Hund i kvalsterstorlek....

En hund skall vara en hund, inte ett litet skälvande kvalster eller en stelbent fästing. Under 15 cm i mankhöjd är det inte en riktig jycke i mina ögon. Och alla ni som lullar omkring med små kokkosbollar på fyra ben, ni är naturligtvis ursäktade, det är era val. Men vad jag här redogör för är mina tankar, åsikter och vad som skulle vara mitt val om vi kunde skaffa en vovve. Men tyvärr så kan vi inte det, för att Mia är allergisk mot hundar, inget allvarligt men ändå allergisk. OK, jag vet det finns allergifria hundar, men inte ens då lär det bli aktuellt. Vår frihet skulle begränsas. Den behöver vi. Med bilresor för att klara alla inköp, så tar det tid och att då ha en väntande hund där hemma, känns inte rätt mot hunden. Alltnog, tidigare i denna blogg har jag berättat varifrån ordet fästing som beskrivning av liten hund kommer. Kvalster är i mitt tycke ännu mer nedlåtande. Men fullt godkänt, framförallt i min små skämtillustrationer. Den här teckningen, skickades in till DN för cirka en vecka sedan, får se om de i juletider får plats med den? Kan bli aktuellt med en ironisk historia med Stefan Löfven och två nya fästingar på släpp, om nu Björklund och Lööf greppar hans utslängda tuggben? Fick den idéen just i detta skrivarögonblick. Lysande. Att göra en bra porträtterad bild av honom (Löfven) är lätt, sedan två små fästingar i hans koppel och en gubbe som frågar om han skaffat ett par nya kvalster. Löfvens svar, "ja, är de inte söta? Skar´u inte klappa Annie och Janne?" Kanske om några dagar, men idéen föddes nu, klockan 16,52 söndag den 9 december, år 2018. Vi ses och hörs igen. //Olle

Kändisviner är näst intill odrickbara....

Kändisviner står mig upp i halsen. Hur kan man tro att ett vin skall bli mer än ett engångsköp, om det inte håller en bra kvalitet? Tror man, är man så naiv, som känt ansikte att man innerst inne tror att folk oavsett smak köper box efter box bara för att att det står ett bekant namn eller en känd nuna pryder etiketten? Vissa tycks tro att det räcker, men blir snabbt besvikna. Jag tycker det är ganska kul att ironisera över detta fenomen, en som fått flera kängor är Per Morberg, denna gång lät jag honom vila. Hans vin har dömts ut av så många att jag tror han får ägna sig åt annat. Då passar det mig utmärkt att introducera ett annat namn - Per Gessle - som också försöker sälja rödvinsslattar i flaska. Leif GW säger att kändisviner (naturligtvis inte hans eget) inte ens duger att tvätta ens det ena eller det andra med, jag nöjer mig med fötterna. Alltså gott folk, Per Gessle kan vara värt att prova, men beräkna avståndet till slasken innan ni höjer era glas. Skål och goder afton.

Illustrationen som godtogs i Schweiz.

Varför visar jag den här?
Jo teckningen den betydde mycket i den folkomröstning som igår hölls i Schweiz, folkomröstningarnas paradis och hemland.
Igår gällde frågan om man skulle direktutvisa invandrare som begått en kriminell handling i landet.
Ja eller nej.

Idag har vi resultatet, det blev ett NEJ, med 59% av de avgivna rösterna.

Återigen, varför visar jag då den här undrar ni?

Jo det är själva illustrationen som visar det vita oskyldiga fåret eller lammet som sparkar ut det fula svarta fåret. Bra idé. Bra illustration. Tydlig, enkel och rak kommunikation.
Jag pratar alltså kommunikation, inte politik nu.

Hur hade debatten då gått, om vi här hemma i Sverige, i en motsvarande folkomröstningskampanj använt ett vitt och ett svart får för att visa på det goda och det onda?
Min omedelbara ryggmärgsreaktion är att det blivit ett sjuherrans ramaskri i landet Sverige.
Media hade gått i taket. Rasiststämpeln hade bankat och dånat, nazistropen skallat och SD hade kletats på ansvarig reklambyrå.
Varför?
Antydan om att svart är dåligt, fel och borde kickas ut skulle aldrig, aldrig ens komma till ett första korrektur-stadium.
Men i Schweiz gick det, även om budskapet med illustrationens hjälp inte alls gick hem.

I Schweiz har kanske begreppet PK inte slagit rot än, polariseringen är kanske inte lika tydlig där som här, hatet inte lika utbrett?

Artwork as Mixedmedia. Konst som Blandteknik

 

My passion for Mixedmedia is growing for every day. 

It´s more and more becoming my favourite art-technique.

Being an illustrator, painter and graphic printmaker - mixedmedia is the ideal art-form.

A mixture of acrylics, watercolours, crayons, leadpencils, Chinese ink, collage and what have you, and you feel free as the bird.

Two examples above: Body and soul and Dark horse.

Min passion är Blandtekniken, och glädjen över den växer för varje dag. Min favorit-teknik helt enkelt. Är man illustratör, målare och grafiker, så är det en blandning som ger allt.

Den blandningen ser oftast ut så här: akrylfärg, akvarell, blyerts, tusch, kritor både torra och feta plus collage i alla dess former och friheten är total.

De två motiven här ovan heter: Body and soul och Dark horse.

My cartoon blog - min gubb-blogg

Just to make it sure.
I have a blog http://oqillustration.blogspot.se where all my latest cartoons are posted or published if you so wish. You are welcome to take a look.

Som ni alla vet.
Jag har en rolig-gubb-blogg http://oqillustration.blogspot.se där mina senare illustrationer ligger inlagda.
Gör gärna ett besök.

Illustrationer efter Charlie Hebdo

Även om jag har en speciell illustrationsblogg, se högst upp i högerspalten här intill, så känns det då och då frestande att lägga upp de senaste alstren här i Diversehandeln.
Vilket jag nu gör, gårdagens bidrag och det som tillkom dagen innan.
Varsågoda.

For English translation please click here http://oqillustration.blogspot.se

Jag måste medge att all den hemska uppståndelse som massmorden i Paris orsakat, till viss del berört "oss" tecknare i vår yrkesroll, min känsla av kollegialt deltagande (och kanske att-ge-igen) har gett till resultat att min lista över kommande teckningar är mycket, mycket längre än den skulle varit annars.
Om nu inte Charlie Hebdo-attacken ägt rum.
Visst finns mitt deltagande med de offer som mördades i den judiska butiken, ett dåd med tydliga, antisemistiska inslag. Även de poliser som dödades är en tragik.
Men satirtecknarna var ju måltavlorna i första hand.

Nu är inte jag satirtecknare, men även här har jag ryckts med, men inser snabbt att jag inte kan karrikera, spetsa till ett porträtt på samma sätt som de drivna satirtecknarna kan.
Men lusten att uttrycka sig i bild har triggats.

Je suis Charlie

Igår slog den obarmhärtiga terrorn till mot hjärtat av vår frihet, en tidningsredaktion i Paris.
Tio journalister, varav fyra tecknare mördades kallblodigt under ett redaktionsmöte, ja ni kan alla andra skrämmande detaljer genom media förstår jag. Två poliser mördades också.
Tre timmar efter blodbadet, gjorde jag denna teckning, den "slog" ner som en klar bild i mina tankar och minuter senare var den klar, skickade den till DN:s insändarsida och la ut den på Facebook.
Har fått många positiva reaktioner från vänner och även okända.
Jag kände uppriktig sorg och vrede, vilket gav extra bränsle när bilden blev till i all sin enkelhet.

Vill naturligtvis även på denna min blogg visa bilden igen, den visar vad jag känner - sorg.
Över hänsynslösheten, över förlusterna, över framtidsutsikterna, över min egen maktlöshet.
Men även sorg för att vårt öppna samhälle, med rum för fria tankar, åsikter och yttringar är under hot från de som inte vill ha en dialog, de som tror att sanningen är enkelspårig.

Vi, alla, tecknare eller inte, fortsätter att visa vad vi tycker, öppet och ärligt, i en miljö som är tolerant och ärlig. Där trivs vi, där diskuterar vi, där framför vi våra åsikter.

Våra vapen är fria ord och bilder.

Rysk berg- och dalbana.

Kjell Alekletts blogginlägg så mår den ryska ekonomin ganska dåligt i dessa dagar.
Dels beroende på de ekonomiska sanktioner landet är utsatt för efter anekteringen av Krim och det aggressiva och folkrättsligt hänsynslösa uppförandet mot den suveräna staten Ukraina.

Men illamåendet kanske, enligt Kjell, till ännu större del beror på det fallande oljepriset.
Rysk ekonomi är till mycket stor del beroende av exporten av fossila bränslen. När nu oljepriset närmar sig 80 USD per fat, svajar börsen i Moskva och rubeln rasar.
Ryssland tål inte en berg- och dalbanefärd vad gäller oljepriset.

Tänker att ni som är mer intresserade.
Klicka på länken till Kjells blogg, Aleklett´s Energy Mix, här ovan, för att få mer detaljer kring den ryska oron. En oro som även för oss européer kan vara av intresse och skapa oro.

Varför skriver jag om detta?
Jo illustrationen här uppe, är ingen beställning från Kjell, som jag gjort runt 150 illustrationer till genom åren, utan den kom helt spontant igår.
Sällan har ett ämne varit mer "öppet mål" än detta.
Oljefaten med sina två midjor bjöd in till att ge dem de ryska vit-blå-röda färgerna.
Och där satt den.
Tydligare, närmare och mer illustrativt kan man inte komma ämnet som Kjell avhandlar.

Reklambranschens avigsidor

Som ung snubblade jag baklänges in i reklamens klor.
Hade hattat hit och dit, men gått tillräckligt många terminer på Berghs för att känna en viss självtillit.
Dessutom uppbackad av ingen mindre än av dåtidens stora inom illustration och måleri - den briljante Eric Johannesson.
Men han förmanade mig att undvika reklamvärlden och satsa på konsten, sök in på Akademien eller Konstfack var hans sista råd - inte lyssnade jag på det utan hamnade på Nordisk Resebureaus gruppresor och blev dess reklamutformare, ja enkla saker som färdhandlingar, små återförsäljarmeddelanden och stencildragning.
Och så förblev det, illustratörskarriären började redan 1963, för femtio år sedan, och inte förrän dryga tjugo år senare började jag peta i konsten, som hela tiden legat och puttrat och ville ut.
Jättekul period från cirkus 1985 fram till nu att kunna kombinera konst och illustration, ja illustration är också konst men man får ofta beställningar och då blir det något annat, anser de som tror sig vara förstå-sig-påare, de lite uppnästa konstnärerna som "inte alls är kommersiella."
Men det är klart att dom är, skit samma, jag älskar bägge grenarna. Och illustrerar lika gärna som att pyssla med grafik eller s k fri teckning/blandteknik.

Se illustrationen här ovan som ett litet skämtsamt sätt att se tillbaka på många, mestadels, lyckliga år i en bransch som kallas reklambranschen.

Ill: Olle Q