Jan Guillou, varför är han så tyst?

IS, eller Islamska Staten, har framgångar, snabbt vunna.
Genom skräck, terror, död och högar av vapen är de mobila förbanden en ny verklig maktfaktor i Irak, Syrien och framöver kanske Libanon och Jordanien. Iran lär de knappast våga sig på.
Turkiet är jag som icke-expert tveksam om.
Finansierade av några av emiraten och/eller megaförmögna uppbackare där. Inkomster får man också från att faktiskt sälja olja och gas från erövrade fält i främst Syrien.

Det som berör mig mest är det fullfomligt hänsynslösa våld de utövar mot helt oskyldiga människor, som kanske bott i årtusenden i sina områden, jag tänker på yasidier, kristna, assyrier, shiiter och andra minoriteter.
Vill inte här och nu gå igenom alla IS (ISIS) illdåd utförda under de senaste veckorna, plågsamma tv-bilder visar de som "blir över" eller klarar sig, många i pyamas, flämtande i hettan. Utan vatten och utan mat. Främst kvinnor och barn.

Här saknar jag de kända mellanöstern-debattörernas stämmor.
Nu läser jag inte Aftonbladets debattsidor så ofta, men det är främst Jan Guillou jag saknar, han brukar aldrig vara sen att dela med sig av sitt tyckande.
Men under de tre år som Syrien-krisen varat har han varit tyst och nu när ondskans makter håller på att riva sönder Irak - fortsatt tystnad.
Plågsam tystnad.

Finns det inget att kritisera i att USA prickbombar ISIS-styrkor för att rädda hundratusentals civila?
Finns det ingen kritik att framför mot "den interna inblandningen" av USA och England när de luftvägen släpper ner mat och vatten till de nödställda?
Finns det ingen kritik att framföra mot att väst förser kurderna med nya vapen och mer ammunition?
Finns det ingen undran varför Ryssland och Kina tysta och instämmande (?) sitter med armarna i kors?
Finns det ingen uns av kritik mot halshuggningar och begravningar av levande?

Bäste Jan Guillou, det skulle kläda dig väl om du lättade lite på förlåten och delgav oss dina synpunkter på vad som försigår i Irak och Syrien.

Vi är många som väntar.

Ett litet PS!
Finns det någon anledning att kommentera halshuggningen av den amerikanske tillfångatagna journalisten James Foley?

Homs, en syrisk, en mänsklig tragedi.

Kan någon krypa undan ordet Homs?
Kan du säga att du inte vet vad Homs är, vad som hänt och händer där?
Nej, det kan du inte, å´ det kan inte jag heller.
Ändå sitter vi här totalt maktlösa och grips och förfasas över att det bara får fortgå, månad efter månad, år efter år.
Belägringen av staden började i maj 2011, för tre år sedan. Den pågick till fram för några veckor sedan, då regeringstrupper och de sk rebellerna träffade en eld-upphör uppgörelse. Rebellstyrkorna som fanns kvar tilläts evakuera staden och idag återstår ruiner, några få traumatiserade innevånare och soldater ur al-Assads armé.
Rebellstyrkorna lämnade i april delar de höll i Homs för att förstärka sina ställningar i grannstaden al-Qusayr, i själva verket lär det ha varit så att de drevs ut, åtminstone delvis, av al-Assad trogna Hizbollah trupper från grannlandet Libanon.
Men beskjutningen av den belägrade staden har pågått i tre år, striderna likaså.
De flesta av innevånarna har flytt tomhänta och utblottade till en tillvaro i något av de många flyktinglägren i vänskapligt sinnade grannländer som Jordanien, Libanon eller Turkiet.
Här bodde närmare 80 000 kristna, men under belägringen har de allra flesta av dem drivits ut ur staden av islamister, men som sagt det är många andra som också tvingats på flykt.
Staden Homs hade vid folkräkningen 2004 lite drygt 650 000 innevånare och var då den tredje folkrikaste staden efter Damaskus och Aleppo.

Bilderna ni ser här är inte tagna efter bombningen av Hiroshima, de är tagna under de senaste åren i Homs, Syrien.

Årets glädjebild? En fotografiskt lyckad fångst.

Visst har man sett mycken akrobatik, tröjavdragningar, gester och bröstbankande av målgörare efter att de hitta rätt i nätmaskorna.
Men att målgöraren själv skulle försöka passera genom nätet har jag aldrig sett tidigare, detta foto som uttrycker vild lycka och glädje togs av Sebastian Constanzo och publicerades i Sydney Morning Herald efter Australiens hemmavinst mot Jordanien i VM-kvalet igår kväll.
Det är Mark Bresciano som just gjort 1-0 och blir helvild, Australien eller the Socceroos vann till slut med 4-0 och är nu hårsmånen att återigen kvalificera sig till ett VM i fotboll.
Jordanien fnyser du? Ja, vänta du tills efter Sveriges match mot Färöarna ikväll, så kan kanske du och jag snacka fotboll.
Fördelen (av så oändligt många) med Australien i detta fall är att de bara har en match kvar, detta mot Irak. Vinner eller tar de 1 poäng är de klara.

Foto: Sebastian Constanzo, SMH.