Koalabehovet är stort.

Luften är våt, vit, ja rå.
Långkalsonger och fleece, åtsittande på.
Svensk vinter, ogästvänlig och föga inbjudande att kliva ut i.

Kan man då annat än att längta till värme och prasslande eukalyptuslöv?
Och där uppe i en klyka sitter koalan, slött och lojt, men tryggt, förankrad med sina klor, sovandes på sin kanske nittonde timme detta dygn.
Jag sluter också mina ögon och far iväg, långt bort...
...till koalans förlovade land.
Drömmer att jag också hör löven prassla och barken falla, med ryggen mot stammen och den snarkande koalakompisen lite högre upp.

Och ingen av oss förstår tjusningen med en råkall vinterdag.

PS! Jo jag vet att det nu är rekordvarmt och att det brinner i delar av Australien. Men landet är stort.