Frimärkspresidenten Wilhelm Pieck.

Wilhelm Pieck blev Östtysklands förste, siste och ende president med titeln Staatspräsident der DDR.

Han representerade det av Sovjetunionen skapade DDR utåt, men funktionen som president kom att bli mer eller mindre formell p g a hans dålig hälsa. Han syntes sällan, så den egentliga makten satt det östtyska statsrådets ordförande Walter Ulbricht på, han framträdde dess då mer.

Därför har jag, och ingen annan, utsett Wilhelm Pieck till Frimärkspresidenten, kanske de enda bilder som folk utanför det dåvarande DDR fick se av honom.

Hans karriär var ideologiskt krokig, född 1876 valdes han in i Bremens stadsfullmäktige som socialdemokrat (SPD), därefter gick han några år på SPD:s partiskola i Berlin, där bl a Rosa Luxemburg och Frans Mehring undervisade.

Under första världskriget inkallades han i den tyska armén, där anklagades han för antikrigspropaganda och lyckades fly till Berlin där han levde i hemlighet.

1918 gick han med i KPD, det tyska kommunistpartiet och levde under trettiotalet i exil i Sovjet.

Han lär ha varit en av få som åtnjöt Stalins fulla vänskap och tilltro, ingen lätt roll i dåtidens jakt på alla och envar, som ens vågade andas det minsta tvivel om den brutale härskaren Josef Stalins politik och dödsmaskineri.

Efter krigsslutet i den sovjetiska zonen slogs SPD och KPD samman till SED, det Socialistiska Enhetspartiet. 

Pieck som f d socialdemokrat följde med i denna sammanslagning, tillsammans med bl a Otto Grotewohl som dock förblev SPD troget ända fram till det att SED bildades.

Wilhelm Pieck utsågs den 11 oktober 1949 till landets president, för att väljas om 1953 och 1957.

Han avled i september 1960.

Få minns Wilhelm Pieck, men som frimärke finns han säkert kvar hos många.

Han kan också vara värd att påminnas om, en okänd östersjögranne under det kalla krigets uppbyggnad.