Bajens bekymmer.

Ingen som följt dessa mina sidor kan väl ha undgått att notera min starka känsla för Södermalms stolthet - Bajen.
Det känns må ni tro, när det inte går bra för klubben, det känns som man blir bestulen på det glada och lyckliga som faktiskt tre poäng innebär.
Inte bara att de är viktiga för placering och publiktillströmning, de betyder mycket för dagen-efter-känslan hos var och en som inte var på plats.
I DN i dag så talar Gregg Berhalter ut med supportrarna efter förlusten i Sundsvall igår.

Den 20 juli invigs nya Tele2-arenan i Globenområdet.
Då möter Hammarby IF Örgryte, det lär bli en historisk match under alla omständigheter, jag är självklart på plats. Men innan dess måste faktiskt Bajen ta tag i sina problem, de har kapacitet men vad jag kan bedöma så utnyttjas den inte den fullt ut.
Innan invigningsmatchen måste Bajen vända på oförmåga till framgång.
Nå vems fel är det då?
Jo ytterst är det tränaren och spelarnas.
Som jag säger, för att vara i Superettan har Bajen ett lag som skulle ligga i topp, men spetskompetensen som finns utnyttjas inte.
Skador på Max och Kennedy kan inte förklara förlusterna, det finns reservkapital.
Min fråga är varför utnyttjar man inte Lalet tidigare, igår kom han in i 84:e minuten!!
Här är jag kritisk och förvånad över Berhalters tänk och strategi.

Så efter tre raka vinster, har nu Bajen tre raka förluster, de har inte gjort ett mål på sex halvlekar.
Bekymmer, besvikelse och krafttag krävs Bajen.

Jag tror på förbättring -  kämpa Bajen.

Min sida av Slussen - rätt sida av Slussen.

Någon gång i livet vill jag sprida min personliga uppfattning om vad som är geografiskt rätt plats.
Det är Södermalm, tryggt beläget söder om Slussen.
Bara att höra den ljuva sången eller melodin i orden Maria Magdalena är ljuvligt, för just i Maria Magdalena församling är jag född, på Wollmar Yxkullsgatan, då det begavs sig var det.
Men den händelsen sitter i, med åren har min samhörighet Södermalm, oavsett vad jag bott/bor för stunden blivit allt mer betydelsefull och viktig att trumpeta ut. Som nu och här!
Visst finns det stänk av ironi i det, men stoltheten är vida större.
Mina rötter rycks inte upp så lätt, några trådar finns kvar  där nere i den södermalmska myllan, även nu då jag fortfarande bor på rätt sida Slussen, söder om Slussen, men inte på Södermalm.
Utan i Södermanland, vilket låter rätt skapligt det också.
På Södermalm finns också platser jag minns som barn och ung i Sofia och i Högalid, där finns Hammarby IF som är Söder och folket där är Bajen.
Där möter Högalidskyrkan med sina två vackra torn besökare söderifrån och kommer man vattenvägen in så tornar både Sofia och Katarina kyrka upp sig som stolta landmärken.
Allsång på Skansen som ses av miljoner människor har alltid Södermalm som en bakgrundskuliss.

Kliver jag aldrig över gränsen, jo ofta, men som senast när jag skulle bjuda på födelsedagsmiddag på en restaurang, blev det på Södermalm, allt annat var otänkbart. Men visst jag strosar i Gamla stan och i centrala Stockholm lika gärna, men hjärtat finns alltid på Söder.
På rätt sida.