Kändisviner står mig upp i halsen. Hur kan man tro att ett vin skall bli mer än ett engångsköp, om det inte håller en bra kvalitet? Tror man, är man så naiv, som känt ansikte att man innerst inne tror att folk oavsett smak köper box efter box bara för att att det står ett bekant namn eller en känd nuna pryder etiketten? Vissa tycks tro att det räcker, men blir snabbt besvikna. Jag tycker det är ganska kul att ironisera över detta fenomen, en som fått flera kängor är Per Morberg, denna gång lät jag honom vila. Hans vin har dömts ut av så många att jag tror han får ägna sig åt annat. Då passar det mig utmärkt att introducera ett annat namn - Per Gessle - som också försöker sälja rödvinsslattar i flaska. Leif GW säger att kändisviner (naturligtvis inte hans eget) inte ens duger att tvätta ens det ena eller det andra med, jag nöjer mig med fötterna. Alltså gott folk, Per Gessle kan vara värt att prova, men beräkna avståndet till slasken innan ni höjer era glas. Skål och goder afton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar