Det är väl bara Sydneys Operahus som är mer fotograferat och känt världen runt.
Bron förbinder de centrala delarna (som vi ser på bilden) i söder med de norra bostadsområdet North Shore. Harbour Bridge har fått stå modell för en kopia, fast i något mindre skala över floden Tyne i Newcastle, England. För er som druckit en Newcastle Brown Ale så är etiketten prydd med Tyne Bridge.
Bågvalvet i Sydney är maffigt, sträcker sig 503 meter och väger saftiga 39 000 ton.
De 89 meter höga pylonerna är karaktäristiska, i den sydöstra kan man komma upp och ha utsikt över staden, vill man vara ännu mer vågad är det bara att boka en promenad uppför det östra spannet, ända upp till toppen. Det kostar en hel del, man måste boka i förtid och är det blåsigt och regnigt kan man kanske få ångra den djärva ådra som lockade en att boka.
Pylonerna fyller ingen bärande funktion. Utan står där mest för syns skull, estetiska skäl helt enkelt.
1923 började bygget av bron och det officiella öppnandet av bron skedde den 19 mars 1932, alltså modiga nio år efter första spadtaget.
Då fanns sex vägbanor, två järnvägsspår för pendeltågen, el-, telefon-, vatten- och gasledningar också längs bron liksom ett promenadstråk.
Hur det är med gas, el och annat vet jag inte.
Idag kostar det AUD 3.30 att åka söderut in mot stan, men är gratis norrut.
Parallellt med bron under vattnet löper idag Sydney Harbour Tunnel för biltrafik, två tunnlar med två filer i varje, här kostar det mellan AUD 2.50 och 4.00 att åka.
När Mia och jag var i Sydney runt julen så blev bron nästa lika mycket fotograferad som Operahuset, den drar till sig blicken genom sin storhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar