Skriver om det jag känner för, intresserar mig för och vill föra till torgs med en stilla förhoppning att få en reaktion. Writing about whatever crosses my mind, what interests and concerns me. With the slight hope of getting a response.
Summa sidvisningar
tisdag, oktober 15, 2019
Turkiets blodiga samvete
Med vilken rätt har Turkiet invaderat sitt grannland Syrien? Erdogan, du olycklige president, tycker du inte att Syrien drabbats mer än tillräckligt, för att du skall kasta dig över dem som en rabiessmittad bulldog och orsaka död, vånda, pina och förödelse? Om du lille Erdogan har något att tänka med, ett hjärta att känna med, ett samvete att styras av, en empati att leda dig mot din nästa, ja då skulle du har hållit dig hemma och låtit dina välpolerade trupper med sina dödsbringande vapen enbart få paradera i Ankara, Istanbul eller var du nu vill se dem. I stället anfaller du grannlandet i söder, under väldigt dimmiga bortförklaringar. Kanske skulle du låtit dina specialtrupper smyga in och ta hand om de som du kallar "terrorister" och inte låtit bomber och granater regna över oskyldiga stackars medmänniskor. Vad är du Erdogarn gjord av? Jag undviker att ge dig ett förnamn, för att inte på något sätt profilera dig, vill enbart omnämna dig med efternamn. Nu kanske det blir så att du inte bara möter oväntat starkt motstånd från kurderna utan också får al-Assad och Putin på halsen. Det ser i alla fall ut så i nuläget. Något du inte räknat med, utan trodde på en promenadseger i krigsdammet med hundratusentals hemlösa och förtvivlade syrier/kurder/assyrier/kristna gråtande på andra sidan gränsen. Jag hyser ingen respekt för dig, jag känner ett obehag, ett förakt för dig. Du ger ett obehagligt, ruskigt intryck, kallt, oförsonligt, du är en diktatorisk typ, som borde sitta på en öde ö i Sydatlanten några månader och begrunda ditt lands förfall. Stackars turkiska majoritet som har en sådan ledare, vad har ni gjort för ont? Hoppas nu att världssmfundet kan samla sig, innan ett storkrig har brutit ut, och få dig Ergogan till besinning. Du förefaller vara en feg ynkrygg som inte vågar möta en kvinnlig obeväpnad Peshmerga-soldat i mörkret, utan att skrika på hjälp och lägga benen på ryggen. Detta är min helt egna åsikt Vi hörs igen //Olle
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar