4 juli.

Idag är det den 4 juli.
USA:s nationaldag.
Många speciellt här i vår del av världen, har bitska åsikter om detta stora land.
USA anklagas i stort sett för allt ont, alla ingripande i konflikter, alla hotfulla uppträdanden militärt sett, de ekonomiska musklerna, ja i stort sett allt, anklagas detta land för.
Men inte alla ser USA som den onde, den hotfulle.
De har ett längre historiskt perspektiv.
Kanske vi idag inte skulle ha kunnat skriva rader som dessa.
Sovjetimperiet såg glupskt på hela Europa, de nöjde sig inte med kuvandet av den östra del utan ville ha mer.
Här fanns då USA bland flera andra nationer som kunde förhindra en sovjetisk utvidgning av sitt territorium.
Hade ryssarna tagit Västeuropa, hade de kanske varit starka nog att förhindra den kommunistiska kollapsen 1989. Vem vet?
Sovjets sammanbrott har USA:s närvaro i Europa påskyndat.
Alltnog, jag sitter här och skriver i full frihet, precis det jag vill.
Tack USA och alla ni andra för att jag får göra det.
Tack för att ni hjälpte Tyskland på benen igen, vi slapp ett revanchistiskt Tyskland, vi fick ett tryggt Europasamarbete, vi fick EU.
Tack USA för att ni håller ett öga på vad som sker i Östeuropa idag. Det känns tryggt.

Grattis på er dag.

Egyptens kristallnatt i Mellanösterns mörker.

Kopterna i Egypten har drabbats hårt efter Mursis fall, men även efter hans tillträde för drygt ett år sedan.
Det är numera fritt fram att jaga kopter, bränna koptisk-kristna kyrkor och framtiden ser mörk ut för den största kristna gruppen i Mellanöstern. Kanske runt 10 miljoner finns kvar i landet, men många har under åren emigrerat till USA, Kanada, Australien och Västeuropa, man räknar med att det finns cirka 2 000 medlemmar i den koptisk-ortodoxa kyrkan i Sverige.

I SvD häromdagen skriver Ivar Arpi i en ledare att "Kristna har ingen framtid i Mellanöstern."
När man läst den och serverats siffror få de kristnas flykt från hela regionen är man beredd att tro honom på orden.
Sjuttio (70) kyrkor har sedan Muhammed Mursis avsattes angripits och stuckits i brand. Kristna kopter förföljs och tvingas till flykt.
Arpi skriver att en del kallar detta för Egyptens kristallnatt, med syftning på natten då mängder av synagogor i Nazityskland brändes i november 1938.

Risken för de kristna, nu när den arabiska våren vrider sig i konvulsioner, är att de är mycket mer oskyddade för attacker från de odemokratiska krafter som lurar i kölvattnen på de reformvänliga krafterna i Tunisien, Libyen, Irak, Egypten, Jemen, Syrien och även i det öppna Libanon.
Turkiet ej att förglömma, läs i SvD:s artikel.
Nigeria ligger inte i regionen, men där är krafterna uppe i nordöst skoningslösa mot de krsitna som fortfarande finns kvar.

Och fortfarande tiger herrar Guillou och Gahrton, för nu gäller det inte övervåld och förtryck mot palestinier utan mot kristna.
Då är deras retoriska svada förstummad av tystnad.