Iran, efter islossningen, storhandlar hos Airbus.

Iran, som länge varit utsatt för handelsblockad, ekonomiskt embargo p g a flera skäl, bl a bristen på mänskliga rättigheter, sitt kärnenergiprogram mm, men nu är man ute i det fria igen.
President Rouhani, som vid besöket hos Påven i Rom inte fick se det klassiska statyerna i sina nakna skepnader, utan bara dess huvuden stickandes upp bakom skyddande plank, fortsatte till bl a Paris.

President Hollande tog emot i Élysée-palatset och där skrevs bl a en stor flygplansbeställning under.
Iran Air som länge stått på marken mer eller mindre, har nu fått ny luft under vingarna efter att blockaden lyfts till stora delar. De vände blicken mot Airbus i Frankrike, troligen för att Boeing är amerikanskt, ?, men det är min gissning.

Rouhani var på spenderhumör och beställde 118 plan från Airbus, som givetvis tackade, bugade och tog emot. 73 widebodies och 45 single aisle.

Eller fördelade på detta sätt: 21 A320ceo family, 24 A320neo family, 27 A330ceo family, 18 A330neo, 16 A350-1000 och 12 A380. Den sista i raden här är ett genombrott för A380-familjen som haft det trögt i ett par år, 12 plan här och för några dagar sedan 3 från ANA i Japan.

Ja, här er man vad som plötsligt kan ske, när tappen dras ur tunnan.
Bilden ovan är från Airbus hemsida.

Paris - from a friendly cartoonist´s point of view.

I fredags hände de som inte får hända.

Oskyldiga människor, mitt i sina liv, roande sig på restauranger, i en konsertlokal och utanför Stade de France, sköts, slaktades eller sprängdes till döds. 

129 finns inte mer. Många är skadade.

Nu är jakten igång, inte bara i Frankrike, utan i resten av Europa. Igår morse i en tidig raid mot terroristceller dödades två av dem, bl a den s k "hjärnan" bakom Paris-dåden.

Det mesta har ni hört och läst om, nästan till leda, men det är nog så att vi måste ta in det fruktansvärda som hände, för att kunna förstå vad som hände, vilka som ligger bakom och vilka motiv de kan ha. 

Jo, vi vet motiven, men de måste ändå repeteras som ett mantra för att vi skall förstå.

Att raljera, med allt för revanchistiska satirteckningar är inte mitt bord, jag vill hellre försöka uttrycka mig på ett bestämt och otvetydigt sätt, men inte med bajonetten på, utan mer med en klackspark.

Som här, där Triumfbågen får klacka ut en terrorist och då jag samtidigt får använda ordet Daesh, ett nedsättande ord om det som felaktigt benämns som Islamiska Staten IS, de har inte utropat någon stat, de har inget erkänt territorium, ingen diplomatisk kontakt med en enda människa utanför sin egen trångsynta krets.

Daesh. 

Är ordet som Frankrike använder officiellt, även de arabiska nationerna använder det ordet. 

Den som i ett IS-dominerat område, förlåt Daesh-dominerat, säger ordet grips och får sin tunga avskuren.

Adieu Daesh!

Två nya illustrationer

De två senaste, och en är skissad och idémässigt klar, men hamnar inte i era burkar förrän tidigast söndagkväll.

Behöver jag påpeka att de tragiska mordorgien i Paris, har gjort att mina lite mer, i allmänhet, neutrala gubbteckningar, blivit aningen mer riktade?

Det är bara läsa, så förstår ni. Det är svårare nu att undvika allt som händer, det som är ännu svårare är inte inte bli plump och vara ute efter "billiga poäng", utan skall man rikta sig åt något håll måste det finnas en ironi, en gnutta humor, i det som många, många känner till. 

Återkommer i nya ämnen. Ni kan alltid gå in på min illustrationsblogg, se adress överst i högerspalten.

Je suis Charlie

Igår slog den obarmhärtiga terrorn till mot hjärtat av vår frihet, en tidningsredaktion i Paris.
Tio journalister, varav fyra tecknare mördades kallblodigt under ett redaktionsmöte, ja ni kan alla andra skrämmande detaljer genom media förstår jag. Två poliser mördades också.
Tre timmar efter blodbadet, gjorde jag denna teckning, den "slog" ner som en klar bild i mina tankar och minuter senare var den klar, skickade den till DN:s insändarsida och la ut den på Facebook.
Har fått många positiva reaktioner från vänner och även okända.
Jag kände uppriktig sorg och vrede, vilket gav extra bränsle när bilden blev till i all sin enkelhet.

Vill naturligtvis även på denna min blogg visa bilden igen, den visar vad jag känner - sorg.
Över hänsynslösheten, över förlusterna, över framtidsutsikterna, över min egen maktlöshet.
Men även sorg för att vårt öppna samhälle, med rum för fria tankar, åsikter och yttringar är under hot från de som inte vill ha en dialog, de som tror att sanningen är enkelspårig.

Vi, alla, tecknare eller inte, fortsätter att visa vad vi tycker, öppet och ärligt, i en miljö som är tolerant och ärlig. Där trivs vi, där diskuterar vi, där framför vi våra åsikter.

Våra vapen är fria ord och bilder.