Concordes öde var förutbestämt?

Air France AF 4590, 25 juli 2000.

Ingen som såg TV-nyheterna den 25 juli 2000 har glömt den kanske mest fasansfulla filmsekvensen man kan se, när ett övertänt Air France Concordeplan bara har sekunder kvar innan det kraschar in i ett hotell.
Filmen togs av en lastbilschaufför som hade sinnesnärvaro nog att stanna till, fiska upp en kamera och fånga maskinen som vänt om för att försöka nå Orlyflygplatsen.
Men det lyckades inte, 113 omkom, 100 passagerare varav de flesta var tyskar, nio besättningsmedlemmar och fyra stackars krakar på marken.
Det är tyska Der Spiegel som för några månader sedan redovisar en noggrann undersökning av olyckan gjord av en juridisk grupp (advokater), som intervjuat flygexperter, granskat dokument och inte låtit något blad ligga orört där det låg.
Det är en tämligen omfattande kritik som de kommer fram till, i korta ordalag man kan sammanfatta det som att "Prestige går före säkerhet."
Bristerna på själva flygplanet var kända i årtionden. Och bristerna bestod i att deltavingens tunna plåtskal på undersidan ovanför hjulen var så tunn att vid däckexplosioner så kunde bitar slå igenom plåten och träffa bränsletankarna.
Detta var precis vad som skedde den 25 juli år 2000. Vid starten precis innan planet lyfter får man ett däck som exploderar, slår igen plåten och träffar tanken och skadar den samtidigt som gnistbildningen omedelbart antänder flygbränslet.
Man har haft teorier om att hjulet slets upp av en del av en titanplatta som ett tidigare startande Continental-plan (DC-10/MD-80) skulle ha tappat vid sin start.
Advokater pekar på stora brister i undersökningar och uppföljningar av ett otal tidigare däcksexplosioner som drabbat Concorden, där bl a frågan om de nära liggande bränsletankarna kunde få ett bättre skydd med ett extralager skyddande metallskikt, men inget åtgärdades.
84 gånger har dessa däckexplosioner skett, varav 16 gånger som de ansågs som "allvarliga incidenter."

Men att avveckla detta prestigeprojekt skulle för både Frankrike och England ha varit omöjligt, alldeles oavsett de risker varje start med överljudsplanet Concorde utgjorde.
Detta smäckra överljudsflygplan som lockade lyxkunder från hela världen blev alldeles för mycket att sola sig i glansen av, snarare än att börja tänka på förstärkande metallskikt på undersidan av vingarna.
Där var det ju aldrig någon som tittade.

Men hittade gjorde däcksrester, som också fick skriva det avslutande kapitlet på en överljudshistoria.
Synd bara att det fick ske, det hade troligen kunnat undvikas.

Till saken hör att hela Concordeprojektet som ett prestigeprojekt var på väg att gå i graven alldeles oavsett, men säkerhetsgranskningen visar att det kunde skett utan denna katastrofala final.
Idag 2013 hade dessa maskiner varit alldeles för oekonomiska i drift, omoderna och glansen kring dem hade säkerligen falnat även hos de som sitter på heaps of money.