Igår lördag var det vernissage i Edsvik konsthallar, både östra och västra galleriet.
När Mia och jag kom strax efter öppningen klockan 11 var det kallt, kalt och ödsligt, vi tänkte nog att det här blir en lång, ganska tom som deppig dag.
Men icke, redan klockan 12, ringlade sig köerna till fika- och lunchserveringen, i de bägge gallerierna blev det livligare, varmare och gladare allt efter att tiden gick.
Mia höjde sina ögonbryn många gånger, oväntade besökare dök upp. Leve livet gjorde skäl för sitt namn, skratt, kramar och rosiga kinder kompletterade väggarnas läckerheter.
Invigningen blev välbesökt, de närvarande konstnärerna sa några ord om sina konstverk och Ricardo visade sin glädje över uppslutningen av både publik och konstnärer.
Kafeterian var fullspikad, långa köer och väntetider. Odd, Kersti, Ruth, Titti och Britta i förgrunden.
Strax innan stängningsdags fick jag tillfälle att fånga en bild där man kan se lite av Mias del i det västra galleriet. De gula och orange målningarna till vänster och längst bort till höger de blå. Nio inlämnade målningar - nio kom med.
Fia, Mia och Kersti. Kollegor och kompisar.
Motorn bakom Edsvik konsthalls återupprättade rykte, mannen som lyft konsthallen och skapat rubriker i riksmedia, med "vanlig enkel traditionell" bildkonst heter Ricardo Donoso.Motorn som gjorde Väsby konsthall till ett begrepp, tog för några år sedan Edsvik under sina vingar och lyckades vända en hall i fritt fall till en raket på konsthimlen.
Foto: Olle Q ©
2 kommentarer:
Jag blir alldeles lycklig på insidan när jag läser om alla de som satsar på konst och kultur. De som har förstått att det är livsviktigt för ett fungerande samhälle. Fram för mera kultur.//Äla
Äla
Ja.
Det är nästan det viktigaste vi har kulturen, kärleken och sedan resten.
De två förstnämnda en förutsättning för det övriga skall fungera.
Olle Q
Skicka en kommentar