken är vår livförsäkring och säkerhet i en hård vintermiljö.

Hornsgatan hade vi kunnat lämna därhän om det inte vore för att vi två gånger inom en månad skall till Mosebacketorg där Centralköpet ligger, vi köper vårt konstnärsmaterial där.

Färgtuber skickar vi efter, när vi åker in dit krävs det bil.

Försök att bära två 50-förpackningar silkboardkartonger i formatet 70x100 i famnen och på T-banan.

Vi kan nå Mosebacketorg via omvägar, där våra dubbdäck slits mer och avger fler ohälsosamma partiklar än om vi åkt Hornsgatan rakt fram.

Lägg därtill mer avgaser, störande trafikbuller och slutresultatet hamnar på negativ miljövinst.

Jag repeterar:

För att nå Mosebacketorg åker vi 3-4 kilometer extra på Södermalms gator, avger mer avgaser, bullrar mer och sprider fler metall- och asfaltspartiklar än om Hornsgatan fått vara utan förbud.

Att byta däck vid Liljeholmen skulle vara ett alternativ, men om flera hundra gör det samtidigt, blir det totalstopp.

Kanske vi skulle ha det franska kynnet och visa vad vi tycker.

Utan fleecetröja

Idag, när det var som kallast ute, sitter kylans besökare - domherren - som sig bör på första parkett utanför fönstret. Hans harem idag, två honor, satt tyvärr lite skymda och i en annan buske och kom därför inte med på bild.

Men visst är de tappra, bulliga och till synes oberörda av temperatur och bistra förhållanden.

Optimistiskt pickar de i sig de stackars frön som sitter kvar i sina kapslar och de tycks räcka för den energi de små behöver för att hålla värme, flyga och överleva i största allmänhet.

Den här filuren har burrat upp sig, dragit in fötter och ben och konstaterar att livet går vidare oavsett vad SMHI säger.

Så nära, men så fjärran.

Denna sportbild är från Sydafrika.

En ny fotbollsarena lyser som en diamant i bakgrunden. VM i fotboll börjar i sommar.

I landet där president Zuma i går "tog sig en tredje hustru" är skillnaderna mellan den globala fotbollen och den, för många sydafrikaner, ytterst närvarande verkligheten stor.

Jag vill inte strö något salt i Sydafrikas möjligheter att få visa upp sig, utan redovisar bara en bild ur verkligheten, som den gestaltar sig även där.

Protestera

Tänk att man måste börja året med utfällda klor och huggtänderna blottade.

Här sparkar DN, efter 15 års tjänst, tecknaren Lindström pga av att ekonomin så kräver.

Jag har skrivit till gunilla.herlitz@dn.se och protesterat.

Gör det du också.

Apropå protest, titta på denna träffsäkra (förlåt) bild, där Lindström skildrar den totala jägarorgasmen som sköljde över vårt land igår.

Klicka på bilden får du se den större med all dess små finurligheter.

I Rumänien och Spanien har de fler vargar än vad vi har, utan dessa utbrott av skjutglädje.

Jag har tillbringat vintermånader i mellersta Ontario i Kanada (väster om Ottawa i Carleton Place), där folk berättar om sitt naturliga och mycket mindre hatiska förhållande till ett djur som är som ett djur.

Här i Sörmland skadas och dödas många tamhundar - av vildsvin.

2010

Ett nytt år.

Vi hoppas på ett bra år, alla gör vi det.

Det vore konstigt annars.

Vi hoppas att världen förskonas från svåra katastrofer, skapade av naturen själv eller av onda och illasinnade människor, spelar ingen roll.

Att få leva i fred och harmoni är allas stora dröm och förhoppning.

Personlig framgång, lycka och erkännande är naturligtvis en viktig ingrediens för att vara optimist, men fred för oss alla är ändå det som avgör hur lyckligt vårt nya år blir.

Vi kan alla bidra genom att på vårt egna lilla sätt göra världen bättre.

Lycka till, ditt strå till stacken är viktigt.

2010 - öppna ditt år för oss.