När det biter i näsan, knakar i stugknutarna då visar sig ofta naturens dimma, eller kossornas värme i sina allra fagraste slöjor och svepningar.
Överst har den finurliga automatiken i den nya la´gårn öppnat lite på de långa ventilationsluckorna som på bägge sidor om nocken löper längs takets längd eller näst intill.
De över 200 kor, kvigor och kalvar som mår gott där inne alstrar värme och kondens som när det stiger till väders blir det så vackert skirt.
Utan brummande fläktars hjälp, stiger det lättsamt rakt upp och fyller samtidigt de näsor som finns i närheten med de ljuvligaste av dofter - den från varma nötkreatur.
Möjligen är det att elda för kråkorna?
Nästa morgon är det ännu kallare, då smyger kalla slöjor, lågt, längs den snötäckta marken, men i det varma solljuset så förvandlas det till något trevande mjukt och omslutande.
Som vi inte kan ta på, fånga eller skingra - det är samtidigt så uppenbart, rörligt och mystiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar