Någon gång i livet vill jag sprida min personliga uppfattning om vad som är geografiskt rätt plats.
Det är Södermalm, tryggt beläget söder om Slussen.
Bara att höra den ljuva sången eller melodin i orden Maria Magdalena är ljuvligt, för just i Maria Magdalena församling är jag född, på Wollmar Yxkullsgatan, då det begavs sig var det.
Men den händelsen sitter i, med åren har min samhörighet Södermalm, oavsett vad jag bott/bor för stunden blivit allt mer betydelsefull och viktig att trumpeta ut. Som nu och här!
Visst finns det stänk av ironi i det, men stoltheten är vida större.
Mina rötter rycks inte upp så lätt, några trådar finns kvar där nere i den södermalmska myllan, även nu då jag fortfarande bor på rätt sida Slussen, söder om Slussen, men inte på Södermalm.
Utan i Södermanland, vilket låter rätt skapligt det också.
På Södermalm finns också platser jag minns som barn och ung i Sofia och i Högalid, där finns Hammarby IF som är Söder och folket där är Bajen.
Där möter Högalidskyrkan med sina två vackra torn besökare söderifrån och kommer man vattenvägen in så tornar både Sofia och Katarina kyrka upp sig som stolta landmärken.
Allsång på Skansen som ses av miljoner människor har alltid Södermalm som en bakgrundskuliss.
Kliver jag aldrig över gränsen, jo ofta, men som senast när jag skulle bjuda på födelsedagsmiddag på en restaurang, blev det på Södermalm, allt annat var otänkbart. Men visst jag strosar i Gamla stan och i centrala Stockholm lika gärna, men hjärtat finns alltid på Söder.
På rätt sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar