Skall Stalingrad resa sig ur ruinerna?

Jo det är sant, Stalingrad kan, om de starka krafter som idag kämpar för att återge staden sitt namn från Stalintiden, får sin vilja igenom. 

Och tro inte att de saknar stöd, självaste överprästen himself Vladimir Putin står bakom reformen, tillsammans med en rad av sina nickedockor. 

Volgograd som staden döptes om till 1961 under Chrustsjovs kampanj att ta död på Stalinkulten, är kanske på väg att byta namn igen.

Bilden ovan är från ett litet privat Stalinhyllande museum vid foten av kullen med jättestatyn "Moderlandet kallar" (se nedan). Texten intill Josef Stalin lyder "Jag vet att efter min död, kommer högar av sopor att kastas på min grav, men historiens vindar, kommer obönhörligen att skingra dem."

Rent allmänt är det så att Stalin, diktatorn som inte var guds bäste barn, tvärtom, numera blir allt mer omvärderad, uppburen och omskriven i historieböcker, på muséer, i propaganda och i folks allmänna medvetande. En sann rysk fasadputsning pågår, historieförsköning.

Att Josef Stalin, som lät mörda miljontals "oliktänkande folkfiender", fördriva hundratusentals minoritetsbefolkningar, deportera till Gulag och en säker köld- eller svältdöd ytterligare miljontals människor, idag börjar få sitt solkiga namn rentvättat, kan man nog tillskriva den nya ryska nationalismen, en möjlig idé som är min egen.

Josef Stalin, bemötte i början av kriget sin gelike Adolf Hitler inte bara med hedersbetygelser och gemensamma avtal, som ex det blodiga styckandet av Polen och de Baltiska länderna. 

Utan när Tyskland senare förklarade Sovjet krig stod kanske historiens blodigaste slag i just Stalingrad vid Volgas strand innan floden når Kaspiska havet.

Hitlers elit, sjätte armén och den fjärde pansardivisionen, var nära att ta staden, viktig för dem, för där fanns den livsviktiga oljan tillgänglig. 

Men heroiska insatser av Stalins arméer höll stånd, det var så nära att de drivits rakt ner i Volga, bara några kvarter återstod innan så skulle ha blivit ett faktum. Under obönhörlig eld och med stora förluster lyckades dock de sovjetiska styrkorna i små båtar forsla över förnödenheter, förstärkningar, vapen och ammunition till de som höll ännu höll stånd mot tyskarna.

Sovjet led stora förluster, 1,1 miljon man, varav 485,000 stupade. Tyskarnas förluster blev nästan lika stora.

Återstår att se, om det som kallas det "nya kalla kriget" kan förmå Putin och hans nära PM Dmitry Rogozin att återge staden namnet efter en av historiens värsta diktatorer. 

Tänk om man i Tyskland, visserligen som angripande nation, ändå ens skulle tänka tanken att döpa en stad i ex Ruhr-området, där heroiska (ur tyskarnas ögon sett) strider stod mot de allierade styrkorna under andra halvan av 1944, till Hitlerstadt.

Vad skulle världen säga? Svaret kan bara bli ett.

Samma svar som om Stalingrad dyker upp igen.

Låt oss minnas alla soldater, som fick offra sina liv i kampen för vad de trodde var rätt och riktigt, inte genom att hedra de som skickade ut dem i strid. 

Låt oss minnas alla de civila som led, dog, flydde och tillfångatogs, oskyldiga, icke skyldiga till att de fötts på en viss plats, i ett visst land, där dårar plötsligt tog över och förstörde allt de byggt upp och hoppades sina barn skulle få fortsätta bygga.

Jo, Stalin var medskyldig, han var polare med Hitler i flera år och genomförde även han, massakrer, folkfördrivningar och vidrigheter i fullt samförstånd med sin mustaschförsedda diktatorskompis i Berlin. 

4 juli.

Idag är det den 4 juli.
USA:s nationaldag.
Många speciellt här i vår del av världen, har bitska åsikter om detta stora land.
USA anklagas i stort sett för allt ont, alla ingripande i konflikter, alla hotfulla uppträdanden militärt sett, de ekonomiska musklerna, ja i stort sett allt, anklagas detta land för.
Men inte alla ser USA som den onde, den hotfulle.
De har ett längre historiskt perspektiv.
Kanske vi idag inte skulle ha kunnat skriva rader som dessa.
Sovjetimperiet såg glupskt på hela Europa, de nöjde sig inte med kuvandet av den östra del utan ville ha mer.
Här fanns då USA bland flera andra nationer som kunde förhindra en sovjetisk utvidgning av sitt territorium.
Hade ryssarna tagit Västeuropa, hade de kanske varit starka nog att förhindra den kommunistiska kollapsen 1989. Vem vet?
Sovjets sammanbrott har USA:s närvaro i Europa påskyndat.
Alltnog, jag sitter här och skriver i full frihet, precis det jag vill.
Tack USA och alla ni andra för att jag får göra det.
Tack för att ni hjälpte Tyskland på benen igen, vi slapp ett revanchistiskt Tyskland, vi fick ett tryggt Europasamarbete, vi fick EU.
Tack USA för att ni håller ett öga på vad som sker i Östeuropa idag. Det känns tryggt.

Grattis på er dag.

JFK och Kubakrisen till minne.

Det är 51 år sedan John F Kennedy brutalt mördades i Dallas.
Skotten i Texas gick som en chockvåg över världen, ett år efter att JFK fått Nikita Chrustjev av beordra sina missillastade fartyg på väg mot Kuba att vända.
Det året var 1962 och jag skulle precis mucka från min militärtjänstgöring i Kustartilleriet på norra Gotland, men därav blev inget, den veckan då världen stod på randen till ännu ett världskrig, fick vi som skulle få åka hem, snällt stanna kvar i beredskapsläge.
Hade vi då haft den tillgång till information som idag sköljer över oss, hade vi säkerligen blivit skraja och undrat om vi någonsin skulle få komma hem igen.
Nu visste vi inte så mycket, radion fanns och TV fanns också, vi lyssnade och tittade men fattade nog inte hur stora riskerna var.
Allt nog, Krusse backade och fartygen fick återvända hem igen, förmodligen till Leningrad eller Kaliningrad. Fidel Castros missiler och raketer nådde inte fram.
Och vi återvände också hem.

Året efter sköts John F Kennedy.
Jag och Kerstin, nygifta satt på flyttkartonger i vår nya lägenhet på Terrängvägen i Västertorp i Stockholm, när Kerstins mor ringde och berättade att de skjutit Kennedy.
Vi kopplade in vår radio och lyssnade, på Arne Thorén och andra. Ganska kort efter det kom dödsbudet. Chocken briserade och rädslan kom tillbaka.
När sedan strippklubbsägaren Jack Ruby inför tv-kamerorna smög fram bland vakter och polis och knäppte Lee Harvey Oswald, skrevs tv-historia. Aldrig hade ett "så viktigt mord" direktsänts och setts världen över.

Ja åren har gått, fortfarande lever vi i den sk västliga världen i fred, kommunismens hot är borta. Nazismen sprattlar lite här och där, fundamentalistiska rörelser inom islam begår illdåd, men här hemma är det fortfarande ganska lugnt och fredligt.

Stalin och Hitler, lika onda kålsupare bägge två.

Låt oss kalla den här killen Lars, det viktiga är inte hans namn utan vad han bär för tröja.

Alla vet vi att det, i lag, inte är tillåtet, om nu någon skulle vilja det, att bära ett plagg med ett hakkors eller andra nazistiska symboler på.

Därom har det, i vårt land, aldrig varit någon debatt.

Förklaringen har vi alla djupt rotat i våra nerver, vener och sinnen. 

Nazismen stod för det värsta mänskligheten kunnat visa upp, när allt gick snett och ett folk, högt på civilisationens stege, fick sina huvuden förvridna och den egna tankeförmågan utraderad. 

Hitler, Goebbels, Göring och de andra i toppen av tredje rikets luftslott hade lyckats vända förtreten av ett förlorat första världskrig till ett hat och förakt mot judarna i Tyskland. Som naturligtvis var helt oskyldiga.

Sedan vi vet alla hur det gick, Tysklands expansionsplaner, revanschlusta ledde till andra världskrigets utbrott, de militära framgångarna var exempellösa till att börja med. 

Sachsenhausen-lägret i Oranienburg fanns redan innan krigsutbrottet, från 1936 forslades alla "under-människor" som zigenare, judar, homosexuella, kommunister, slaver i gemen till detta läger. 

Notera. Lägret, som hamnade i den sovjetiska zonen, användes efter kriget av motsvarigheten till tyska SS, nämligen NKVD, som ett specialläger för vad jag förmodar "folkfiender." Här internerades 60.000 fångar fram till 1950.

1941 inleddes sedan det som fick en värld att tvivla, den systematiska utrotningen av främst judar från Tyskland och erövrade länder. Treblinka, Auschwitz, Dachau, Theresienstadt m fl.

I industriell form mördades drygt sex miljoner judar, zigenare och andra som inte behagade nazismen. Dess hela och fasansfulla skala stod inte klart förrän kriget nästan var slut.

Idag förstår vi att nazismen återigen inte får förhärligas, upphöjas eller ens propageras för.

Än mindre vifta med fanor, banderoller eller bära nazismens symboler på vare sig t-shirts eller uniformer.

Men, varför får man bära kommunismens symboler utan påföljder, varför finns inga förbud mot det?

Utan tvärtom, anses det i mångas ögon som något tufft att ha röda stjärnan i en keps eller som Lars på bilden, hammaren och skäran på bröstet.

För under Sovjetunionens existens, främst då under den blodige Stalins tid, så bedömer Stéphane Courtais i boken "Kommunismens svarta bok" att  cirka 20 miljoner ryssar dödades av regimen genom avrättningar, utrensningar, fördrivningar eller svält och köld i Gulag-lägren.

Om vi lägger siffrorna åt sidan. 

För 20, 15, 10 eller 6 miljoner är lika illa, varje, i politiskt eller annat syfte, mördad människa är oförlåtligt. 

Oavsett om man kallar sig fascister på vänsterkanten = kommunister eller fascister på högerkanten = nazister.

Hitler och Stalin stod i samma hav av blod och vädrade bara mer och mer....

Hur kommer det sig då att man idag får strutta omkring med hammaren och skäran på bröstet när det råder ett accepterat förbud att inte fjanta omkring med ett hakkors på bröstet?

Kan någon förklara det?

Får man bära vilken T-shirt som helst?

I går på gymmet, såg jag en till synes helt frisk man, medelålders som kånkade på skrot och stånkandes och svettandes som alla andra.
Han bar en klart röd T-shirt av exakt den model som ligger i bild här ovan.
Måhända hade han köpt den för 159 svenska kronor för att hedra de gamla sovjetiska hockeylirarna som rundade allt och alla på isen, vad vet jag?

Jag lät honom bära sin T-shirt symboliserande blod, terror och hänsynslöst förtryck.
Kan någon rättfärdiga de illgärningar som gjorts i kommunismens namn, Stalins tortyrkamrar, Gulag, de kinesiska svärdens sång när oliktänkandes huvuden rullade. Pol Pots nagelryckande massutrotning.
Räcker 50 miljoner offer som argument?
Det finns fler exempel.

Hur kan som medelålders vuxen man i ett upplyst land som Sverige, bära en symbol, som man rimligtvis borde veta vad den symboliserar och berättar?

Tänk, tänk bara tanken att du kom med en T-shirt med ett hakkors på!
En knäppgök i Varberg gjorde det förra året, han greps och blev bötfälld att betala 20 000 kronor

Hakkors eller hammare och skära? Lika illa - jävligt illa.
Varför klarar sig kommunismens misstolkare undan och förblir rumsrena, när Hitler och hans slaktare en gång för alla är förpassade till helvetets allra djupase hålor?