NBJ 19

Efter mycket sökande och hel del förfrågningar runt omkring i järnvägskretsar, lyckades jag enkelt som en plätt, hitta en bild på ett unikt ånglok. Mitt "eget nr 19". Hos SJ hade det littera N, och vad jag kan se byggdes det i 44 exemplar. Lokets tjänstevikt var 56, ton, längd blygsamma 9,9 m, lastade 1,5 ton kol och 7 m3 vatten. Jag minns detta lok speciellt för att det var mindre än de andra ånglok som drog gods, och blandtåg på NBJ:s linjer i Bergslagen på femtiotalet och några år in på sextiotalet. Lok 19 blev helt klart min favorit, minstingen hade inga små ledhjul fram utan var ett fyraxlat lok med drivhjul. Detta föranledde nr 19 att på den kurviga banan mellan Gyttorp och Bredsjö utgörande den norra delen av NBJ:s spårnät ofta spåra ur. Inga svåra olyckor, men urspårningar icke dessdå mindre. Fråga mig inte varför, men nr 19, har blivit det nummer jag ofta, eller nästan alltid, väljer när ett nummer skall väljas, spelas eller skrivas som enbart siffror utan betydelse för sammanhanget. Nu har jag en bild på henne. Glad i sinnet publicerar jag den här. Tuff-tuff på er alla.

Jag saknar färg hos er SJ.

Jag bor nära västra stambanan. Ser ofta tåg, hör ofta tåg.
Jag tänker inte vädra något missnöje med försenade tåg, inställda tåg eller omdirigerade tåg.
Undrar bara varför SJ valt färgerna svart och grått på sina lok och vagnar?
Lasse Hall, den grafiske formgivaren gjorde ett snyggt jobb när han lyfte hela SJ:s profil, men där jag inte är med, är hans val av den grå färgsättningen.
Tror någon annan är ansvarig för det svarta färgvalet på loktågen?

Man blir lite nedstämd av färgerna, vill se något gladare i vintermörker och dimma.
Troligen är jag tämligen ensam om att lyfta denna fråga, som är medges det, en ickefråga.
Men ändå, det vi ser och det som rör sig, berör oss.

Om det blir något nytt designprogram, snälla beslutande toppskikt inom SJ, tänk då i färg.

13,804 km. 15 timmar.

I slutet av september, måndagen den 29 närmare bestämt, landade Qantas flight 7 på Dallas-Fort Worth International Airport, efter en 15 timmar lång nonstop flygning från Sydney.
Fullbokad med 484 passagerare hade Qantas stora dubbeldäckare A380 då tillryggalagt modiga 13,804 kilometer.
Skulle tro att det för de flesta, om inte alla, innebar en viss befrielse att få sträcka på benen, jo visst hade de 14 som satt i första klass och de 64 i business haft tillfälle att sträcka ut sig, men ändå, att få gå och sätta fart på blodomloppet igen, skadar aldrig.

Hur som haver, med denna A380-jungfrutur blev detta också världens längsta flygning, tidigare hade en annan A380 rekordet, Emirates på sträckan Dubai-Los Angeles.

För Qantas del flögs denna sträcka med Boeing 747 tidigare, men då var det inte nonstop, pga motvind på tillbakaresan gjordes en mellanlandning i närbelägna Brisbane för bränslepåfyllning innan man fortsatte till Sydney. Lite onödigt kan tyckas, men säkerhetsbestämmelser är till för att följas och finns en destination i tidtabellen kan man ju inte bara hoppa över den.
SJ här hemma brukar glömma att stanna i Gnesta med sina regionaltåg, men då pratar vi om stenkasts avstånd. Och vi pratar om SJ.

Qantas kör över 200 flygningar mellan Australien och USA varje vecka, detta med A380. Imponerande.
Några kompisar till oss flög A380 Sydney-Dubai för en månad sedan och de hade bara lovord att säga dels om flygbolaget och om den tystaste av alla tysta flyg - Airbus A380.
Som har svårt att lyfta i orderböckerna, men snart kommer en stororder från någon av emiraten och smilbanden vänder uppåt hos Airbus igen, som för stunden är glada för framgångarna med den nya A350 XWB.

Fotbad i 300 km/h?

För några dagar sedan kördes det första "rekreationståget" i Japan.
Bärandes det stolta namnet Yamagata Bullet Train, ett Shinkansen sexvagnarståg med lyx som fotbad. Är kanske något för vårt eget SJ att ta efter?

Att ha två stora fotbad i vagnen, innebär att vattnet inte får skvalpa över, stänka ner eller vid inbromsning bilda vågor som dränker golvet, det ställs stora krav på lokföraren.

Men så här med perspektiv på SJ:s olycksaliga år här hemma, vem minns inte nedrivna kontaktledningar i parti och minut, utbrända ställverk och allmänt eftersatt banunderhåll, så är min förhoppning att någon gång få doppa fötterna i ett bad rusandes genom Tranås söderöver en ren och skär utopi.
En omöjlighet, mitt liv, mitt barns och knappast ens mina barnbarns räcker för att vänta in den dagen.
Under tiden, ha det så ljuvligt på tåget, kära japaner.

Trafikverket, slå er aldrig till ro.

Vi må vara en liten kommun, vi må vara ett pip i det stora bruset och vi må i era ögon vara lågprioriterade.

Men vi är inte tysta, vi är inte nöjda, vi är inte hunsade till undergivenhet. Tvärtom.

Vi är redo att fortsätta vår kamp för att ni på Trafikverket som myndighet, skall reagera och förstå att pendeltågsresenärer av alla de slag är minst lika viktiga som tillfälliga affärsresenärer i halvfulla tåg på sträckan Stockholm - Göteborg och åter.
Jag har förstått, vi har förstått, att här liksom på flygplatser så kostar det pengar att finnas på banan, att rulla, eller lyfta.
Med många aktörer blir det mer klirr i kassan än det blir från, mindre flashiga och mer innötta pendeltågsturer. Så har ni resonerat....
...och beslutat därefter, så sent som den 28 juni då ert förslag till Trafikplan 14 las på bordet. innebärandes att tre turer vid högtrafik mellan Järna och Gnesta och åter tas bort.

Det kommer Gnesta, Södertälje och Sörmland aldrig att gå med på. Kalkyler är kalkyler, vardaglig medmänsklighet något helt annat.

Så räkna med uppvaktningar, mejl, brev och andra aktioner.
Ni en myndighet med svart eller vitt som enda alternativ vid en årlig trafikbedömning eller genomgång av utrymmen och kapacitetsbehov, då borde ni också ta med det medmänskliga perspektivet från och med idag.
Det är människor som fyller era tåg, det är människor som håller er under armarna, det är människor som röstar och avgör er framtid i en eller annan form.
För inget är mer betydelsefullt än fungerande förbindelser för tusentals pendlar, till jobben, till skolorna, till fritidsaktiviteterna.
Betydligt viktigare än att tillfälliga affärsresenärer skall ha tre kanske fyra olika tågbolag att välja bland för att åka till Göteborg eller till Stockholm.

Trafikverket, titta på nyanserna mellan svart och vitt, använd hjärtat och tänk.
Tänk!
Var inte som robotar, verkställande maskiner, agera med medmänsklighet.

Vi ger oss aldrig, Gnesta kommer att morra och vara er i hasorna ända fram till den 28 september då ni klubbar T14.

Att ta bort Gnestapendeln är ett klavertramp av Trafikverket.

Jag hoppas att detta blogginlägg når fram till någon berörd på Trafikverket, annars får ni andra hjälpa mig nå fram till denna maktens boningar.
Så här är det, Trafikverket lägger just i dagarna sina pannor i djupa veck, de funderar över hur "alla nya" tågrörelser skall på plats på spåren mellan främst Stockholm och Göteborg.
Vad som sipprat ut är att de funderar på att plocka bort pendeltåget mellan Järna och Gnesta någon gång under 2014. Det blir då för trångt med två nya aktörer i tågbranschen.
Men kära Trafikverket, här har ni har verkligen gjort ett rejält klavertramp, en jätteblunder.
Hör här beslutsfattare i Trafikverket.

Idag har vi den sk Getingmidjan mellan Stockholm Central och Stockholm Södra:
Två spår. Jag repeterar....två spår.

Idag har vi mellan Järna och Gnesta:
Två spår. Jag repeterar....två spår.

Min fråga är:
Om pendeltågen får plats på de två spåren mellan Stockholm Central och Stockholm Södra, hur kommer det sig då att de inte får plats på de två spåren mellan Järna och Gnesta?

Vad som ytterligare understryker Trafikverkets kullerbytta och ogenomtänkta plan, är att det på de två spåren mellan Stockholm Central och Stockholm Södra men inte på de två spåren mellan Järna och Gnesta rullar betydligt fler tåg!! 
SK:s pendel till Nynäshamn som leds av i Älvsjö och SJ:s regionaltåg till Nyköping, Linköping som leds av i Järna och till Eskilstuna, Arboga som leds av i Södertälje Syd.

Ekvationen av detta är att det som är möjligt mellan Stockholm Central och Stockholm Södra även är fullt möjligt mellan Järna och Gnesta, speciellt med tanke på att Getingmidjan klarar tre tåglinjer till.

Hur har ni på Trafikverket tänkt, räknat och adderat?
Era slutsatser skrämmer en mängd pendlare i Gnesta och Mölnbo helt i onödan, för era beräkningar är uppåt väggarna fel.
Mitt råd till er är att ni sätter er ner igen, fundera då varför Getingmidjan kan svälja fler tåg än sträckan Järna - Gnesta kan.
När ni har svaret på det, så ta då beslutet att pendeln mellan Järna och Gnesta skall bli kvar.