Bajen, jag och 25 000 till.

Ibland kan man verkligen förstå hur det är att förlora verkligheten runt omkring sig, för det som just för stunden utspelar sig framför ögonen på dig och hörs i öronen.
Innesluten i en mäktig och vacker arena, begränsas synfältet, utestängs omgivningen. Strömmen av nyheter, goda som plågsamma upphör.
Det är bara här och nu som gäller.
Jag var med igår, vi var drygt 29 000 i våras och igår kom dryga 25 000 med förhoppningarna högt uppskruvade.
Men det höll på att gå riktigt illa. Bajen mötte Giffarna från Sundsvall, tvåan mot trean.
Det tryck och det krav som vi 25 000 satte på de elva grönvita spelarna visade sig tydligt i första halvlek, som blev ängslig och haffsig. Ingen vågade ta några egna beslut utan duttade över bollen till nästa för att slippa reaktioner och ytterligare ok på sina axlar.
När Theorin sedan klockrent styrde in ett självmål sjönk Bajen ännu djupare, Dibba kunde springa sig ren på vänsterkanten och snyggt lägga in tvåan.
Halvtidsvila och ångest nu även på läktarna, förväntningarna hade sjunkit i takt med baklängesmålen. Pessimisterna hördes i sorlet, men även de som hoppades och trodde på en vändning.
Och den kom, möjligen beroende på Nannes tuffa ord i pausen och på de byten han gjorde, men än mer troligt på att Sundvall kände sig "trygga" med 2-0.
De la sig på försvar och bildade en fullkomlig mur framför sin målvakt.
Men Haddad nickade in 1-2 precis när klockan tickade över på minut 80. Sedan kom en straff som överraskade mig och Kennedy slog snyggt in 2-2.
Ljudkulissen blev olidligt hög och Tele2 Arena kokade av lycka.
Domaren gjorde ingen bra insats, tveksamma domslut, onödiga varningar och en allmän osäkerhet får han bära med sig hem.
Kanske även han påverkad av publiktrycket?
För 25 000 sjungande och euforiska supportrar är något ovanligt i Sverige, i Tyskland har man 50 000 kanske 70 000 på sina matcher, men det är där det.
I Sverige har Bajen det bästa och största publikstödet.
Gnaget (AIK) hade mindre än hälften i går, det säger väl allt, ändå nosar de på serieledning i allsvenskan.
Mycket prat, men en upplevelse,
Skönt att hjärtat tickar grönt.

Bajen öppnar på Nya Söderstadion

I morgonkväll, en lördagkväll mitt i sommaren, blir det fest på splitternya arenan strax intill Globen.
Tele2 Arena är den döpt till, men kallas i folkmun på Söder, Söderort och bland grönvita i resten av landet för Nya Söderstadion - Vår Arena.
Alltså klockan 20 smäller det, Örgryte IS står för motståndet, även den en gammal och hedersvärd klassiker i fotbollsammanhang.

Just nu lär det vara runt 31 000 biljetter köpta, 500 återstår, de ryker säkert i em.

Jag kan inte vänta nog på denna en helt ny arena,
–öppningsmatch,
–fullsatt,
–grön matta,
–öppet tak med solljus tittandes in,
–förhoppningar om ett bättre spel och
–vinst förstås.
Plus och inte minst,
–att få höra Kentas "Idag är jag stark..." är en hårresare, den kommer att bli mäktig, med kanske 30 000 sjungande grönvita supportrar.

Är det någon därute som fortfarande tvekar, kontakta Ticnet och köp en biljett, det kommer att bli ett minne för livet, extra kryddat med grön och vitt.

Bajens bekymmer.

Ingen som följt dessa mina sidor kan väl ha undgått att notera min starka känsla för Södermalms stolthet - Bajen.
Det känns må ni tro, när det inte går bra för klubben, det känns som man blir bestulen på det glada och lyckliga som faktiskt tre poäng innebär.
Inte bara att de är viktiga för placering och publiktillströmning, de betyder mycket för dagen-efter-känslan hos var och en som inte var på plats.
I DN i dag så talar Gregg Berhalter ut med supportrarna efter förlusten i Sundsvall igår.

Den 20 juli invigs nya Tele2-arenan i Globenområdet.
Då möter Hammarby IF Örgryte, det lär bli en historisk match under alla omständigheter, jag är självklart på plats. Men innan dess måste faktiskt Bajen ta tag i sina problem, de har kapacitet men vad jag kan bedöma så utnyttjas den inte den fullt ut.
Innan invigningsmatchen måste Bajen vända på oförmåga till framgång.
Nå vems fel är det då?
Jo ytterst är det tränaren och spelarnas.
Som jag säger, för att vara i Superettan har Bajen ett lag som skulle ligga i topp, men spetskompetensen som finns utnyttjas inte.
Skador på Max och Kennedy kan inte förklara förlusterna, det finns reservkapital.
Min fråga är varför utnyttjar man inte Lalet tidigare, igår kom han in i 84:e minuten!!
Här är jag kritisk och förvånad över Berhalters tänk och strategi.

Så efter tre raka vinster, har nu Bajen tre raka förluster, de har inte gjort ett mål på sex halvlekar.
Bekymmer, besvikelse och krafttag krävs Bajen.

Jag tror på förbättring -  kämpa Bajen.