Ännu en av dessa jagade politiker, som trätt fram i det utmärkta programmet Min Sanning i SvT, inte i första hand för att utsättas för ett korsförhör, utan för att de fått utrymme att förklara sig - inte bara fly.
Vad som är sanning och inte, kan bara den som har sanningen i sin hand berätta.
Littorin förklarade sin oskuld och förnekade sexköp, tyckte att det räckte att den frågan debatterades i programmet, när sedan Niklas Ekdal fortsatte med frågor om en ev sexchatt då sa Sven Otto Littorin nej, inga svar, ingen förnekelse, inget erkännande.
Och det tycker jag ha gjorde förbannat rätt, för när den frågan om hans ev sexchatt på nätet togs upp av gissa vem? Jo Aftonbladet - dessa schakaler, då hade Littorin sedan ett år bott i London och var inte längre en offentlig person, hans förehavanden då fann han ingen anledning att debattera.
Men Aftonbladets ej belagda anklagelse att han skulle vara ansvarig för att ha köpt sex vädrades helt öppet Ekdal och Littorin emellan.
Aftonbladets anklagelse, så länge ingen kvinna träder fram och öppet pekar ut honom som sexköpare, den anklagelsen faller då platt till marken.
En anonym källa, mitt i en valrörelse, på Almedalsveckan, som Littorin kallade för politikernas firmafest, kan inte betraktas på annat sätt än som ett försök att smutskasta en arbetsmarknadsminister och därmed regeringspartiet och dess allianspartners.
Inget ovanligt trick, saknar man argument använder man kvällstidningens svarta krigsrubriker och kastar ur sig obekräftade anklagelser i förhoppning att det skall svida hos motståndarna.
Det gjorde det för stunden hos moderater och allians, men Littorin fick löpa gatlopp i veckor efter.
När han kom hem kvällen han avsagt sig sin ministerpost, hängde Expressens helikopter över huset och journalister och fotografer i bilar belägrade hans bostad.
Och detta pågick i veckor.
Varför?
Därför att en kvällstidning (AB) riktat en icke bevisad anklagelse mot en minister. Ett villebråd skadesköts, föll och gav upp.
Jakten, precis som i fallet Håkan Juholt pågick därefter i veckor, Littorin (och Juholt) fick fly mellan olika vänners sommarstugor, jordkällare och andra gömställen för att slippa undan hyenorna som hade blodlukt i näsborrarna.
Hade Littorin inte haft en tre och en halvtimmes vårdnadstvistförhandling i bagaget samma dag som han steg av planet i Visby och mötte Aftonbladets s k reporter, hade han kanske haft mer kraft att förklara sig på plats, men nu var han vingklippt innan och kastade in handduken samma dag.
Han och Juholt har förklarat sin sida av en historia, en historia som kvällsdrakar gjort feta affärer på.
Sanningen?
Den vet bara dessa två jagade herrar.
Sven Otto Littorin och Håkan Juholt, som bägge tycks må riktigt bra, trots alla vedermödor.
Om jakten på Håkan Juholt läser du lite längre ner i min blogg, liksom om Elisabeth Svantesson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar