Gamla, mer eller mindre, blir vi alla.

Vill man se det hela negativt så är denna illustration oroväckande nära verkligheten på många äldreboenden idag, inte alla - men ganska många. Och det är inte personalens fel, de gör oftast vad de kan och mäktar med, det är de beslutsfattare som fördelar slantar från kommun och/eller landsting/stat, som sitter med tumskruvarna åtdragna på de stackars ställen dit äldre orkeslösa "förpassas", när de inte kan bo kvar hemma. Själv har jag under flera års tid varit åsyna vittne till hur det står till på ett äldreboende, dit en anförvant förflyttats från en ohållbar hemmiljö. Jag har sett, hört och noterat förändringar upp och ner, förbättringar och dess motsats. Som jag skrev några rader upp, personalen är inte de som tvingas lägga de boende tidigare och tidigare, som serverar mat som transporterats långa sträckor och är mindre aptitlig i sitt ljumma och mjuka tillstånd. Blöjor, katetrar, piller och åter piller är vad som bjuds, tyvärr. Skattehöjningar är nog inte svaret heller, privatiseringar knappast, utan vad som krävs är rätt kompetens på rätt stol inom de förvaltningar som bestämmer. Lön som lockar till att stanna kvar. Inga stafettsköterskor eller outbildad extrapersonal. Att ha barnen boende inpå knuten gäller inte längre, i få fall fungerar det, men långt ifrån alla. Sobril som gubbarna pratar om, nattning klockan 16, blöjor av modell större - är vad jag hade att bjuda på i denna cartoon. Håll till goda och ursäkta mitt bludder, tusen ord ocm något som kunnat beskrivas med hundra. Vi hörs /Olle