Nordkoreanskt öl av yppersta klass.

Att hämta hem bilder från ett nordkoreanskt bryggeri är inte helt lätt, kvaliteten på bilderna är inte vad experter säger att bryggeriets öl är.
Och tur är väl det, det vore förödande om det vore tvärtom.
Hur som haver, råkar du hamna i Nordkorea, så slink in på något av de talrika ölhak som sägs finnas i Pyongyang och beställ en Taedonggang Lager, 5% alkohol.
Enligt New York Times som testat den så har den följande fördelar: "...en fyllig lager lite åt det söta hållet, med en anings bitter eftersmak och det är ett av den koreanska halvöns definitivt högkvalitativa ölmärken som kommit ut på marknaden under lång tid."

Bryggeriet, köptes in i England, plockades ner och byggdes upp igen i Pyongyang, det fanns farhågor att det skulle användas för att framställa kemiska vapen, men därav blev intet.

Priset för dig som slinker in för en pilsner är knappa 6 kronor för en 64 cl flaska. Kanske lite dyrare idag. Men billigt ändå.

Så glöm inte att i ett arbetarparadis, så måste det finnas möjlighet att släcka törsten också.
Därför finns Taedonggang för alla troende trotjänare i Kim Jong-un:s underbara rike.
Kanske kommer sanningen fram en dag; att det är den store ledaren Kim Jong-un själv som varit bryggmästare, avsmakare och kvalitetsvärderare.

Pyongyangs folkliga transportmedel.

Jag tänker inte raljera över vad Nordkorea visar upp, men tillrättalagt och styrt, för att ge en, ur regimens ögon sett, riktig bild är det naturligtvis.

Men hur skall man annars komma över bilder som visar det dagliga livets vedermödor att transportera sig själv. Jag kan det inte, mycket få andra kan.

Så håll till godo med detta som finns på Svensk-Koreanska Föreningens hemsida. Den får ni leta reda på själva, jag länkar inte den i detta inlägg.

Något klotter går inte att spåra på dessa bilder, skulle någon ägna sig åt det hänger huvudet löst.

I det previlegierade Pyongyang är det naturligtvis lätt, där finns tunnelbana, spårvagnar och bussar.

Eller så går många, ofta långa sträckor, eller så cyklar de till och från sina arbeten, skolor eller träningar för The Mass Games. 

På landsbygden lär det vara svårare, där finns förutom ett antal tunga fordon, mestadels hästskjutsar, cyklar eller så gäller det att gå. 

Jag har ingen klar bild över transportväsendet i detta stängda land, men en sak kan jag säga, att det finns motsatser.

Jag har tillbringat några veckor på sistone i Kapstaden och Windhoek, Namibia. 

Och vad finner man där?

Jo en total, i det närmaste, avsaknad av allmänna transportmedel och dessdå fler bliar och för de sämre bemedlade gäller att gå till fots eller om man har tur, att sätta sig på cykeln.

Gör inga politiska jämförelser mellan Nordkorea å ena och Sydafrika och Namibia å andra sidan, för där skiljer ljusår, en kommunistisk totalitär regim kontra två demokratier, dock med lite svaj på demokratibegreppet när det gäller majoriteten av Sydafrikas provinser.

Trevlig helg!