Att fälla en tår i Nordkorea.

Dessa tårar visar en individs litenhet och underkastelse inför en stats makt och överhöghet.
Måhända är domen på 10 års hårt straffarbete för omstörtande verksamhet riktig och då har det juridiska systemet fungerat som det skall.
Men i auktoritära stater, och dit räknar vi Nordkorea, så är det lite si och så med rättigheter för den lille mannen när den store staten vill statuera exempel.

Mannen i tårar är korean-amerikan och heter Kim Dong-chul, ett faktum som kanske lite snabbare förde honom bakom skranket, än om han varit en "ren och obefläckad" korean?
Jag bara gissar?
Han arresterades i Nordkorea i oktober 2015 och nu har han medgett "ett oförlåtligt spionage" och "stöld av militära hemligheter."
I fredags för en vecka sedan dömdes han av den Demokratiska Folkrepubliken Koreas Högsta domstol till 10 år bakom lås och bom.

Nordkoreanerna har tidigare efter att ha dömt utländska medborgare till långa straff också frigett dem tidigare än förväntat, för att, misstänker jag, vinna poäng som en "humanitär stat?"

Tidigare sitter en koreansk-kanadensisk präst inne på livstid, även han för omstörtande verksamhet, att berätta om andra gudar än den koreanske ledaren Kim Jong-un kostar på.

Kim Jong-un och Vladimir Putin. Vilket par.

Hänförda och gråtande kvinnliga soldater klamrar sig beundande fast vid ledaren Kim Jong-un.

Tack EPA (European Pressphoto Agency) för en bra bild.

Så når oss då nyheten som inte så många trott den skulle komma, men som å andra sidan inte överraskar. Nordkoreas ledare och diktator Kim Jong-un har bjudits in på ett officiellt statsbesök till Ryssland och Vladimir Putin.

För Kim Jong-un kommer det bli kanske den största propagandistiska framgången i hans karriär, något som han kommer att ta som intäkt för att hans land respekteras och anses fint nog att få trampa samma röda matta som Putin i maktens korridorer i Kreml.

Korridorer som en gång i tiden, en större tyrann än Kim Jong-un, Josef Stalin vandrade upp och ner i, sugandes på sin pipa, planerande hur många och vilka av hans närmaste som skulle tas av daga nästa dag.

I Kim Jong-uns beryktade och dokumenterade fångläger dör fångar som flugor, av svält, tortyr eller köld. Deras brott? Kanske ett ord som ifrågasatt nationens politik, ledarens ord, släktingens fängelsevistelse, säkerhetsbrister på arbetsplatsen eller vad det nu kan vara. 

För där finns alltid något som angivarna, tjallarna kan peka på och få en granne, en arbetskamrat fängslad, många för gott.

Vladimir Putin, vad tjänar han på detta? 

Jo han markerar kanske att Nordkorea också står som en av USA:s starkaste kritiker, att Nordkorea förfogar över ett överdimensionerat försvar som kan utgöra ett hot mot USA, en stark bundsförvant i öster, när Europa och väst sviker och utfärdar sanktioner på löpande band, när Saudiarabien dumpar oljepriset och rubeln faller, ja då måste man hitta kompisar med samma skumma syften som man själv ruvar på. Då blir det en herre som exempelvis Kim Jong-un.

Inget förvånar mig längre.

Jag blir vare sig ledsen, rädd eller förbannad, bara mer klar över hur politik på världsnivå idag fungerar, eller är det så att det inte fungerar?

Nordkoreanskt öl av yppersta klass.

Att hämta hem bilder från ett nordkoreanskt bryggeri är inte helt lätt, kvaliteten på bilderna är inte vad experter säger att bryggeriets öl är.
Och tur är väl det, det vore förödande om det vore tvärtom.
Hur som haver, råkar du hamna i Nordkorea, så slink in på något av de talrika ölhak som sägs finnas i Pyongyang och beställ en Taedonggang Lager, 5% alkohol.
Enligt New York Times som testat den så har den följande fördelar: "...en fyllig lager lite åt det söta hållet, med en anings bitter eftersmak och det är ett av den koreanska halvöns definitivt högkvalitativa ölmärken som kommit ut på marknaden under lång tid."

Bryggeriet, köptes in i England, plockades ner och byggdes upp igen i Pyongyang, det fanns farhågor att det skulle användas för att framställa kemiska vapen, men därav blev intet.

Priset för dig som slinker in för en pilsner är knappa 6 kronor för en 64 cl flaska. Kanske lite dyrare idag. Men billigt ändå.

Så glöm inte att i ett arbetarparadis, så måste det finnas möjlighet att släcka törsten också.
Därför finns Taedonggang för alla troende trotjänare i Kim Jong-un:s underbara rike.
Kanske kommer sanningen fram en dag; att det är den store ledaren Kim Jong-un själv som varit bryggmästare, avsmakare och kvalitetsvärderare.

Nordkoreas brott mot sin egen befolkning.

FN:s utredningskommissions ordförande Michael Kirby visar upp utredningen om Nordkorea.

I början av veckan lade FN fram en skrämmande rapport om det skräckvälde som råder i Nordkorea.
FN är så djärva att de t o m kräver att Nordkoreas ledare Kim Jong-un skall ställas inför rätta för brott mot mänskligheten.
Ta del av en del av rapporten här, skrämmande läsning om vad som sker i de stora koncentrationslägren i Nordkorea, dolda och för de flesta okända och ljusår bort från de påkostade militärparader, hyllningsuppträdanden för ledaren som vi vant oss se på tv. Det är lätt att bli bländad av den glättiga ytan av en stalinistisk diktatur, ett välde som en gång för alla bevisar att drömmen om den kommunistiska utopin är liktydigt med dygnet-runt-terror, dygnet-runt-hot och dygnet-runt-skräck.

Sanna Rayman, SvD:s utmärkta ledarskribent, analyserar med tårarna i ögonen FN-rapporten och förfasar sig samtidigt över de kommunistiskt rätt-trogna i detta land som med inte bara skygglappar utan även hörselskydd och genomgången lobotomering, ändå envisas med att tro på ett system som är så fruktansvärt grymt och brutalt.
Sanna skriver om tidningen Proletären och Kommunistiska partiets näst intill helt okritiska hållning till Nordkorea. De håller ut i det längsta, med sin naiva förhoppning om att en dag få vakna upp i ett socialistiskt paradis som badar i ljus och guld och alla är lyckliga.

För er som följer min blogg genom åren, så har ni märkt att jag oväntat ofta tar in något om Nordkorea, sällan vill jag fara ut i så kraftiga fördömanden som här, men ni skall alla veta att jag aldrig känt något vurm för landet eller vad som försigår där, bara rids av en aldrig avtagande förundran över hur det kan fortgå år efter år, ledare efter ledare.

Min fråga går till fritt tänkande läsare av denna blogg, hur kommer det sig att man okritiskt får hylla och skriva om ett samhällssystem som är att jämföra med det nazistiska misslyckandet i Europa för sjuttiotalet år sedan?
Hur kommer det sig?