Iran, efter islossningen, storhandlar hos Airbus.

Iran, som länge varit utsatt för handelsblockad, ekonomiskt embargo p g a flera skäl, bl a bristen på mänskliga rättigheter, sitt kärnenergiprogram mm, men nu är man ute i det fria igen.
President Rouhani, som vid besöket hos Påven i Rom inte fick se det klassiska statyerna i sina nakna skepnader, utan bara dess huvuden stickandes upp bakom skyddande plank, fortsatte till bl a Paris.

President Hollande tog emot i Élysée-palatset och där skrevs bl a en stor flygplansbeställning under.
Iran Air som länge stått på marken mer eller mindre, har nu fått ny luft under vingarna efter att blockaden lyfts till stora delar. De vände blicken mot Airbus i Frankrike, troligen för att Boeing är amerikanskt, ?, men det är min gissning.

Rouhani var på spenderhumör och beställde 118 plan från Airbus, som givetvis tackade, bugade och tog emot. 73 widebodies och 45 single aisle.

Eller fördelade på detta sätt: 21 A320ceo family, 24 A320neo family, 27 A330ceo family, 18 A330neo, 16 A350-1000 och 12 A380. Den sista i raden här är ett genombrott för A380-familjen som haft det trögt i ett par år, 12 plan här och för några dagar sedan 3 från ANA i Japan.

Ja, här er man vad som plötsligt kan ske, när tappen dras ur tunnan.
Bilden ovan är från Airbus hemsida.

Paris - from a friendly cartoonist´s point of view.

I fredags hände de som inte får hända.

Oskyldiga människor, mitt i sina liv, roande sig på restauranger, i en konsertlokal och utanför Stade de France, sköts, slaktades eller sprängdes till döds. 

129 finns inte mer. Många är skadade.

Nu är jakten igång, inte bara i Frankrike, utan i resten av Europa. Igår morse i en tidig raid mot terroristceller dödades två av dem, bl a den s k "hjärnan" bakom Paris-dåden.

Det mesta har ni hört och läst om, nästan till leda, men det är nog så att vi måste ta in det fruktansvärda som hände, för att kunna förstå vad som hände, vilka som ligger bakom och vilka motiv de kan ha. 

Jo, vi vet motiven, men de måste ändå repeteras som ett mantra för att vi skall förstå.

Att raljera, med allt för revanchistiska satirteckningar är inte mitt bord, jag vill hellre försöka uttrycka mig på ett bestämt och otvetydigt sätt, men inte med bajonetten på, utan mer med en klackspark.

Som här, där Triumfbågen får klacka ut en terrorist och då jag samtidigt får använda ordet Daesh, ett nedsättande ord om det som felaktigt benämns som Islamiska Staten IS, de har inte utropat någon stat, de har inget erkänt territorium, ingen diplomatisk kontakt med en enda människa utanför sin egen trångsynta krets.

Daesh. 

Är ordet som Frankrike använder officiellt, även de arabiska nationerna använder det ordet. 

Den som i ett IS-dominerat område, förlåt Daesh-dominerat, säger ordet grips och får sin tunga avskuren.

Adieu Daesh!

Menige Henry Miller Lancer´s röst för hundra år sedan.

I en känslosam artikel i australiska tidningen ABC News finns förutom berättelsen om den australiske menige soldaten Henry Miller Lancers öde under första världskriget, en tämligen unik röstinspelning gjord, tror man sent 1914, möjligen tidigt 1915. Troligen det förra eftersom han pratar om julen.

Inspelningen gjordes i Kairo, i vars närhet den första australiska infanteri-battaljonen tränade/övade innan den skickades vidare till krigets fasor i Turkiet och västfronten i Frankrike.

Rösten är klar och tydlig och han pratar långsamt och eftertänksamt som om han var nära de sina.

Tre och enhalv minut lång är hans hälsning.

Det här "inspelade brevet" är unikt, det enda som finns kvar från de australiska soldaterna och kanske t o m i hela världen.

Som ni kan läsa i artikeln så skadades Henry M Lancer två gånger i Gallipoli, efter att ha återhämtat sig och utnämnts till löjtnant så förflyttades han till Somme och västfronten där.

I november 1916 mejades han ner av tyskt maskingevärseld i leran vid Somme. Så grymt och så oändligt långt hemifrån.

Henry Miller Lancers röst finns kvar än i dag. Klicka dig in på sidan här uppe och lyssna på inspelningen, den får mina historiska nerver att dallra av medkänsla och vemod. 

Möt den franska antisemitismens vidriga nylle....

Mannen här på bilden, Dieudonné M´bala M´bala, vågar inte göra det han helst av allt skulle vilja göra - en heil - utan visar lite fegt och diskret ett finger.  *)
Läs DN:s förträffliga reportage om judeföraktets utbredning och ringa motstånd i Frankrike. Man tror inte sina ögon eller begriper helt enkelt inte att det kan få förekomma, dessutom inför jublande skaror av antisemiter.
OK, säger du - Charlie Hebdo då? Är inte det också rasistiska påhopp av olika slag, riktat både mot judar, muslimer, kristna, hinduer, präster, borgare, bönder, politiker och resten?
Jo visst är det så. Skillnaden, som jag ser den, är att satiren och klyschorna inte enbart riktar sig mot en minoritet eller folkgrupp, utan slår hej vilt kring sig. Smällarna blir inte lika kännbara, om man vet att det inte bara är min religion eller mitt ursprung som är under attack.
Men i detta speciella fall, har denne snedvridne, f d högerretorikern Dieudonné bytt sida och blivit vänsterpredikant, en skillnad som är liten, då de båda ytterligheterna näst intill möts där den politiska cirkeln sluts.

Jag ber er, läs artikeln, den är lång och kräver tid, men läs den.

Med tanke på att vi i denna vecka påmints om Auschwitz befrielse för 70 år sedan, i ett antal mycket gripande dokumentärer och reportage, så är denna ensidiga jakt och förföljelse av minoriteten judar i Frankrike rent av ett eko från den tid då Nazityskland hade som mest blod på sina händer.
Frankrikes delaktighet i judeförföljelserna och deportationen till dödslägren är också belagd och måste kännas för fransmän när de blir påminda om sina egna band med Hitler.

Förnekelsen av förintelsen, skuldbeläggandet av att allt ont är judarnas fel, att gaskamrarna inte fick jobba färdigt är isande bevis på att nazistiska idéer aldrig sopats bort från Europa, utan dyker upp i olika schatteringar på höger-vänsterskalan i flera länder.
Vi som är liberalt sinnade ser hur de auktoritära krafterna närmar sig varandra, för att bara ta några exempel; Front National och grekiska Syriza hand i hand med Putins Ryssland.
Herre jösses hur ser vår framtid ut?

*) Att göra en nazistisk heil-hälsning är förbjudet, men i Frankrike har man ett alternativ, man har "quenellen", en rak arm nedåtriktad, inte uppåtsträckt. Samma syfte.

Personligen skulle jag vilja sitta ner tillsammans med denne hemske judehatare och se dokumentären som heter "Trikken till Auschwitz", en SvT-dokumentär som handlar om en enda judisk överlevande från Norge, ett Norge som var djupt förgiftat av nazism och där den offentliga ursäkten inte kom förrän i slutet av nittiotalet. Norge borde skämmas.
Men filmen handlar om en äldre överlevande mans rörande berättelse om en verklighet som Dieudonné M´bala M´bala inte vill vare sig höra eller se, än mindre erkänna. Den är inget snaskande i döda utmärglade kroppar, balar av hår, berg av skor, det är en berättelse i färg, filmad i nutid. Den är ljus, men med mörkret lurande närmare än vi tror.

22 december 2014, en stor dag för Qatar och Airbus.

För tio dagar sedan, den 22 december 2014, togs de här bilder i Toulouse, Frankrike.

Inte vilka bilder som helst.

Det är den allra första leveransen av en A350-900 XWB som här är på väg att taxa ut, för att strax efteråt lyfta mot Doha i Qatar. 

På den undre bilden ser ni en A380-861 komma smygande bakom sin mindre syster-maskin. A380:an är också helt färsk och ny, leveransklar att lyfta även hon, som Qatar Airways tredje A380.

Det har varit en del skriverier i media om problem mellan Airbus och Qatar när det gäller leveransen av den första A350:an, med ca tre veckors veckors fördröjning efter att ha rett ut några mindre frågetecken som Qatar hade, så är de utredda och inte längre något för pressens ekonomisidor att spekulera kring.

Likaså A380:ans framtid har diskuterats hej vilt, inte bara den som syns här, utan hela bolagets planer för superjumbons framtid.

Eftersom Airbus inte fått en enda order under 2014 på denna luftens gigant, så är det klart att frågor ställs, inom bolaget och i flygkretsar i övrigt.

Men istället för att kasta in handduken och inte se framtiden an med förtroende, gjorde Airbus det som säkert många hoppats och väntat på, de tänkte positivt. 

En tystare variant med nya motorer och dessutom med en aningen längre flygkropp blev svaret på alla domedagsprofeters kraxande.

Det handlar om ekonomi - mindre bränsle, fler passagerare. 

Då kör vi.