Summa sidvisningar

måndag, juli 15, 2019

Maybe - maybe not?

Ja vem vet, jag har lagt ut trevare om att söka till den stora skulpturutställningen i Cottesloe, mellan Perth och Fremantle i Western Australia (WA). Mars 2020, men förberedelser måste tas nu, ansökan i mitten av augusti, tillverkare av mitt föreslagna verk om det nu skulle antas, har hittat en på plats. Slipper dyra fraktkostnader dit och hem, de kan efteråt ta vara på den, skrota den och återvinna den - förhoppningsvis. Om ingen köpare slår till. Nu har jag också kontakta organisatören Sculpture by the Sea för att få klartecken om de anser att min idé är säker för besökare, som springer omkring både dag och i skymning kan jag tänka mig. Ja, det här är inte mitt bord. Långt, långt därifrån, men har jag en accepterad idé så får yrkesmän ta över vid själva skärandet och böjandet. Sen ska det slipas och målas och fästas i marken, men markarbetet står organisatörerna för, liksom transporter inom närområdet. Vi får se. Napp - hoppas kunna säga ja då, nej - bara gå vidare med annat.

fredag, juli 12, 2019

Bilden togs år 1911

Alltså, denna bild togs 1911, i K.G.F. Norbergs fotostudio i Nora. Alla snyggt klädda och allvarliga, inga leenden här inte. Blickstilla blev de anmodade att sitta. Det är mina anfäder på mors sida ni ser här. Det räcker med att berätta att kvinnan längst ner till vänster är min mormor Anna och mannen bakom henne är min morfar Viktor och med tillägget att det äldre paret i mitten på främre raden är morfar Viktors mor Katarina och far Jan Erik. Jag blir lite rörd, berörd av att se denna bild, det är led bakåt i tiden där jag bara minns några av dem, de andra var redan borta när jag föddes eller när jag blev medveten om min omgivning. Mormor Anna är värd ett par extra ord, där ni ser henne nu, så hade hon fött tio barn. Vid 48 års ålder året innan 2010, födde hon min mor Astrid. Så vacker mormor Anna är, så välbehållen om ni tillåter uttrycket, inte bara allt barnafödande, utan en stor gård, med djur av alla dåtidens slag, en barnaskara att ta hand om. Och så, till synes, reslig och så ung, 49 år. Morfar Viktor två år yngre hade det också tufft, med skördar, skogsbruk, djurhållning och hästtransporter till kvarnar och marknader. Och med intressen i ortens lokala malmgruva, så blev han titulerad Bergsman. Vilket det också står på gravstenen. Bergsmannen Viktor Johansson Familjegrav.

onsdag, juli 03, 2019

Snacka om mytomaner

Under Almedalsveckan igår skedde det som måste betecknas som historiens historieblindhet. En liten grupp ur NMR blockerade mer eller mindre ingången till en minnesutställning i Visby, en minnesutställning som handlar om förintelsen, arrangerad av vänskapsförbundet Sverige- Israel. Dessa puckon skanderade "jävla mytomaner" eller "jävla historiemytomaner", anspelandes på att förintelsen aldrig skett. Skall vi prata om mytomaner, kanske vi skall prata om dessa NMR-anhängare, som tycks vara historielösa och leva i mytomanin att det som skedde i Buchenwald, Bergen-Belsen och andra utrotningsfabriker aldrig skett. Vakna upp och befria er från den falska föreställningsvärld som ni lever i. Jag återkommer här i denna blogg. Hälsningar //Olle

måndag, juli 01, 2019

O Canada

Idag den 1 juli är det Kanadas egen dag. Canada Day. Mina upplevelser av detta mäktiga land är enbart goda, upplevelserna är många, kanske sju eller åtta besök, en del längre andra något kortare. Vad jag minns är att Kanada i så mycket, inte bara i sin natur i östra Ontario påminner så mycket om Sverige, utan att även den kanadensiska mentaliteten då, på åttiotalet, var så lik vår egen. Kanske har det ändrats, men så har även vi i vårt land. Jag vill bara med dessa ganska få rader sträcka ut en öppen famn till det stora landet Kanada idag, ni gav mig så mycket. Tack. O Canada.

tisdag, juni 18, 2019

Japanese style and perfection.

What else is there to say? Japan surprises all time, with - as I mentioned in the headline "style and perfection". And I am not talking about complicated constructions, no just simple ways to at the same time - save two trees and pave the ground. Like in the top image. The island of Naoshima is a wonder, with art as the main attraction, but besides that also the wonderful views of the the main island as well as the ocean and other islands, most famous is the Benesse Art Site, a collective name for the art activities conducted by the company and another investors. Anyhow, I have a true picture of Japan, which of course is my own, and that is perfection and protection of a rather "tiny territory", it is clean, everything is functioning and people are very polite but as a general a bit shy. I hope to be able to visit again in a couple of years time. But before that, I´ll see you again here...//Olle

måndag, juni 17, 2019

80% är idioter sa den här Nallen.

Björn Wahlroos även kallad Nalle, tidigare Nordeas ordförande, som lämnade den svajiga skutan tidigare i år, fällde ett omdöme som inte uppskattades av oss vanliga icke finansproffs. Citerar "----finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten av mänskligheten som är finansiella idioter till de 20 procenten som har idéer...." Detta luktar förakt för de som inte är utbildade ekonomer, eller sitter inne i bankernas datacentraler och med en knapptryckning köper och säljer. Alla kan inte göra det Björn Wahlroos och du borde förstå att de inte är idioter, utan inte insatta i hur man snabbt gör en bra affär på finansmarknaden. Nalle du har nu lämnat skeppet Nordea, som varit i gungning och fortfarande rullar, nu med sitt huvudsäte i Finland, du kanske inte skulle uppskatta om vi som exempelvis är konstnärer skulle säga ".....i konstens värld handlar det om att förstå vad konstverken föreställer eller vad som är meningen bakom verken, gör man inte det är man en konst-idiot...." Det finns lika många andra likneser som yrkesgrupper i vårt land, och i alla dessa fall skulle du Björn Wahlroos framställas som idiot om de använde samma billiga, undervärderande ton som du gjorde. Fy skäms, må du sova illa och ångra dina ord, vill med stort hjärta påminna dig med detta inlägg om det är så att du börjat förtränga ditt förakt. Till alla andra säger jag - vi hörs igen //Olle

måndag, juni 10, 2019

Eddie och jag.

Som sagt i rubriken - Eddie och jag - på väg hem efter ännu en av Bajens segermatcher på Tele2 Arena. En kylig kväll i maj, nära Slussen, jag skulle vidare till Centralen och ta tåget hem, Eddie, och Anton som inte fick plats på bilden, skulle åka mot Västertorp och Fruängen. Så kul att ses, Anton och jag strålade samman redan runt 16.15 på "Utekvarnen" på Medis och åt en bit, tog en bira och pratade om det mesta andra än just fotboll. Eddie kom sedan med flåset i halsen, efter att ha varit hemma, efter ha varit på jobbet i Uppsala, efter att ha bilat hem, efter att ha tagit t-banan till Globen, efter att..... han hinner inte alltid vara med från början, men snart byter han arbetsplats till någonstans i Solnatrakten tror jag det var. Ville visa bilden på oss, nära besläktade, lika i sätt och sägs det till utseendet i viss mån. Anton slänger jag in i ett annat inlägg, han är trygg som mittback mellan oss ytterbackar. Vi hörs igen //Olle

söndag, juni 09, 2019

Lill-Olle

Även liten gosse blir stor. Minnen finns kvar, påminda genom ett foto kanske... Detta måste vara sommaren 1941, kan ta fel, men det var länge,länge sen. På grusplan framför mangårdsbyggnaden på fädernesgården Tallåsen, då i familjens ägo sedan 94 år tillbaka i tiden och den förblev så fram till 1996. Om några dagar kommer jag att återse gården, kanske på lite avstånd, vill inte störa ägaren. Men vill se den, det var säkert mer än tio år sedan sist. Hur som haver hade jag mina släktingar på mors sida som ägare under 151 år, varav fem år blev min lycka att bo där, men det var från sju års ålder fram till tolv.Fem lyckliga år, med småskola och folkskola innan flytt till Stockholm och realskolan där. Bilder berör, bilder påminner. Vemod blandas med andra känslor, det bubblar inom mig just nu. Av vad vet jag inte. Bilden togs för 78 år sedan, det säger väl en del.

söndag, juni 02, 2019

En törstig känguru

OK, jag vet, bilden är tagen inne i en stor naturpark utanför Adelaide, men jag är stolt ändå. Hann med, såg den och kunde fånga denne känguru, när den just ville släcka törsten, på vårkanten i Australien, sent i november månad, i Cleland Park, South Australia. Det var några år sedan och bilden dök upp nu. Som sagt - lite stolt.

tisdag, maj 28, 2019

Jonas Sjöstedts självmål

Denne partiledare, Jonas Sjöstedt Vänsterpartiet, tycker jag gör ett rejält självmål - i tom bur dessutom. Under många, många och långa år har hans parti mer än mindre varit motståndare till EU och Sveriges medlemskap där. V har inte sett det som det fredsprojekt som det från början var, och som det, om än i mindre grad, fortfarande är. Utan EU som en samlande kraft i Europa, hade motsättningar, mellan olika regioner, etniska grupper eller ekonomiska förutsättningar kunnat tända minsta gnista. Se bara på Balkankriget i början av nittiotalet. Det räcker som motiv för att behålla EU, försvara EU och se till att det inte blir allt för överstatligt och federalistiskt. Jonas Sjöstedt, kröp så småningom om till korset och förordade inte direkt eller indirekt längre att Sverige skulle dra sig ur. Han har sedan dess hela tiden sluddrat på målet, läpparnas bekännelse räcker inte, det måste finnas ett hjärta, ett trovärdigt hjärta med i bilden, Det har jag saknat hos V och Jonas Sjöstedt. Nu i EU-valet för några dagar sedan så gick det inte så bra för hans parti, de hade hoppats på att håva in missnöjda sossar och rida på risken för att högerkonservativa krafter skulle få allt för stor makt. Nu snubblade man in bollen i eget mål, de nationalistiska och EU-fientliga partierna gjorde sämre, generellt sett, ifrån sig än befarat. Se på Danmark, Nederländerna, Tyskland m fl. Nähä du Jonas lille vän, du får allt sätta ned foten ordentligt på den sida linje som avgör om man ärligt och uppriktigt är för eller mot EU. Nog om detta. På återhörande //Olle

fredag, maj 24, 2019

EU-valet i övermorgon....

Det var evigheter, kanske två månader sedan, jag hann teckna en Gnällspik. Men idag två dagar inför EU-valet, så kunde jag inte låta bli, plus att jag hade lite tid över. Lägg därtill att detta EU-val känns, för mig och många andra viktigare, viktigare än tidigare val till Bryssel. Inte bara för att se till att stoppa att mer nationalistiska partigrupper tar överhanden i EU. EU är ett fredsprojekt som bygger på öppenhet och gemensamma åtaganden. Och skall så förbli anser jag. Gubben eller Gnällspiken om ni så vill, är lite främmande inför att rösta, han lever kvar i forntidens partipolitik och den gamle Gunnar Hedlund, som ledde Bondeförbundet innan det blev Centerpartiet. Tror att DN:s Åsikts-sida är stängd för detta ämne, några inlägg kommer inte förrän på måndag och då är denna teckning inaktuell. Hoppas att ni går och röstar på söndag, maka er ur sofforna, ta en tur till vallokalen eller skynda och förtidsrösta idag eller i morgon lördag. Vi hörs igen //Olle

onsdag, maj 22, 2019

Utställningen i Karlstad

Ja här står jag och stoltserar med ett av mina konstverk som precis skall plockas med hem av köparna. Det var i lördags, min utställning i Karlstad är slut, Mias tog slut dagarna innan min började. Allt på Galleri Ekdahl. Två fina och mycket uppskattade konstutställningar enligt Magnus, galleristen, och även bland många av de besökande. Jag är nöjd med att ha fått sålt några verk, Mia likaså. Karlstad en trevlig stad, med glada hjärtliga människor. Tre turer dit tur och retur tog lite på krafterna, men nu är vi tillbaka i tämligen god form igen. Och Magnus, du skall ha all heder av din snabba redovisning, allt på pränt och inne på bankkontot. Tänk om alla gallerister hade den viljan att betala i rimlig tid. Men all ära till dig Magnus. Nu väntar en utflykt till Luleå i slutet av september för Mia och mig, en gemensam visning hos Galleri Helene Lindberg. Nu en plats i skuggan och hammocken. Vi hörs. //Olle

onsdag, maj 15, 2019

Fujiyama, den mäktiga.

När man färdas med tåg, buss, bil, båt, linbana, eller kugghjulsbana i trakterna lite sydväst om Tokyo, så finns hon alltid där, i diset, bakom molen, i motljuset, wller när det inte går att få någon riktig kontrastverkan ur sin kamera, som i dessa fall. Vi var på väg i på en rundtur med just tåg, buss, båt, linbana kugghjulsbana tillbaka till tåget i Hakone, med Fujuyama hela tiden i fjärran. Som om detta heliga, mytomspunna berg, vaktade oss och såg till att vi inte råkade illa ut, i okänd terräng. Man ser hennes perfekta "vulkanform" och känner att friden vilar, men anar också att om den skulle bli aktiv igen, så vore det bäst att kasta sig i havet fortare än kvickt. Från tåget såg vi henne på väg från Kyoto och under ett besök i Fujikama likaså, skymtade hon i diset där borta över sjön. Vacker. Oemotståndlig, mäktig och vördad även av oss icke-japaner. Vi hörs igen//Olle

måndag, maj 13, 2019

Tokyo - lite tilltrasslat ibland.

En jättestad. Tokyo. Men lägger bara upp två bilder, som lika gärna skulle kunnat vara tvåtusen, för att inte ens då kunna beskriva denna fantastiska stad och dess mångfald och folkliv. Hade nog krävts tjugotusen bilder? Den övre av dessa visar att även om det är tilltrasslat bland ledningarna, till synes tilltrasslat är kanske bäst att tillägga, så fungerar allt som vi stött på under två besök i denna megastad, som det skall, dvs perfekt. Kanske dessa utanpåliggande ledningar klarar jordbävningar bäst? Men då skulle det ju se ut likadant som det gör även på den undre bilden, vid Sjinjuko-centrat, där Tokyos största järnvägsstation ligger i ett antal våningsplan. Där den största konstnärsbutiken i sex våningar, som jag sett också ligger. Plus ett otal restauranger, barer, butiker stora som små, utanför framförs en massa trollkonster och tricks av skickliga gatuartister, som inte vill pocka på uppmärksamhet, de håller alltid en låg profil. Men deras skicklighet är så påfallande att de drar storpublik av vanliga Tokyobor såväl som besökare från när och fjärran. Tokyo är en stad dit jag vill återvända igen, trots sin storlek, mängder av människor och liv och rörelse, så är allt välordnat, tryggt och säkert, ganska lugnt, trångt på tåg ja, men ändå inget armbågar och sura miner. Inga glada heller är bäst att tillägga. Japanen är som han/hon är, lite slutna och inte den spontanaste av nationaliteter, men en trygg person, som inpackade som sillar i ett pendeltåg, inga plånböcker eller halsband stjäls, det är lugn och frid. Tack Tokyo för att vi fått lära känna dig lite på ytan, kanske det räcker så, för börjar man skrubba, kan det tänkas att den glans som vi mött blir lite krackelerad och smutsig, vad vet vi? Vi ses igen, förhoppningsvis 2021, med Contemporary Art-utställningen i Yokohama. Innan dess så hörs vi. //Olle

tisdag, maj 07, 2019

Vad är flygskam?

Flygskam, klimatpanik, ångest och missmod sprids nu som ord för att skapa fullkomlig panik bland oss människor. Låt mig hålla fast vid begreppet flygskam, igår visade SVT Granskning att vår inrikes sjöfart står för större CO2-utsläpp än vad vårt inrikesflyg gör. Krävs det en extra båtskatt nu? Skall Gotlandsfärjorna läggas ner för att ersättas med flyg eller roddbåt? Idag kommer SVT med ytterligare siffror som visar att våra besökande kryssningsfartyg låter sina motorer/maskiner gå för att generera energi ombord i 5 500 timmar under sina dagar i våra farvatten. Skrämmande även detta. Eller hur Isabella?Man undrar varför Enfrågepartiet inte tar upp andra utsläppskällor än flygets? Varför? Och om de riktade sina blickar utanför Stockholms innerstad kanske de skulle ana att rysk gas, polsk och tysk kol smutsar, ja rent ut sagt skitar - ner tusenfallt mer än några stackars förirrade flygplan över Sverige gör. Sverige ett avlångt land, med stora avstånd mellan utspridda städer, orter och de mer storstadsliknande områdena, varför skall inte flyget få trafikera sträckor som människor aldrig kan ta sig fram på med buss, tunnelbana, elsubventionerad sparkcykel eller vad som gäller i innerstaden? Jo med bil då. Men vad säger Enfrågepartiet om det? Jag känner ingen flygskam, jag flackar inte runt i luften titt som tätt, men när jag gör det, så har jag ett behov av det och det finns inget annat val. På bilden ser ni the Queen of the Sky, Airbus A380, lite mullig men vigt svänga in för landning någonstans på vårt jordklot. Förresten, Airbus, Rolls-Royce och Siemens håller på att utveckla elmotorer till stora passagerarplan meddelade Vetenskapens Värld igår, man börjar med att sätta in en motor på ett fyrnotorigt plan, går det bra så byter man en andra motor och då har man dragit ner energiförbrukning och utsläpp med nästan hälften. 2022 trodde man att det blir första provflygningen på en längre distans. Det ni Enfrågepartiet! Tycker ni bör känna känna kolskam, gasskam, båtskam och infantilitetsskam. Adjö. Hörs. //Olle

torsdag, maj 02, 2019

I morgon smäller det.....

Ja, klockan 17 slås portarna upp till Galleri Ekdahl på Sundbergsgatan 20 i Karlstad. I morgon fredag alltså, vernissagen pågår fram till kl 20. Jag hoppas på att ni, som kan, också kommer för ett besök. Det bjuds på lite dryck och tilltugg och som antytts en hel del konst. Blandteknik och collage står på den menyn. Varmt välkomna. Mer finns att se på www.galleriekdahl.se

torsdag, april 25, 2019

Blandteknik till Karlstad

Den här, som går under arbetsnamnet "Teckenspråk" är utvald bland rätt många andra i samma stil, dvs blandteknik, att representera mig på Galleri Ekdahl i Karlstad. Där slår man upp portarna och har vernissage fredagen den 3 maj kl 17.00. Galleri Bergman intill har samma tider. Lite udda för mig och Mia som ställer ut där just nu, vi är mer vana vid att vernissagedagen är en lördag. Men sk-t samma, kommer det bara besökare är vi glada och Mia hade under sin vernissagekväll den 5 april ca 200-250 besökare. Inte illa. Nu är det min tur och fler bilder och mer info kommer här och på Instagram @olleqvennerstedt eller på Facebook. Galleri Ekdahl har också ett Facebook-konto där ni får information. Nu kör vi, utanför ropar tranorna just nu, högt och ljudligt, det är något de inte är riktigt nöjda med? Men de har inte sett denna bild än, så det är inte den som irriterar.... Hörs //Olle

onsdag, april 24, 2019

Njaaa, inte riktigt som i Nordkorea

Som sagt, bra rättning i leden, bra och koordinerade marschsteg, fin hållning och lite annat som dessa ryska drillade soldater består oss med i denna bild, men...men i jämförelse med vad Nordkorea brukar presentera under sin stora mass-parader, så svajar det lite här och där hos ryssarna. Några år till med träning och åter träning och kanske av nordkoreansk perfektion då? Vi får se, för ryssarna rustar även på detta plan. Vi hörs igen, avdelning halt ett-två! //Olle

torsdag, april 18, 2019

Gult till Påsk.

Vad kan passa bättre till Påsk, än en gul signal, ett meddelande, en hälsning. Den gula hälsningen från mig är vald med viss omsorg, den representerar ett klipp ur min yrkesverksamma period som illustratör, det är ett klipp ur en gulnad gammal DN. Så med denna glada gula signal och hälsning ber jag allra ödmjukast att få önska er alla en riktigt Glad Påsk. Är ni ute på vägarna ta´t lugnt. Hemma ta´t lugnt me´piten. Jo, kort bara, jag gjorde runt 150 illustrationer likt denna till Eftertextavdelningen på Dagens Nyheter med början 1973, de sista gjordes vid en sen beställning runt 1985-87. De rullade alltså på eftertexten och i DN:s olika förortsbilagor under cirka 30 år. Hur många per dag? 5-15 dagligen! Obeskrivlig publicitet för min del. Men ingen royalty om någon undrar, utan de betalades med engångsbelopp. Tyvärr, annars hade jag varit en riktig Bill Gates. Men nöjd ändå. Ett liv som illustratör är inte dumt. Kryddat med konsten den fria. Ha det gott i Påsk. Vi hörs igen..../Olle

söndag, april 14, 2019

Hakone skulpturpark, Japan.

Har man haft den fantastiska möjligheten och ofattbara upplevelsen att få vandra runt i Hakones natursköna skulpturpark, ja då återstår få platser som kan mäta sig med denna park. Den heter Hakone Open Air Museum, vackert namn. Inte så långt från Tokyo, med Mt Fuji "runt knuten" ligger Hakone, tåg, buss, båt, linbana, kugghjulsbana och till fots är de alternativ som bjuds för en runtur i trakterna, med denna skulpturpark som ett av stoppen. Den av er som får en chans vid ett Japanbesök att göra en dagsavstickare hit, gör det. Missa inte tillfället. Vi hörs igen //Olle

onsdag, april 10, 2019

När naturen tar över...

Naturen är stor, naturens skulpterade och av istiders krafter formade historia blir påtaglig, när man kliver in mitt i den. Kalkbro på gränsen mellan Strängnäs och Gnesta kommuner, mitt inne i djupaste ensamheten är ett paradis för kropp och själ. Lugnet infinner sig och den stress som bubblat lägger sig till en lugn yta. Njut av bilderna så hörs vi igen, ganska snart //Olle

måndag, april 08, 2019

Jämställdhet är ordet....

Tiderna ändras tack och lov. Jämställdheten mellan män och kvinnor har tagit jättekliv, men än är det ett avstånd som måste täppas till. Denna lite äldre dam på illustrationen kan kanske utgöra ett exempel på att viss distans återstår. Kämpa tjejer, kvinnor, gubbdominansen behöver stoppas så att det blir lite ordning i samhället. Tack för ordet, vi hörs //Olle

onsdag, april 03, 2019

Att skaffa husdjur.

Det kan vara svårt, svårare än man tror - att skaffa husdjur. Storlek, allergi, humör. pålitlighet, integritet, matbehov, kelighet, kvalster, motion, mat, livslängd ??? Frågorna bara staplar sig på varandra. Väljer man hund, stor eller liten? Eller mellan? Med eller utan päls. Gläfsig, kolugn, tillgiven? I mitt fall, om min Mia inte varit allergisk hade vi kanske skaffat hund, före katt? Men nu har vi inga husdjur. Vore jag själv, valde jag nog en lite lugnare, långsammare labbe, eller annan ganska stor hund, som inte behöver allt för snabb och lång motion morgon, middag och kväll. Fästingar eller kvalster som jag kallar alla hundar under 20 cm i mankhöjd skulle aldrig i livet komma i fråga. Gläfsiga, smånabbiga, oroliga, nervösa och hoppiga. Nej tack, En rejäl labrador skulle passa mig bäst. Mannen på den här bilden hade bara två val - chihuahua eller en saltvattenskrokodil. Självklart blev valet det sistnämnda, som det också skulle blivit om jag stått inför samma val i realiteten. Hellre en croc en en chihuahua. Hua´valingen säger ni - en croc? Ja självklart, de kan man gulla med om man bara blir polare från yngre år, alltså krokodilens ålder. Nu vet ni... hörs igen //Olle

måndag, april 01, 2019

Airbus skakar om Boeing.

Så kom då en rejäl baksmälla för Boeings olycksdrabbad 737 MAX, när deras konkurrent med stort K, Airbus 320 Neo, plockade hem storkovan i förra veckan. Kinas president var på statsbesök i bl a Frankrike och vid ett möte med president Macron signerade president Xi Jiping ett köpekontrakt med europeiska Airbus på 300 (ja trehundra flygplan, 290 A320 Neo och tio A350. 315 till 320 miljarder kronor motsvarande, gick det kalaset på, drabbar ju ingen fattig. Bränsleeffektivaste maskiner som går att få på dagens marknad, Boeings 737 MAX sstår ju på marken världen runt och kostar pengar och biter i skinnet när Airbus stiger mot skyarna. Sån´t är livet. Vi höres på nytt. //Olle

söndag, mars 31, 2019

Australiska road-trains

I det stora landet, på landsvägarna down under kan man inte köra omkring med fjuttiga 24 meters lastbils-släp, som är den maximala gränsen för ett fordon i Sverige, möjligen att det ökats något för vissa vägar nyligen, vill påminna mig det. Men alltnog, i Australien, utanför vissa gränser i de större städerna, körs långa, långa s k road-trains. För att få ekonomi och spara på energi och populärt inte släppa ut så mycket CO-2, så rullar långa släp på oändliga och ödsliga väger. Hade vi det på samma sätt, skulle det säkert vara verklighet här också, jag kan inte vägarna i Lappland, Norrbotten m fl nordliga län, kanske tre-vagnars-släp kunde vara ett alternativ? I Australien, vet jag av egen erfarenhet att det kan vara svårt att köra om släp på uppåt 40 meter, långa raksträckor underlättar, men dessa road-trains kör skrämmande fort, så med en gammal Citroen CV-2 skulle det blir riskfullt även på en 10 km raka. Blir bara detta idag. Återkommer //Olle

onsdag, mars 27, 2019

En abstraktare dag

Ibland vill man bara koppla bort den verklighet som hela tiden bankar på dörren, det finns annat om man vänder sig om och tittar ut eller ner, ja kanske upp? Sa du Brexit, Daesh/IS, Trumpmur, 737 MAX och allt vad det nu är som stör och pockar på, i detta inlägg lägger jag in några vackra blad, som en symbol för en lugn verklighet, där det sköna får plats, frid finns, hisnande vackra strukturer, grönska som gror och växer, har liv och kraft, känslor men som bara behöver omtanke, vatten, ljus och några små smekningar med jämna mellanrum. Så skönt att plita ner dessa ord, de ger mig frid inombords, tittar man sedan ut genom fönstret, som sagt, förstår man att världen inte bara är olycka och elände. Vi ses här igen //Olle

måndag, mars 25, 2019

Onda och snälla män...

Onda män finns det ganska gott om, onda män i framträdande roller, i maktpositioner som utnyttjar sina ledande ställningar, genom att förtrycka, förnedra, förolämpa, förföra, förminska kvinnan. Kvinnan som kanske varit den starkast lysande stjärnan släcks sakta men säkert, den hatiske, svartsjuke mannen misshandlar och beter sig som ett satans onda verktyg. Vi har fått en plötsligt uppblossande debatt, den behöver komma upp på löpsedlar, i media i allmänhetens tankevärld igen. Metoo en gång till. Josefin Nilsson-dokumentären visar har förödande en brutal man kan vara för en kvinna på toppen av sin karriär. Josefin fick sin uppåtgående bana bruten, sin rygg bruten av en Dramaten-skådespelare som jag innerligt hoppas ställs ensam på scenen, den dag då en ny pjäs, eller för den delen under en pågående serie föreställningar. Han skall stå där, utan ensemblen runt sig. Han skal stå, och hans stämma skall klinga ohörd. Hans ilska skall studsa tomt mellan väggarna, ondskans rodnad skall falna utan att ha fått utlopp och förvandlas till aska. Denna illustration som jag gjorde idag visar inte min djupa medkänsla eller vrede, den försöker ge en nyans av optimism och en gnutta humor. Men det är känsligt. På återseende //Olle

lördag, mars 23, 2019

Kalifatet som kollapsade....

Daesh eller IS eller ISIS har som "kalifat" imploderat, försvunnit. Och om några veckor har IS-hotelet i Jukkasjärvi smält ner och är intet. Denna den grymmaste, vidrigaste terrorsekt som världen skådat sedan Pol Pots tider har förlorat sitt så blodiga kalifat. Hitler och Stalin är inte bortglömda. För bara några år sedan kunde Daesh/IS bete sig hur de ville, slakta vuxna och barn genom halshuggning eller bränna dem levande i burar, de kunde kasta homosexuella ut från tak mot en säker död, tillfångata unga flickor, kvinnor och vålta och hålla dem som sexslavar eller husdjur. Barnaföderskor för att deras islamisktiska tro om generationer skulle spridas i allt vidare kretsar, Hitler hade samma tankar, att ariska kvinnor skulle föda barn för att rädda den vita rasen. Nu har Daesh/IS inte bara sjunkit ihop, utan även förlorat sin sista lilla strandremsa längs Eurfrat. Vad som händer med alla terrorister som finns kvar vet vi inget om, de tappra kurderna och syrierna som på slutet nedkämpade de fega mördarna, är värda all ära och berömmelse. Tyvärr finns nu risken att arroganta Turkiet kliver in i Syrien för att med ursäkten att de skall bekämpa en "terrorsekt" inom det kurdiska landområdet. Ja hur som haver, mitt icke allt för väl skylda förakt för Daesh vill jag manifestera med en illustration gjord för två år sedan. Hoppas på något trevligare i nästa blogg. Hörs //Olle

fredag, mars 22, 2019

Dessa jädrans stormarknader...

Gnällspiken är i gång. Är det nån´ting som får mig matt i benen, tom i huvudet, mer apatisk och hörselskadad, så är det besök på någon av alla dess herrans stormarknader som bara är ute efter en sak, att skinna dig på pengar. Visst, det finns ett grundbehov hos alla som slinker in och greppar en korg eller rullar loss med en kundvagn - att handla det i matväg man behöver och lite till för några dagar framöver, eller två par kallingar, några nya strumpor. Finito. Punkt slut. Men icke alla, de flesta lämnar Ullared, ICA Maxi, Coop Extra eller vad de alla nu heter, med tio gånger mer än vad de behöver. Mest skräpmat, onödiga kläder som sällan används, spel, elektronikprylar, gräsmatterobotar och farao och hans mormor. Säger bara stön å stånk. Gu´bevare mig väl. IKEA fine, goda luncher, och det mesta man behöver för ett halvår framåt. Inga kläder, inga matvaror. Snabbt, effektivt. Bra. Där hänger jag inte så ofta med huvudet och suckar uppgivet. Mia och jag, med listan i hand betar av de vi planerat och sedan hemåt. Gubben på bilden är trött, grinig, uppgiven och less på hela tillställningen. Men han kommer tillbaka uppfräschad, något uppfräschad en dag ska ni se... Tills dess, hörs //Olle

torsdag, mars 21, 2019

Snö inget hinder för en känguru.

På sluttningarna utanför Canberra förra vintern i Australien sitter en knguru och begrundar sin situation, en vinter som nu närmar sig i samma takt som sommaran knackar på dörren här uppe hos oss. Fick ett mejl från en nära vän och bekant i södra Tasmanien, som just aviserade att så långt söder ut i Aussieland börjar det bita i kinderna på kvällarna, lite mörkare och det berömda sydskenet, motsvarigheten till vårt norrsken, kommer nog att visa upp hela sitt skådespel inom kort. Kängurun klarar visst snö och minusgrader, men inte att vara utan föda, våra renar som ett exempel har det i sina gener att gräva och gröpa i snön, så hittar man lite att knapra i sig. Men den förmågan saknar kängurun, så det är bäst att snön inte ligger för tjock och för länge, då kan det gå illa för våra hoppande vänner. I de australiska alperna, Snowy Mountains lägger sig snön vintertid, skidsportorterna öppnas, att skidtörstande australier kommer för öva sina färdigheter. Jag minns i mina unga år, när vi for upp från Melbourne till Mt Bullar, två svenska killar till och jag, slog oss ner i snön och kramade några snöbollar, tittandes ut över det gröna landskapet, ganska torrt men grönt, som sträckte ut sig under våra fötter och framför oss. Magiskt. Det var då det, nu ur det nutid och vi hörs igen //Olle

onsdag, mars 20, 2019

The Far East - i blandteknik.

Är detta en diversehandel - så är det en diversehandel. Innebärande att jag kan hoppa i stort sett mellan vilka ämnen jag vill, så länge jag kan stå för vad jag lägger ut och skriver. Detta är ett verk i blandteknik som heter "The Far East". Blandteknik? Ja, då man använder flera olika medier i en och samma bild. Som denna: tusch, kol, blyerts, torrpastell, fetkrita och akvarell. En salig blandning som blev till ett mindre rörigt innehåll/slutresultat. Jag är nöjd med den, jättenöjd till och med. Gjord på koppartryckspapper cirka 300 grams. Nu vet ni, nog om detta. Vi hörs och syns...morsning //Olle

tisdag, mars 19, 2019

Tidigare reklamare - har det något värde idag?

Visst kan man fråga sig vilken nytta man har haft efter ett långt yrkesliv i reklambranschen? För egen del, bara positiv nytta och glädje. Men så kan man raljera lite över det som numera, med ålderns rätt, ses som fjamsigt, löjligt, ytligt, banalt, sexistiskt eller vad du nu vill. De flesta budskap som jag motvilligt och med ljudat bortkopplat tvingas genomlida på tv:n eller huvuddelen av vad jag möter i olika slags pappersmedia är även de, med vissa undantag dock, banala, ytliga och överblaffiga med extrapriser, splashar, feta ramar och annat som man tror skall locka. Ja här hör ni hur en gammal reklamare som själv varit orsak till att säkert mängder av medmänniskor vänt sig bort när de öppnat sin morgontidning under andra halvan av nittonhundratalet, låter idag. Ordet jag använde var raljera, skoja och driva om något man kan/kunnat/behärskat är alltid tacksamt. Därför presenterar jag denne man, som på äldre dagar åmar och kråmar sig inför bekedet att hans inte ens duger att raka/skotta dynga i ett stall, trots alla år på glassiga annonsbyråer. Ja så kan det gå. Som sagt igen, personligen har jag bara bra erfarenheter av mitt förflutna och jobbar alla många år sedan pensioneringen till trots, fortfarande nästan dagligen med konst och/eller illustration. Inte så många uppdrag, men utställningar och viss publicering i DN lockar. Nu vet ni. Hörs igen...tills dess...morsning //Olle

fredag, mars 15, 2019

Fredliga Nya Zeeland träffat av terrorismens knytnäve

Så har då en av världens sista fredliga paradis plötsligt väckts ur sitt lugn och träffats av ondskan, som så många andra delar i vår värld fått erfara tidigare. Tråkigt, ett lugnt, fredsälskande, försonande folk väcks ur sitt vardagslugn av maskingevärsknatter. Och 49 människoliv senare har ens trygghet förvandlats till en orolig framtid. Visserligen har naturens onda krafter slagit till mot Christchurch tidigare, för sju år sedan, då en kraftig jordbävning tog nästan 190 människors liv och samtidigt orsakade stora materiella skador på byggnader och konstruktioner av olika slag. Men Christchurch har rest sig, allt är återställt och lugnet, men vissheten om nya skalv finns alltid där, tills då idag lokal tid 14.20 några extrema terrorister trängde sig in i två moskéer i staden och sköt ihjäl 49 personer, ett fyrtiotal vårdas på sjukhus. Nya Zeeland, blir nog aldrig detsamma igen, man förstår naturens krafter, landet ligger precis mellan två jättelika underjordiska plattor, där seismisk, vulkanisk aktivitet är ständigt pågående, detta kan man förstå och vara beredd på att det inträffar något någonstans framöver, men masskjutning med många offer det var man inte beredd på, inte på dessa breddgrader. Mina tankar är idag med alla de som drabbats och nu får minnas och sörja de som för något dygn sedan var livs levande. Gärningsmännen vill jag helst slippa prata om. Galningar. Vad har ni vunnit med detta? Annat än ett förakt för det ni står för. Men det fattar ni inte. Stolpskott. //Olle

torsdag, mars 14, 2019

Det finns grisar bland oss...

Det går inte att förneka, att det bland oss män, finns vissa som man allmänt kallar för "mansgrisar", kan tyckas hädande av den ädla rasen grisar, men det är ett begrepp som myntats genom åren, men få förknippar med renligheten själv - grisen. Men om vi håller oss till vår västerländska kultur och glömmer andra religioners kvinnoförtryck i form av hedersreligion, traditioner, könsstympningar, burkatält, barnäktenskap och annat otyg, så beter vi oss om än inte lika illa, jäkligt illa ibland. Alkoholism, misshandel, svartsjuka och rent översitteri är vad vi män i allt för många fall, hänfaller till. Rollen som husets herre, seende kvinnan som en madrass, städerska och servicejon är inte ovanligt. Det konstiga är att vi som beter oss mer normalt och jämställt, när vi blir vittnen till rena övergrepp, att vi då inte agerar, utan vänder bort våra huvuden. I rädslan förmodligen, för repressalier och andra obehag? Det här fotot visar lite av det översitteri som jag hänsyftar till. Svenska män, skärp er, om ni tillhör denna grupp av översittare, tänk på att vi lever i ett demokratiskt jämställt (nästan) samhälle. Vi ser er. Ni får ingen respekt av oss. Vi skulle gärna slå er på käften om vi blev åsyna vittne till misshandel eller verbala övergrepp. Om jag stod på stranden och såg denna båt passera då skulle jag skrika ut ord som inte skulle uppskattas av alla, allra minst av den tunga snubben i aktern på båten. Nu har jag surrat som en geting kring detta ämna, utan ett komma till riktig punkt. Punkt slut. Vi hörs igen //Olle

söndag, mars 10, 2019

Boeing 737 MAX-8

Det är en sorgens dag för alla som älskar flyg och framför allt alla de som förlorat anhöriga. Ethiopian Airlines förlorade en av sina splitternya Boeing 737 MAX-8 idag på morgonen, alla ombord 156 personer inkl besättningen på sju personer är döda. Det som gör denna olycka extra tragisk är att i höstas hände nästan, om inte exakt, så nästan en identisk olycka i Indonesien då en Lion Air flygning med likaledes en ny 737 MAX-8 störtade några minuter efter starten i havet. Det sades då att planets färddator inte fungerade tillfredsställande, hastigheten varierade utan att piloterna kunde åtgärda det manuellt. Man meddelade tornet att man ville återvända, men hann aldrig tillbaka. I dag utanför Addis Abeba lär händelseförloppet direkt efter starten varit "nästan exakt lika". I Lion Airs fall i höstas hade piloterna då efter landning från flygningen innan olycksresan ha anmärkt på att något inte skulle vara som det borde, vad gäller färddatorn ombord. Personal på flygplatsen i Jakarta meddelade att felet var åtgärdat och gav klartecken till den sista resan där den störtdök och slogs sönder i Javasjön efter 13 minuters flygning. Idag i Addis var det efter 8 minuters flygning. Skulle tro att Boeing nu drar öronen åt sig och varnar alla bolag som äger dessa nya maskiner, att beakta alla tecken om och när något är i oordning och inte nonchalerar dem. Hoppas för Boeings skull och alla framtida flygresenärers skull att de löser ev fabrikationsfel eller vad det nu är som orsakat dessa olyckor. Många är idag i sorg, jag känner med er. //Olle

fredag, mars 08, 2019

Internationella kvinnodagen eller inte.....

....vem bryr sig tycks denne man på bilden tänka och agera. Respekt kära män, alla ni som tror att ni fortfarande är herrar på täppan, vi kan väl låta både kvinnor och män trona däruppe tillsammans. Jag tycker det passar oss i vårt öppna demokratiska samhälle bäst. Många länder, allt för många har evigheter till att hitta jämställdhet mellan män och kvinnor. Hedersförtryck, religion, tradition och allmän överlägsenhet slipar man att inte bort så lätt. Tack gode högste beskyddare för att vi lever i ett öppet samhälle, där män i riksdagsbänkarna inte, utan påföljder, kan lägga sina händer på de kvinnliga bänkkamraters lår eller skrev. Vi har ett exempel i media idag den 8 mars, den internationella kvinnodagen, och då passar en dömd tv-personlighet på att stämma sitt tv-bolag för att han blivit "ett offer" i metoo-kampanjen. Ja se hur vissa av oss beter sig, dock långt ifrån alla. Grattis alla kvinnor där ute, ni kämpar på och är inte tysta och undanglidande längre - det välkomnas, mäns förtryck måste upp i dagen. I strålkastarskenet. Kämpa på nu, ni har mitt fulla stöd. Kram från //Olle

torsdag, mars 07, 2019

Maria Wetterstrand

Frågan är om Maria Wetterstrand, det räcker med ett ord, har någon flygskam i kroppen?

tisdag, mars 05, 2019

Bajare - så klart man e´de.

Möjligen har ni sett den här illisen förut. Men det tål att repeteras - är man född på Södermalm så är man, dessutom på anrika Södra BB, ja då är man Bajare från första andetaget utanför moderlivet. Oh så har jag förblivit. Till all lycka är både son och sonson födda på samma BB,som tyvärr inte längre är ett BB, så då har det automatiskt och med blodet blivit så att även Anton och Eddie är trogna och hängivna Hammarbysupportrar. Vi går på fotbollsmatcherna tillsammans, med tjusiga säsongskort i fickan, spatserar vi in och sätter oss en timme före match och snackar och tittar på uppvärmningen. Under matchen tickar hjärtat lite extra, men rutinerade rävar som vi är, så får vi räkna med en torsk då och då. Ingen gråter eller ligger sömnlös för det, bara att gå på nästa fajt och tro på vinst. Bajen i våra hjärtan. //Olle

måndag, mars 04, 2019

Klimatsmart, ja kanske?

Idag går det inte att vara frågande eller undrande om vattennivåerna skall stiga med 58 meter, 58 meter? ja så står det på en helsidesskräckskildring i lokala SN dag. Eller undrande, tvivlande, ifrågasättande, krävande på andra områden som rör klimatet går inte heller för sig. Inte om man skall vara smart och följa alla pekpinnar och pekande pilar. Visst vill vi alla bidra till ett klimat som inte är i utförsbacken, vi gör nog alla så gott vi kan kan, var och en på sina områden. Ett litet strå till stacken är vad jag och min Mia kan bidra med, men inte avsägandes oss alla möjligheter till att förflytta oss, äta riktigt, värma oss själva och hus. Det är idag, oftast villkor som dikteras av de som bor inom T-banenätet, som har en butik runt hörnan, det är de som avgör om man är klimatsmart eller ej. Råkar du bo i Vilhelmina i södra Lappland och ha 75 km till jobbet och lika långt hem igen, då har du inte så många chanser att leva fossilfritt och vara vegan och självhushållare. Vissa kan inte, vill inte, törs inte erkänna att de inte är hundra PK. Kom ihåg alla ni som dikterar levnadsvillkoren för oss utanför storstäderna, att vi som bor "i obygden och är lantisar", vi gör verkligen så gott vi kan, solceller som kan ge energi några månader per år, bränslesnåla fordon (om inte dyra elbilar) ändå mindre och inte så törstiga. Har vi trädgård odlar vi det vi kan och orkar med. Vi gör vårt bästa. Bete er som vettiga människor, ni som domderar och tycker, ni har inte alltid rätt, bara ibland. De andra gångerna har vi rätt. Ibland står vi bägge på rätt sida stängslet Å hör sen´ //Olle

torsdag, februari 28, 2019

Motljus har många tolkningar

Ja sannerligen har ordet motljus en radda olika tolkningar. Man får som i mitt fall här nöja sig med den verkligt reella tolkningen, solens strålar rakt in i ens ögon eller kameralins. Bilden är inte ny, men solen har sina invanda rutiner, den kommer regelbundet, men beroende på jordaxelns lutning, så tar vi emot ljuset ur olika perspektiv. Blev bländad av denna bild, som jag inte minns att jag tog, men var jag tog den ser jag. Alltså jag nöjer mig med en tolkning av ordet, återkommer kanske, men vill inte orsaka några kontroverser eller dispyter, om jag i ett fortsatt skede skulle råka ta upp fel motljustolkningar, som kanske inte är PK eller inne för dagen. Vad vet jag? Vi hörs //Olle

måndag, februari 25, 2019

Jan Myrdal och Pol Pot = polare.

DN har publicerat en artikel om Jan Myrdal. Det får mig att rysa av obehag, Jan Myrdal är en figur som stora delar av Sverige under årtionden bugat och bockat för, ja även nigit. Jag pratar inte om de delar av Sverige som kallas för vänster, för dem var det en självklarhet, jag pratar om Sverige som en helhet, där herr Myrdal har åtnjutit en osedvanlig respekt, underdånighet och näst intill underkastelse. Hans retoriska briljans, intellektuella glans och mediala uppmärksamhet har gett herr Myrdal en osedvanlig status, en pedistalposition som han definitivt inte är värd. Tvärtom. Han har en rent ut sagt vidrig syn på vad som hände i Kambodja/Kampuchea i slutet av 1970-talet. En tid då landets diktator Pol Pot, på några dagar lät fördriva 2-3 miljoner innevånare, från landets huvudstad Phnom Pen, rakt ut på landsbygden för att bygga dammar, röja mark. De av stadens innevånare som inte hade valkar i sina händer, eller smuts under sina fingernaglar, glasögon eller annat som tydde på att man inte "var arbetare", fördes till läger, där tortyr och svält ledde till obönhörliga avrättningar. Alla drygt 1,6 miljoner kambodjaner som dödades av kommunisterna eller de röda khmererna, registrerades noga, deras kroppar dumpades sedan i massgravar. De som inte dog av svält och andra umbäranden, var den halv miljon som avrättades, efter svår och outhärdlig tortyr. Dessa siffror finns väl dokumenterade, minnesplatser, gravplatser och historiska berättelser, vittnesmål och framträdanden av de som klarade sig undan denna fasansfulla kommunistiska diktatur, vittnar om att inga tvivel finns. Men - en person - Jan Myrdal - har svårt att erkänna att detta var den verklighet som han skyggade för, när han bländad av sin storhet fick röra sig bland Pol Pots underhuggare vid ett "statsbesök" år 1978. Jag tycker Jan Myrdal eller J Myrdal att du nu på ålderns sena höst borde ha så mycket stolthet kvar i kroppen att du kunde medge att du hade fel, uppfattade fel, läste fel, fick oriktig information eller va´sjutton som helst, men tig inte ihjäl sanningen - du kommer bara att bli än mer illamående. Pol Pots röda khmerer mördade, eller lät mörda, som jag redan skrivit, 1,6 miljoner kambodjaner genom svält, umbäranden och avrättningar. Fattar du det J Myrdal? - vakna upp J Myrdal. Kryp till korset, klättra ned från din pedistal, gör en pudel. Ynkrygg!!! En arg Olle avslutar, vi hörs när jag lugnat ner mig //Olle

söndag, februari 24, 2019

Återvända eller inte, that IS the question?

Det pratas mycket, med all rätt, om att öppna upp för de som anslöt sig till IS och nu vill återvända till Sverige. Deras dröm om ett kalifat har grusats bokstavligen. Det räckte inte med besinningslöst våld i alla dess former, för att få sitt kalifat utspritt över stora delar av mellanöstern. De möttes av motstånd, irakiska, syriska och kanske framförallt kurdiska styrkor, tog till slut kål på dem. De män som anslöt sig och som bevisligen eller icke bevisat har begått illgärningar, bör enligt min mening, villkorslöst ställas inför rätta i de länder där deras ohyggligheter begåtts. Jag ser inte hur Sverige skulle kunna rättsligen bevisa deras brott mot mänskligheten, det räcker inte bara att man anslutit sig för att dömas säger vi. Men det tycker jag. Alla som, eller i stort sett alla, anslöt sig efter att ha radikaliserats och "taggats" av förföriska videos, där halshuggningar av "otrogna" förekom. De som for visste. De var medvetna om att var och en av dem, skulle testas vid en avrättning, som själva medverkande eller som vittnen, det var ett prov på deras tro och övertygelse helt enkelt. De som reste visste. Därför döm dem på plats. Stäng gränserna här hemma. Hustrur med barn kan diskuteras. Men även de bör interneras i de områden där brotten begåtts, detta under lång tid, för att de skall få känna på att deras beslut inte accepteras, även om de bara var i sk "marktjänst". Nu har jag sagt mitt. Vi hörs igen //Olle

tisdag, februari 19, 2019

Nytt språkrör, inte så lätt...

Språkrör växer inte på träd. Bra språkrör, halvkassa har vi sett och upplevt en del av, men bra var det ett tag sedan Sverige charmades av. Och då menar jag inte på det flörtiga viset, utan allvar, seriositet, verklighetsförankring och så lite med flu-flum som möjligt. Mupperiet ingår. Kanske tillbaka till Birger Schlaug som omnämns i denna teckning ovan? Jag vet inte, för MP har inte varit min prioritering i vardagslivet, knappast några andra bokstavsförkortningar heller. Speciellt inte den bokstavsförkortning som anger namnet på ett fotbollslag, huserandes norr om Stockholm. Men åter till språkröret som komma skall, en man efter Gustav Frigolit blir det, men vem? Vi får se, Under tiden får jag umgås med fullt utskrivna namn och även förkortningar. Vi hörs. //Olle

måndag, februari 18, 2019

Liberalernas främste kandidat till dags dato....

Det kan inte vara så lätt att hitta den som kan balansera på slak lina mellan olika falanger, olika block, olika framtidsutsikter. Liberalerna gör nog sitt bästa, några seriösa förslag har synts i press och media, men här kommer ett tungt partiledarämne. Med en gedigen militär bakgrund, denna gång inom marinen, en person som synts i flertalet olika manifestationer, parader och sammankomster. Inom politiken har han några år som passiv medlem i en borgerlig grupp som sökte bredast möjlig politiska förankring - Öppen famn. Nu lämnar jag över bollen till er, mina kära läsare, nu får ni gå in på Liberalernas hemsida och föreslå denne tungviktare, kanske Liberalernas tyngsta sedan Bertil Ohlin? Vi får se. Hörs på nytt. //Olle