Isgatan och Hornsgatan med olika villkor.

Dubbdäckens betydelse har diskuterats.

Innerstadspolitiker i Stockholm har beslutat att förbjuda alla bilister med dubbdäck på hela Hornsgatans längd. Ett beslut som jag hyser viss förståelse för, men ändå inte.

Det gäller då alla som bor utanför Stockholms innerstad, som jag då tänker lite mer på, ur rent praktiska perspektiv.

Sedan den 19 december har vi ren, hårdpackad snö-isgata i 15 km för att nå en renplogad motorväg. Dessutom 15 km till Gnesta där vi handlar, även på ren isgata för att nå dit.

Det krävs dubbdäck, inte friktionsdäck, utan dubbdäck.

Dubbdäcken är vår livförsäkring och säkerhet i en hård vintermiljö.

Hornsgatan hade vi kunnat lämna därhän om det inte vore för att vi två gånger inom en månad skall till Mosebacketorg där Centralköpet ligger, vi köper vårt konstnärsmaterial där.

Färgtuber skickar vi efter, när vi åker in dit krävs det bil.

Försök att bära två 50-förpackningar silkboardkartonger i formatet 70x100 i famnen och på T-banan.

Vi kan nå Mosebacketorg via omvägar, där våra dubbdäck slits mer och avger fler ohälsosamma partiklar än om vi åkt Hornsgatan rakt fram.

Lägg därtill mer avgaser, störande trafikbuller och slutresultatet hamnar på negativ miljövinst.

Jag repeterar:

För att nå Mosebacketorg åker vi 3-4 kilometer extra på Södermalms gator, avger mer avgaser, bullrar mer och sprider fler metall- och asfaltspartiklar än om Hornsgatan fått vara utan förbud.

Att byta däck vid Liljeholmen skulle vara ett alternativ, men om flera hundra gör det samtidigt, blir det totalstopp.

Kanske vi skulle ha det franska kynnet och visa vad vi tycker.