Jo det är sant, Stalingrad kan, om de starka krafter som idag kämpar för att återge staden sitt namn från Stalintiden, får sin vilja igenom.
Och tro inte att de saknar stöd, självaste överprästen himself Vladimir Putin står bakom reformen, tillsammans med en rad av sina nickedockor.
Volgograd som staden döptes om till 1961 under Chrustsjovs kampanj att ta död på Stalinkulten, är kanske på väg att byta namn igen.
Bilden ovan är från ett litet privat Stalinhyllande museum vid foten av kullen med jättestatyn "Moderlandet kallar" (se nedan). Texten intill Josef Stalin lyder "Jag vet att efter min död, kommer högar av sopor att kastas på min grav, men historiens vindar, kommer obönhörligen att skingra dem."
Rent allmänt är det så att Stalin, diktatorn som inte var guds bäste barn, tvärtom, numera blir allt mer omvärderad, uppburen och omskriven i historieböcker, på muséer, i propaganda och i folks allmänna medvetande. En sann rysk fasadputsning pågår, historieförsköning.
Att Josef Stalin, som lät mörda miljontals "oliktänkande folkfiender", fördriva hundratusentals minoritetsbefolkningar, deportera till Gulag och en säker köld- eller svältdöd ytterligare miljontals människor, idag börjar få sitt solkiga namn rentvättat, kan man nog tillskriva den nya ryska nationalismen, en möjlig idé som är min egen.
Josef Stalin, bemötte i början av kriget sin gelike Adolf Hitler inte bara med hedersbetygelser och gemensamma avtal, som ex det blodiga styckandet av Polen och de Baltiska länderna.
Utan när Tyskland senare förklarade Sovjet krig stod kanske historiens blodigaste slag i just Stalingrad vid Volgas strand innan floden når Kaspiska havet.
Hitlers elit, sjätte armén och den fjärde pansardivisionen, var nära att ta staden, viktig för dem, för där fanns den livsviktiga oljan tillgänglig.
Men heroiska insatser av Stalins arméer höll stånd, det var så nära att de drivits rakt ner i Volga, bara några kvarter återstod innan så skulle ha blivit ett faktum. Under obönhörlig eld och med stora förluster lyckades dock de sovjetiska styrkorna i små båtar forsla över förnödenheter, förstärkningar, vapen och ammunition till de som höll ännu höll stånd mot tyskarna.
Sovjet led stora förluster, 1,1 miljon man, varav 485,000 stupade. Tyskarnas förluster blev nästan lika stora.
Återstår att se, om det som kallas det "nya kalla kriget" kan förmå Putin och hans nära PM Dmitry Rogozin att återge staden namnet efter en av historiens värsta diktatorer.
Tänk om man i Tyskland, visserligen som angripande nation, ändå ens skulle tänka tanken att döpa en stad i ex Ruhr-området, där heroiska (ur tyskarnas ögon sett) strider stod mot de allierade styrkorna under andra halvan av 1944, till Hitlerstadt.
Vad skulle världen säga? Svaret kan bara bli ett.
Samma svar som om Stalingrad dyker upp igen.
Låt oss minnas alla soldater, som fick offra sina liv i kampen för vad de trodde var rätt och riktigt, inte genom att hedra de som skickade ut dem i strid.
Låt oss minnas alla de civila som led, dog, flydde och tillfångatogs, oskyldiga, icke skyldiga till att de fötts på en viss plats, i ett visst land, där dårar plötsligt tog över och förstörde allt de byggt upp och hoppades sina barn skulle få fortsätta bygga.
Jo, Stalin var medskyldig, han var polare med Hitler i flera år och genomförde även han, massakrer, folkfördrivningar och vidrigheter i fullt samförstånd med sin mustaschförsedda diktatorskompis i Berlin.
