Kjell Aleklett, professor emeritus vid Uppsala universitet skriver just nu på slutkapitlen i sin nya bok med titeln "En värld drogad av olja".
Han har väldigt noga följt den senaste Klimatkonferensen COP21 i Paris, som kommer att behandlas i ett kapitel i slutet av boken.
Igår onsdag, på Kjells blogg finns det mycket intressanta siffror på hur liten del av det totala utsläppet av CO2 som vårt land står för.
Häpnadsväckande, med tanke på de ramaskrik som ofta hörs i debatten här hemma, så är siffran så låg som 0,12% av det totala utsläppet av koldioxid.
Att Kina stoltserar allra högst är inte förvånande, inte heller USA:s andraplacering, men att avståndet mellan dem var så stort förvånar mig.
Glädjande, i mina ögon och öron, är att EU med sina 28 medlemsländer "bara" svarar för ca två tredjedelar av vad USA släpper ut. Indien, Ryssland, Japan följer.
De 16 länder som förorenar mest står för hela 81% av alla utsläpp på vårt jordklot, resterande drygt 180 länder för resterande 19%. Bland dem vårt eget land.
Boken kommer också i en engelsk och en spansk utgåva senare under 2016, rykande färsk, med allt om de senaste årens ganska dramatiska kast i oljevärlden, med framför allt prisfallet som alla undrar hur länge det skall bestå.
Skifferoljan har drabbats hårt av detta och flera företag i USA som borrar i North Dakota och Texas har tvingats avsluta eller har gått/går i konkurs.
Något som Kjell också tar upp i sin bok.
Läs boken, kommer snart i en bokhandel nära dig.
Skriver om det jag känner för, intresserar mig för och vill föra till torgs med en stilla förhoppning att få en reaktion. Writing about whatever crosses my mind, what interests and concerns me. With the slight hope of getting a response.
Summa sidvisningar
Visar inlägg med etikett Indien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Indien. Visa alla inlägg
torsdag, december 17, 2015
CO2, Sverige och resten av världen.
Etiketter:
COP21,
EU,
Indien,
Japan,
Kina,
Kjell Aleklett,
North Dakota,
Ryssland,
Texas,
Uppsala University,
USA
måndag, augusti 17, 2015
IndiGo storhandlar.
I Toulouse gnuggar man händerna dessa dagar.
Det största indiska inrikesbolaget IndiGo slog den 15 augusti, på Indiens Independence Day, plånboken i bordet och beställde 250 (tvåhundrafemtio) plan av typen A320neo.
Det sägs att det är ett rekord, i antalet beställda flygplan på ett bräde, gällande både Airbus och Boeing.
Jag lyfter på hatten för europeisk ingenjörsteknologi och att Airbus klarar den tuffa fighten med Boeing. Bägge beskyller, då och då, varandra för att vara mer eller mindre "statsunderstödda", det må råda delade meningar om vad som är att betrakta som statsunderstöd eller ej, men en tuff kamp om kunderna dem emellan är det.
Den gynnar givetvis bägge två, ingen kan slå sig till ro, utan innovationer och på-tå-tänkande är säkert ett måste för att överleva.
IndiGo, vilket lyckat namn, är ett ungt bolag, nio år på nacken, icke dess då mindre är de störst på den stora inhemska flygmarknaden i Indien.
A320neo har lanserat något som lite svulstigt heter "new engine option" innebärandes den senaste generation av motorer plus Sharklet wing-tip devices.
Resultat 15% mindre bränsleförbrukning hos de första av maskinerna som levereras, 20% på senare modeller, då motorerna utvecklats att bli ännu snålare.
IndiGo har med denna order beställt totalt 530 ur Airbus A320-modeller. Inte kattdynga precis.
Etiketter:
Airbus,
Airbus A320,
Airbus A320neo,
Independence Day,
Indien,
IndiGo,
Toulouse
tisdag, april 09, 2013
Sveriges goda relationer med USA under nittonhundratalets andra hälft.
Visst är det så att Sverige alltid haft en speciell relation med stormakten USA.
Detta alldeles oavsett den politiska retoriken i våra respektive länder, under dimridåer av misstänksamhet och tidvis förakt, har den informella diplomatin alltid funnits, likväl som den formella. Det ömsesidiga förtroendet har väl varit lite kantstött men inte värre än att samtal förts och tankar utbytts. Beslut har åtlytts. Tystnad har rått.
Om man läser dagens artikel i Dagens Nyheter så förstår man att inte ens Kalla kriget var ett hinder för kontakter, trevanden, hänsynstagande och respekt.
Wikileaks Kissinger-rapporter är välgörande att ytligt ta del av, vår oskuld visar sig allt oftare vara befläckad och nedsolkad i kanterna.
Det kan vara nyttigt för ett folk som vårt, vilket under andra halvan av nittonhundratalet såg socialdemokratin som en garant för en bländande vit neutral stat, att upptäcka att så inte riktigt var fallet.
Det smusslades med vapenaffärer både här och där, Indien kanske inte minst, men även i andra mer suspekta länder prasslades det med sedlar och viskades det bakom stängda dörrar - utom den till Washington.
Grådask kallar jag detta!
Etiketter:
Henry Kissinger,
Indien,
Olof Palme,
Sverige,
USA,
Wikileaks
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)