600 km i timmen. Med tåg!

I Japan har man fart under hjulen. Eller magneterna rättare sagt.
Central Japan Railways har testkört ett maglev-tåg. Med sina sju vagnar kom tåget upp i den hisnande hastigheten av 603 km/tim svävande, bokstavligt talat, 10 cm ovanför "rälsen".
Tåget är alltså en svävare. Se här ovan hur magneterna fungerar, maglev är en förkortning av den tekniska betydelsen "magnetic levitation", ungefär magnetiskt svävande.

Shinkansen har sedan många år varit en förebild för andra nationer som vågat satsa på snabbtåg mellan huvudorter. Nu har Japan ambitioner att inte bara hitta köpare av denna teknologi utan även de vanliga spårbundna Shinkansen-tågen. Man blickar mot USA i första hand.

Men framför allt satsar man på det egna nätet. 2027 hoppas man ha en magnetlinje mellan Tokyo och Nagoya klar, Chuo Shinkansen Maglev, en sträcka på ca 27 svenska mil, med en i detta fall "begränsad" topphastighet på ca 500 km/tim så kommer de 27 milen att ta ca 40 minuter i restid.
En baggis.
Sedan kommer Tokyo till Osaka, en sträcka på 510 km, att ta en timme och sju minuter.
Hisnande.

Lycka till Japan.

Fotbad i 300 km/h?

För några dagar sedan kördes det första "rekreationståget" i Japan.
Bärandes det stolta namnet Yamagata Bullet Train, ett Shinkansen sexvagnarståg med lyx som fotbad. Är kanske något för vårt eget SJ att ta efter?

Att ha två stora fotbad i vagnen, innebär att vattnet inte får skvalpa över, stänka ner eller vid inbromsning bilda vågor som dränker golvet, det ställs stora krav på lokföraren.

Men så här med perspektiv på SJ:s olycksaliga år här hemma, vem minns inte nedrivna kontaktledningar i parti och minut, utbrända ställverk och allmänt eftersatt banunderhåll, så är min förhoppning att någon gång få doppa fötterna i ett bad rusandes genom Tranås söderöver en ren och skär utopi.
En omöjlighet, mitt liv, mitt barns och knappast ens mina barnbarns räcker för att vänta in den dagen.
Under tiden, ha det så ljuvligt på tåget, kära japaner.

Kö för Utlänningar.

Här står vi i kö för att få våra, i Sverige, bokade JR Railpass på stationen i Kyoto, Japan.
Ett alldeles utmärkt Railpass skulle det visa sig, kostade ca 1.800 SEK, men vad det räckte till mycket.
Många linjer i och runt Kyoto och Osaka är Japan Railways och på dem reste vi ganska mycket, det var bara att gå förbi biljettautomatköer och visa upp sitt pass, lite VIP-känsla faktiskt.
Shinkansen Kyoto-Tokyo-Osaka likaså. Och i Tokyo, hade vi turen att bo vid en station där JR trafikerade linjen in mot centrala Tokyo.
Gissa om vi kände oss privilegierade som bara kunde spatsera igenom spärrar och förbi kontrollanter.
Förmodligen tjänade vi en hel del slantar på det också.
Inte minst genom de båda Shinkansen-resorna.

Men, titta vad som står på skylten För Utlänningar eller menar de Främmande? Hade det stått Foreign Visitors (Utländska besökare) hade jag inte tagit bilden.
Men jag tog den med tanke på vilka reaktioner det skulle bli i vårt land om en motsvarande skylt satt på våra större stationer, där vi fortfarande har bemannade biljettkontor.

SJ hade beskyllts för att vara rasister, främlingsfientliga och kanske t o m fascister.

I dag slungas dessa epitet vilt omkring sig i de allmänna debatterna, vårt språks nyanser suddas mer och mer ut, de värdeladdningar som finns i orden, dess egentliga betydelse nonchaleras helt enkelt.
Ordet fascist används mot dig om du bara tittar en extra gång på en person av utländsk härkomst, skulle du däremot slå dig i samspråk med samma person skulle du få andra skällsord kastade mot dig från den motsatta sidan av den politiska skalan.
Vänster-och högerytterligheternas folk är egentligen väldigt väl sammanflätade i sina förenklingar av verkligheten.
De är varandras motpoler och skulle inte finnas om de inte hade varandra.

Nu fanns ordet Foreigner i Kyoto och jag tog inte illa vid mig, varför skulle jag ha gjort det?