Lavrentij Beria var precis som Josef Stalin av georgiskt ursprung.
Föddes 1899.
Efter en tid som chef för säkerhetspolisen, den sk chekan i Georgien och Transkaukasien, blev han partisekreterare i Transkaukasien 1931-36. Här visade han för första gången sina hörntänder och blev ansvarig överordnad för de politiska utrensningarna i regionen.
Men innan dess gick han med i kommunistpartiet redan 1917, alltså 18 år gammal. Omgående drogs han in i revolutionär verksamhet med dragning åt säkerhetsfrågor och spaningsverksamhet på s k folkfiender.
Stalins skoningslösa utrensningar som skördade miljontals offer bara under åren 1936-38 blev till slut ett allt för stort lockbete för den blodtörstige Berija, som när Stalin kallade omedelbart år 1938 skyndade till Moskva för att slipa sin knivar och få användning av dem.
Han utnämndes till folkkommisarie för inrikes ärenden och fick till delikat uppgift att reorganisera den sovjetiska säkerhetspolisen, som brandskattats på dugligt folk efter Stalins utrensningar.
Avrätta de gamla - in med nya.
Berija hjälpte gladeligen till.
Den sovjetiska säkerhetspolisen, NKVD, och dess chef Nikolaij Jezhov undgick, som sagts, inte ens själva utrensningarna och Jezhov arresterades, plågades och sköts, varpå Beria klev upp högst på tronen för NKVD.
Den terror som NKVD bedrev, satte skräck i hela befolkningen, alla visste, ingen vågade knysta om något som kunde uppfattas som kritik eller en mindre ifrågasättande av kommunistpartiets maktposition med Josef Stalin vid rodret. Makar anmälde varandra, barn sina föräldrar för att komma i bättre dager hos säkerhetspolisen. S k folkfiender avrättades på löpande band.
Lavrentij Beria var nu i sitt esse, med den hänsynslöse och maniske Stalin bakom sig kunde han organisera upp de jättelika arbetslägren i Sibirien, som fick namnet GULAG.
De som inte torterades och mördades i Moskva eller Leningrad, transporterades undernärda och tunt klädda till den oändliga tundrans kyla och säkra död.
Omänskliga arbetsförhållanden, undernäring, köld och bestialiska vakter, gjorde att få levande återvände till friheten. Miljontals gick under och få är vi som ens minns att det ens skedde.
Berias rykte är fläckat, rykten och myter finns beskrivna, men vad skulle det vara för nytta att spä på dem i denna blogg, när han ändå framstår som Stalins Henrich Himmler?
Med oskyldigas blod upp över axlarna.
Han avgick 1946 som folkkommissarie och satt kvar i ministerrådet, Stalin dog 1953 och ganska snabbt efter det framstod Beria som ett svårt hot mot den lite mer reformvänliga troikan Malenkov, Molotov och Chrustjov.
Beria med sitt förflutna kunde mycket väl ha blivit Stalins efterträdare.
Men trojkan fick överhanden och NKVD (av alla) arresterade Beria, som anklagades för en rad påhittade brott, plus alla de verkliga, vilket naturligtvis i riktig sovjetisk anda, endast kunde leda till ett enda straff - ja just det, avrättning.
Sedan blev Beria, han skulle bara veta, en s k ickeperson. D v s han raderades i den sovjetiska encyklopedin, retuscherades på bilder och försvann under årtionden.
Och nu har jag grävt upp mannen som var Stalins bödel, var det verkligen nödvändigt?
Ja det var det.
Allt för många av oss glömmer vår nutida historia, eller stoppar huvudet i sanden.
Vilken -ism de vara månde som fick världen att lida, måste upp till ytan och dess fula trynen visas.
Alla de miljontals människor som led, plågades och dog under denna tid får aldrig glömmas bort.
Aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar