Sven Hedin och Adolf Hitlers vänskap.

Sven Hedins uppmärksammade expeditioner till platser långt bortom västerlänningens vetskap, platser som Tibet, Himalaya, västliga Kina gjorde stora avtryck och fångade mångas fantasi och drömmar om det stora okända bakom den egna stugknuten.
Sven Hedin, upptäcktsresanden som fick en så stor beundrarskara världen runt - för sina orädda äventyr och nyfikna forskning i andra kulturer -  hade även fångat en ung Adolf Hitlers beundran.
En, skulle det visa sig några årtionden senare, fullt utvecklad ömsesidig vänskap, beundran, respekt och tillit.

Innan jul läste jag ut Axel Odelbergs bok "Vi som beundrade varandra så mycket. Sven Hedin och Adolf Hitler."
Sven Hedins egentliga Tysklandsvänskap grundade sig i hans övertygelse om att Tyskland behandlats orättvist i samband med Versaillesfredens undertecknande. Då Tyskland tvingades avstå stora delar av sitt territorium.
Detta kunde Sven Hedin aldrig acceptera, här stod han helt på Tysklands sida och detta ända fram till att Tyskland förlorat sin militära kamp för att vinna tillbaka förlorade Stortyskland.
Ett Tyskland som dessutom gått över till ockupationskrig på flera fronter.

Sven Hedin svalde hela processen då nazismen växte fram, Hitler tillträdde, upprustningen skenade och gav tyskarna arbetstillfällen och inkomster, vidare över krigsutbrottet, de stora slagen, utrotningslägrens avslöjanden och Tysklands slutgiltiga sammanbrott.

Den här boken är byggd på de dagboksanteckningar som Hedin gjorde efter alla sina möten med Hitler, Himmler, von Ribbentrop, Borman, Göring, Goebbles m fl.
Hedin blev Sveriges sändebud när det gällde snabba kontakter, med förslag, förfrågningar och trevanden med någon eller flera av dessa nazitoppar.
När Hedin kom till Berlin behövde han aldrig vänta, utan den röda (eller var den brun?) mattan rullades ut och leende möttes han av sina vänner.
När han kom hem igen skrev han långa rapporter till den svenska regeringen, som tacksamt utnyttjade hans kontakter rakt in i hjärterummet hos de nazistiska ledarna.

Sven Hedin var tyskvän, en blind beundrare av Hitler, men chockades över folkmord, övergrepp av tyska trupper i öster och rapporterna om utrotningslägren.
Av boken framgår det inte om han i djupet var en renodlad nazist, men gråzonen är bred mellan beundran och svuren hängivenhet.
Sven Hedin gjorde flera försök att rädda judiska vänner undan nazisternas illdåd, lyckades i några fall och detta samtidigt som han kallade Hitler för en av världshistoriens största män, hur han fick det att gå ihop är svårbegripligt?
Hedin var rädd för kommunismen och såg den som en betydligt större fara än nazismen och som sagt den djupt förolämpande Versaillefreden gjorde honom till den bespottade tyskvän han var fram till sin död 1952.

För er som ännu söker svar på frågor kring det obegripliga.
Läs gärna denna bok, den ger en sida av av den prisma av obegripligheter som vår nutidshistoria planterat inom oss.