Hund i kvalsterstorlek....

En hund skall vara en hund, inte ett litet skälvande kvalster eller en stelbent fästing. Under 15 cm i mankhöjd är det inte en riktig jycke i mina ögon. Och alla ni som lullar omkring med små kokkosbollar på fyra ben, ni är naturligtvis ursäktade, det är era val. Men vad jag här redogör för är mina tankar, åsikter och vad som skulle vara mitt val om vi kunde skaffa en vovve. Men tyvärr så kan vi inte det, för att Mia är allergisk mot hundar, inget allvarligt men ändå allergisk. OK, jag vet det finns allergifria hundar, men inte ens då lär det bli aktuellt. Vår frihet skulle begränsas. Den behöver vi. Med bilresor för att klara alla inköp, så tar det tid och att då ha en väntande hund där hemma, känns inte rätt mot hunden. Alltnog, tidigare i denna blogg har jag berättat varifrån ordet fästing som beskrivning av liten hund kommer. Kvalster är i mitt tycke ännu mer nedlåtande. Men fullt godkänt, framförallt i min små skämtillustrationer. Den här teckningen, skickades in till DN för cirka en vecka sedan, får se om de i juletider får plats med den? Kan bli aktuellt med en ironisk historia med Stefan Löfven och två nya fästingar på släpp, om nu Björklund och Lööf greppar hans utslängda tuggben? Fick den idéen just i detta skrivarögonblick. Lysande. Att göra en bra porträtterad bild av honom (Löfven) är lätt, sedan två små fästingar i hans koppel och en gubbe som frågar om han skaffat ett par nya kvalster. Löfvens svar, "ja, är de inte söta? Skar´u inte klappa Annie och Janne?" Kanske om några dagar, men idéen föddes nu, klockan 16,52 söndag den 9 december, år 2018. Vi ses och hörs igen. //Olle

Betongsossen.

Stefan Löfven har det inte så lätt, han styr en minst sagt skakig och minimal minoritetsregering.
Hans handlingsutrymme är inte så stort, regeringspartnern ser till att begränsa det ännu mer.
Tack vare den sk Decemberöverenskommelsen, så kommer en rad mer eller mindre sneda och skattehöjande budgetförslag troligen att klubbas igenom.
Alliansen sitter genom överenskommelsen med bakbundna händer och kan inte grymta och gorma som de annars skulle göra. De sväljer och lider säkert?
Stefan Löfven med alla sina i och för sig goda intentioner sitter fast i en smet som han inte kan ta sig ur. En smet som Miljöpartiet rört ihop och som håller på att stelna.
Av S givna vallöften överges på löpande band - överskottsmålet, ROT, RUT, energiskatten är några av förra veckans svek.
MP gnuggar händerna, när de missat Förbifarten och troligen Bromma så fick de ändå glesbygdsborna att få betala mer för att ta sig till jobb, affär och samhällelig service.
Bra jobbat MP, det är ni som är asfaltspartiet nummer ett.

Så nu har Stefan Löfven i min bild här ovan blivit Betongsosse.
Han är faktiskt värd ett bättre öde, men MP och V, små minoritetspartier vet hur slipstenar skall dras och utnyttjar det in i minsta detalj, medan stora tunga S inte alltid hänger med i svängarna.

Nya tider, nya ansikten och nya soluppgångar.

Hur skulle jag, dagen efter ett historiskt val, kunna gå förbi det utan att kommentera det?
Omöjligt.
Men låt mig göra det inledningsvis med ett stänk humor.
För visst är landets framtid allvar, men en aning kan man väl ändå tillåtas dra lite på munnen åt vad som hänt och möjligen är på väg att hända.

För trots egna/personliga preferenser, lagda valsedlar eller önskedrömmar hos var och en av oss, så är det det stora flertalet som avgör i ett demokratiskt val. Tack och lov.
Därför denna teckning, som visar att solen även gick upp denna morgon, mot en klart ljusblå "moderathimmel" om man så vill.
Och detta händer när hela Sverige, mer eller mindre, målats om från Alliansens orange färg till en rödgrön nyans, som ännu inte blandats eller ens lagts på palletten.
Livet går vidare, kronan svajar, industrin kanske var lite förberedda. Ekonomin påverkas inte i detta skede, utan när det händer något drastiskt kanske?

Men det faktum som skakat om mig är inte Alliansens förlust, utan det faktum att den koalitionens bärande företrädare, under åtta år, inom tolv timmar deklarerar sina avgångar.
Reinfeldt i natt och finansminister Borg idag. Det är tunga pjäser, erkänt fina representanter för landets goda ekonomi, som i ett huj bara meddelar att de försvinner.
För vad än vänstermänniskor må säga och har sagt om herrarna Reinfeldt och Borg, så har dessa båda män, burit Sverige genom den värsta ekonomiska krisen sen trettiotalet, på ett sätt som rönt internationell beundran och häpnad, för att inte säga avund.

Nu avgår de, kanske det blir dags att syna vad S har i sina rockärmar. För är det något som de har att bevisa så är det att kunna matcha sina föregångare, vad gäller Sveriges ekonomi.
Min uppfattning är att MP inte kan och inte bör få säga till om för mycket, det är ett parti som förlorat stort i förhållande till EU-valet och även i jämförelse med 2010. Dessutom var deras språkrör rena rama katastroferna, åtminstone under den gångna valrörelsen, det var därför det gick som det gick.
Vänsterpartiet, har jag förstått är ställda åt sidan vad gäller Stefan Löfvens regeringsfunderingar.
Mycket bra! De är förödande och skulle innebära en stagnation i Sverige, vad gäller det mesta utom möjligen bidrag och underhåll.

Som sagt, solen gick upp idag.
Den gör det samma i morgon.
Lycka till Stefan Löfven, även om 68,8% av de som valde, INTE valde just ditt parti.