En dag att minnas, låt oss göra det.

Idag är en dag då alla borde stanna upp en stund och vända tankarna bakåt och minnas.

Det är på dagen 65 år sedan sovjetiska trupper intog Auschwitz Birkenau och befriade tusentals barn och vuxna från en säker död.

I Birkenaus förintelseläger utplånades 1,1 miljoner människor, flest judar men även andra sk "undermänniskor" som nazisterna föredrog att kalla dem.

Vi borde alla stanna upp och tänka en stund, vänd tanken inåt.

Skatta dig lycklig att vi eller du har det som vi eller du har det.

Vi gjorde en skidtur i ett vitt, vitare än vitt landskap, där snön vräker ner, just för att på något enkelt sätt tänka på hur illa och förskräckligt alla judar hade det innan de föstes in i gaskamrarna, i åratal innan, i grå färglösa getton, arbetsläger.

Kallt, fuktigt, trångt, vägglöss, brist på mat, vatten och hygieniska utrymmen. Fösta, bespottade, föraktade och dömda framhärdade de sina dagar tills godståget väntade på dem.

Jag läser, en julklappsbok av Steve Sem-Sandberg, den Augustprisade "De fattiga i Lodz". Ett judiskt getto i Lodz, Polen, där förhållandena är obeskrivbara, detta samtidigt som de av nazisterna betrodda judarna skodde sig på den olyckliga majoriteten - att äta eller ätas.

Boken, blir extra aktuell idag, då de flesta av de i förintelselägren avrättade judarna faktiskt vistades i olika perioder i getton, tjeckiska, tyska judar förvisades till bla Lodz och fick flytta in i dragiga tvåor där det redan bodde två familjer, minst.

Alltnog. Idag den 27 januari bör vi minnas.

Och vända förnekarna ryggen.

Som tex Ahmedinejad, Irans president. Den främste företrädaren för förnekarna, skäms på dig. Må dina högre makter få dig på bättre tankar.