Afrika är inte det Afrika vi tror att det är.

Det här är bilder från Afrika, från en kontinent som inte bara är misär och elände. Utan tvärtom inger hopp och tro om en bättre framtid. 

Just nu pågår en stor utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm, med Jens Assurs fotografier, han har satt en lite klurig titel "Africa is a great country," förmodligen för att locka och även retas lite?
Jag har själv inte sett den och tänker inte, kan inte, recensera den.
Men jag har förstått av reaktionerna att den bild han visar inte stämmer överens med den gängse bild vi svenskar i gemen har.
Artikeln och ett mindre bildspel finns på DN Kultur värd att ta del av och kanske sedan även ett besök på Liljevalchs.
Nu har Jens Assur varit runt i många länder i Afrika och vill med sina ibland jättelika fotografier få oss att förstå att Afrika, inte är det Afrika som serveras i våra media.
Till viss del kanske, men inte i det stora hela.
Snarare tvärtom.
Han säger att vi sitter med en trettio år gammal syn på vad Afrika är, om man nu kan sammanfatta en hel jättelik kontinent, med sådan mångfald, i ett svep.

Vi sväljer, eller värjer oss.
Detta är något av vad som serveras oss; inbördeskrig, epidemier som AIDS mm, korruption, envåldshärskare, översvämningar, våldtäkter, flyktingläger, etniska motsättningar, religiös fanatism, barnsoldater, svält, torka, elände och åter elände i det oändliga.
Och visst finns det, det finns gott om det, men inte överallt, långt ifrån överallt.

Tror att det är detta som Jens vill berätta om och som faktiskt även jag vill berätta om.
Han vill berätta om det moderna Afrika, med en ekonomi som växer snabbt och där demokratin sakta sprider ut sig, han vill berätta om det nya Afrika, det gamla känner vi redan.

Jag och Mia har precis återkommit från en månads vistelse i sydvästra Afrika, vi hade förmånen att få resa med en liten grupp vars ledare har besökt Namibia flertalet gånger och även bott där i omgångar.
Genom hennes bekanta, vita och svarta och alla schatteringar däremellan kom vi landet mycket närmare än om vi enbart kommit som hotellgästande turister med safaris som huvudintresse.

Vi bodde tidvis privat och inte minst, vi träffade många "vardagliga" namibier, både privat och i deras yrkesroller inom konst- och kulturområdet.

Detta ger mig en chans att försöka bekräfta för er alla tvivlare därute, Afrika är inte det Afrika som media serverar oss dagligdags.

Det Afrika vi mötte i Sydafrika och Namibia, var moderna, fullt fungerande samhällen, visst, med både sina för- men även nackdelar.
Det klart mesta vägde över åt den positiva sidan, för den negativa delen med klasskillnader, inkomstklyftor, kåkstäder och brister som för oss besökare var uppenbara, försöker man faktiskt göra något åt.
Vad gör vi i Rosengård och Tensta? Minimalt.
I det demokratiska Namibia och i den demokratiskt styrda Västra Kapprovinsen i Sydafrika gör man vad man förmår för att minska klyftorna, framför allt då i Namibia.
Och detta märktes även för oss som högst tillfälligt gjorde små nedslag i ett detta hörn av Afrika.
Vi märkte det främst genom nybyggnation av hus till de med mindre inkomster (eller kanske ingen?)

Den värme, det intresse och den nyfikenhet som mötte oss, gjorde mig ofta rörd till tårar.
Möten jag aldrig kommer att glömma, blickar som berättar om hopp och tro på något bättre.
Love and peace, var ord, avskedsfraser.
Små gåvor, starka handslag. Glädjen att mötas.
Vi berördes av stoltheten över sina länder, över sin plats i tillvaron.
Sitt sätt att röra sig, att möta blicken, att prata öppet och att ge en kram, är också outplånliga minnen.

Afrika känns.