Menige Henry Miller Lancer´s röst för hundra år sedan.

I en känslosam artikel i australiska tidningen ABC News finns förutom berättelsen om den australiske menige soldaten Henry Miller Lancers öde under första världskriget, en tämligen unik röstinspelning gjord, tror man sent 1914, möjligen tidigt 1915. Troligen det förra eftersom han pratar om julen.

Inspelningen gjordes i Kairo, i vars närhet den första australiska infanteri-battaljonen tränade/övade innan den skickades vidare till krigets fasor i Turkiet och västfronten i Frankrike.

Rösten är klar och tydlig och han pratar långsamt och eftertänksamt som om han var nära de sina.

Tre och enhalv minut lång är hans hälsning.

Det här "inspelade brevet" är unikt, det enda som finns kvar från de australiska soldaterna och kanske t o m i hela världen.

Som ni kan läsa i artikeln så skadades Henry M Lancer två gånger i Gallipoli, efter att ha återhämtat sig och utnämnts till löjtnant så förflyttades han till Somme och västfronten där.

I november 1916 mejades han ner av tyskt maskingevärseld i leran vid Somme. Så grymt och så oändligt långt hemifrån.

Henry Miller Lancers röst finns kvar än i dag. Klicka dig in på sidan här uppe och lyssna på inspelningen, den får mina historiska nerver att dallra av medkänsla och vemod. 

Australien, i hetluften igen.

Ännu en gång ställer sig Australien sida vid sida med USA och andra nationer, i kampen mot en lömsk fiende i Irak.
Den här gången handlar det om något som måste beskrivas som en humanitär insats, sanktionerat av världssamfundet och FN, och på begäran av de styrande i Bagdad.
När det förra gången begav sig, år 2003, var Australien på plats för att flytta på en illasinnad diktator vid namn Saddam Hussein, detta utan mandat från FN.

Det finns klara skillnader, ingen som idag läser nyheterna som kommer ut från Irak och Syrien kan undgå att beröras av de grymheter, avskyvärda grymheter av sällan skådat slag.
Alla vill vi få ett slut på det hänsynslösa fördrivandet av minoriteter, folkgrupper, religiösa grupperingar, alla oavsett ursprung, civila och totalt oskyldiga.
Så den här gången tror jag att opinionenerna i Danmark, England, Turkiet, USA, Australien, Saudiarabien, UAE och andra länder som deltar i försöken att driva IS bort (varthän?) inte blir så högljudda som vid tidigare militära insatser.
Inte för att jag kan australisk inrikespolitik, men hade Julia Gillard suttit kvar på tronen i Canberra, hade förmodligen beslutet blivit detsamma, dvs ställa flyg och personal till förfogande.

Sex stridsflygplan av typen Super Hornet finns redan på plats, två till står beredda hemma i Australien. En tankflyplan och ett avancerat spaningsplan kommer att hjälpa Irak och Kurdistan.
600 militärer, varav 400 är knutna till flygoperationerna och 200 som skall träna irakiska- och kurdiska Peshmerga-enheter kommer att vara tillgängliga.

Sverige finns också beredda, har redan från början skickat humanitär hjälp och om Stefan Löfwen vill kanske det svenska flygvapnet att ställa upp. Det har varit uppe på tapeten, men det var under Alliansregeringens sista dagar. Förmodar att oavsett vilka, så ser de hotet från IS som så stort att man inte bara kan sitta med armarna i kors.

Lars-Erik, om du läser detta, vilka är reaktionerna nere hos dig inför det faktum att Australien återvänder till Irak med stridande trupp?

Misstänkta terrorister grips i Australien. Och resten av världen.

Foto: ABC News

IS, ISIL eller ISIS, oavsett vad du kallar dem, det är lika illa ändå, de får det allt tuffare utanför "sina gränser."
Deras s k kalifat växer inte nämnvärt. En framstöt i Syrien mot den turkiska gränsen är väl den senaste landvinningen som rapporterats. Men turkarna lär inte lägga några fingrar emellan, utan står redo.

Vad som däremot händer, internationellt för dem, utanför Irak-Syrien är en frukt av sommarens illdåd begångna i just den regionen.
I Tyskland står en 20-åring inför rätta efter att radikaliserad återvänt, en annan mindre grupp av jihadister är också misstänkta och förhörs.
I Norge avvärjdes ett hot från en "grupp" IS-sympatisörer i somras, där de skulle gripa en slumpvald familj och avrätta den inför kameran.
I Australien, varifrån bilden ovan är hämtad, gjordes en stort gryningstillslag mot misstänka IS-sympatisörer/återvändare både i Sydney och Brisbane. En räd som fick stor uppmärksamhet i media här hemma, trots påträngande eftervalsfrågor.
Anledningen lär nog vara att, det även för oss här i Europa, går upp att dessa figurer som fått våldet på hjärnan, inte bara är av europeiskt ursprung utan även kommer från andra världsdelar.
Oftast söner till helt laglydiga och arbetsamma invandrare/flyktingar från den muslimska världen.

Problemet med IS växer, många tycker att man målar fan på väggen, men vänta till den dag då våra underrättelsetjänster missar någon med svärd och videokamera, då står vi där och klagar.
Det är därför bättre att vi stöder våra respektive nationers motsvarigheter till NSA, GRU mm så slipper vi konfronteras med blod och död på vår egen hemmaplan.
Det räcker med att vi försöker skydda de som är utsatta i Irak/Syrien och ta emot de som vill söka skydd här hos oss.

ISIS sätter skräck i Syrien.

Detta är fasansfulla bilder från Syrien, efter att extrema muslimska ISIS varit på besök.

Det är mig egentligen främmande att dela med sig av sådana här bilder, men de av mina läsare som tycker det är för mycket - jag bara måste, vi bara måste få veta vad som pågår.

Så enkelt är det, ingen, inte ens den/de som vill vara i fred och inte veta något om ondskan i världen, måste få veta att det nu under de senaste månaderna är värre än på många, många herrans år.

Det skrämmande idag, både med den ryska smyginvasionen av östra Ukraina, men än värre är det med den "nya" terrororganisationen, jihadistiska ISIS, som är förblindad av hat mot allt som de lärt sig inte är "rätt", eftersom de själva uppfattar som bärare av den "rätta tron."

Alla som inte delar den, vill man inte dela framtiden med, utan de skall fördrivas, omvändas eller dö. Många massakrer på helt oskyldiga, kristna, yasidier, assyrier, shiiter och andra har inträffat under ISIS framryckningar i norra Irak.

Vad vi mer eller mindre glömt är att de även finns i Syrien, där har de sått splittring bland oppositionen mot al-Assads regim. De har tagit över i stora områden, ända upp till gränsen mot det sekulära Turkiet. 

I sitt syriska erövringståg har de tagit kontrollen över oljefält, gasfyndigheter. Andra inkomstkällor är kidnappningar och bortrövandet av människor i humanitära hjälporganisationer som försöker hjälpa de miljontals syrier som behöver hjälp.

Tänk er tre miljoner syrier är på flykt, har tvingats bort från sina hem, deras familjer har splittrats, det dagliga livet är slut. Nu gäller det för dem att finna någonstans att bo.

1,15 miljoner!!! har flytt till lilla Libanon, över 800.000 till Turkiet och drygt 600.000 till Jordanien.

Är detta något som ISIS bryr sig om? Icke alls.

För dom gäller det att hitta de som inte följer deras medeltida religösa uppfattning om vad som är rätt och inte, de som bryter mot det, ovetandes, okunniga om det, de fångas in. De flesta avrättas på ett bestialiskt sätt.

Att lyssna på musik, att som kvinna inte skyla dig rätt, att röka en cigarett, att opponera sig räcker.

Pang, och du är död.

ISIS är en välorganiserad, välbeväpnad, väloljad, välbärgad och välmotiverad mördar-tsunami som drar fram genom Irak och Syrien, vilket land blir det här näst, kalifatet skall ju omfatta hela det område som muslimer lade under sig i Nordafrika, i södra Europa inklusive hela Spanien.

Det som skrämmer mig är den dag då de står vid porten till Jerusalem och Israel, då kommer helvetet på jorden att bryta ut, om inte tidigare.

Men nu vill jag inte driva olyckskorpen inom mig längre.

Det går inte att med sofistikerade och målsökande bomber och raketer att nå ISIS kalla krigare. De lär sig att undvika sina Toyota-vans under dagtid och kanske röra sig med andra fordon nattetid för att undgå upptäckt?

Kanske så många som 500 av dessa halshuggningsglada krigare kommer från Storbritannien, 150 från Australien, från Sverige kanske ett 30-tal?? Andra västeuropeiska länder har också många, ofta välutbildade ungdomar som gett sig iväg, för att ryckas med i en framgångsrik våg av blod och våld. När dessa återvänder vet vi inte vad som kommer att hända?

Det bästa vore att dra in deras pass, att vässa säkerhetstjänsten vår och andras för att spåra deras förehavanden.

ISIS är och kommer att förbli ett hot mot alla som vill leva i fred och frihet att tycka, tänka och säga vad de vill. 

Kurdistans flagga - hur länge får den vaja?

Vem trodde för några månader sedan att den irakiska delen av Kurdistan, kanske är på väg att bilda en egen kurdisk stat? Få om någon skulle jag tro.
Men i och med sunni-fundamentalistiska ISIS framfart, ja segertåg inte bara i delar av Syrien men även i norra Irak, så står Irak inför risken att falla i tre delar. En uppenbar risk. Med Bagdad och delarna i syd, sydost som shia-Irak, Kurdistan i nordost som Kurdistan och Sunni-Irak styrda av ISIS i norr och nordväst.
Visst där finns fickor i sunni-delen, men de flesta är bortsopade av ISIS. Kristna, yasidier, shia och andra minoriteter fick valet att konvertera, betala en otrohetsskatt eller möta svärdet.
De som inte hann undan flydde upp i bergen under vidriga förhållanden, törst, svält, hetta, umbäranden och smärtan av att ha fått lämna allt - allt, de mördades brutalt.
Många kom i pyamas. Hela deras liv,  blev upprivet och sönderslitet av fanatiska jihadister.
USA fattade snabbt beslutet att militärt attackera ISIS vid Sinjar-bergens fot, samtidigt som man släppte tonvis med mat och vatten till de nödsällda. England skickar också mat, numera skickar också Frankrike vapen till Kurdistan liksom även USA gör, för att kurderna skall kunna försvara huvudstaden Erbil och sin autonoma del.
Som kanske är på väg att bli en egen kuridsk stat? Här bor cirka 6 miljoner kurder, i Turkiet, Iran och Syrien bor ytterligare miljoner kurder.
Men det irakiska Kurdistan har kontroll över stora oljetillgångar, liksom gas. Man får vapen, man stärks, man tar emot flyktingarna av alla religioner från Mosul och dalen norr om den staden. Man rustar för att stå på egna ben, helt egna ben.
Och detta i sin tur, öppnar för att ett suveränt Kurdistan, som evigheters tider varit förtryckta, förföljda, isolerade av moraliska, religiösa, ekonomiska skäl, detta av centralmakten i Bagdad.
Glöm inte att kurderna har varit utsatt för ett mer eller mindre folkmord av Bagdad, ca 180 000 kurder har mördats enbart på grund av att de inte är araber, eller för att de försöker bevara och försvara sin kultur och identitet och inte minst för sin kamp för självständighet.
Samma trauma som judarna genomgick innan de fick ett land, innan de kom hem igen - till Israel.
Kanske får vi två länder (Israel och Kurdistan) som står på egna ben, demokratiska med egna tankar och en egen vilja, i en region präglad av ökad våld och interna stridigheter.

Hamas - sviker sina egna.

Det räcker med att titta på denna bild, Hamas skjuter sina raketer från tätbefolkade områden.
Tror man att det är en Photoshop-manipulerad bild så kan man kanske ta en titt på denna video som den indiska tv-stationen NDTV här visar.

Tvivlar du fortfarande, gå ut på nätet och du kommer att hitta fler reportrar som visar hur Hamas medvetet lagt sina tillfälliga avskjutningsramper i bostadsområden, FN-skolor och nära sjukhus.
Det här indiska inslaget visar ett bostadsområde.

I mitt tycke, hyser jag ett förakt för Hamas, som utsätter sitt eget palestinska folk för död, lidande och förstörelse.
För vad är det annars det handlar om?
I civila kläder smyger man upp ur sina underjordiska tunnlar, laddar raketerna, täcker över dem med lite olivkvistar och fjärr-avskjuter dem. Sedan återvänder man ner i sina gömslen.
Och väntar på den israeliska vedergällningen, som inte kom i detta fall, men som ofta kommer.
Vem har man då tänkt på hos Hamas?
De som bor i husen intill avskjutningsplatsen?
Icke alls.
På sig själva.
Varför är man då så cyniska.
Enkelt.
Man vill vinna världens sympati, medlidande och samtidigt skapa ett förakt för Israel.
Ju fler sönderslitna barn och kvinnor som världens media visar upp, ju bättre för Hamas.
Tyvärr är jag rå och iskall här.
Hur många av de rapporterat civila var egentligen civilpersoner? Då Hamas springer omkring i civila kläder eller utklädda till kvinnor?

Det finns utrymmen utanför de befolkade områdena där man kunnat gräva ner raketer och missiler och kvickt kunnat föra upp dem för att snabbt skjuta av dem mot Israel.
Men det har man inte gjort. Avsiktligt inte gjort.
Hamas har valt platser där folk bor, de vill skapa ofrivilliga "martyrer" av de helt oskyldiga palestinierna, som vid det här laget, måste vara trötta på Hamas.
Och Israel förstås.

För att avsluta denna dräpa, så kan jag konstatera att det förmodligen hadlar om något annat än den gamla konflikten med Israel, det handlar troligen mer om konflikten shia-sunni??
Egypten och Saudi har indirekt stöttat Israel, Arabförbundet har inte sagt ett knäpp.
Qatar och Turkiet backar Hamas.

Titta nu på denna indiska video och döm själva, civila Hamas-fegisar låter de egna ta smällen.

Homs, en syrisk, en mänsklig tragedi.

Kan någon krypa undan ordet Homs?
Kan du säga att du inte vet vad Homs är, vad som hänt och händer där?
Nej, det kan du inte, å´ det kan inte jag heller.
Ändå sitter vi här totalt maktlösa och grips och förfasas över att det bara får fortgå, månad efter månad, år efter år.
Belägringen av staden började i maj 2011, för tre år sedan. Den pågick till fram för några veckor sedan, då regeringstrupper och de sk rebellerna träffade en eld-upphör uppgörelse. Rebellstyrkorna som fanns kvar tilläts evakuera staden och idag återstår ruiner, några få traumatiserade innevånare och soldater ur al-Assads armé.
Rebellstyrkorna lämnade i april delar de höll i Homs för att förstärka sina ställningar i grannstaden al-Qusayr, i själva verket lär det ha varit så att de drevs ut, åtminstone delvis, av al-Assad trogna Hizbollah trupper från grannlandet Libanon.
Men beskjutningen av den belägrade staden har pågått i tre år, striderna likaså.
De flesta av innevånarna har flytt tomhänta och utblottade till en tillvaro i något av de många flyktinglägren i vänskapligt sinnade grannländer som Jordanien, Libanon eller Turkiet.
Här bodde närmare 80 000 kristna, men under belägringen har de allra flesta av dem drivits ut ur staden av islamister, men som sagt det är många andra som också tvingats på flykt.
Staden Homs hade vid folkräkningen 2004 lite drygt 650 000 innevånare och var då den tredje folkrikaste staden efter Damaskus och Aleppo.

Bilderna ni ser här är inte tagna efter bombningen av Hiroshima, de är tagna under de senaste åren i Homs, Syrien.