Efter mycket sökande och hel del förfrågningar runt omkring i järnvägskretsar, lyckades jag enkelt som en plätt, hitta en bild på ett unikt ånglok. Mitt "eget nr 19". Hos SJ hade det littera N, och vad jag kan se byggdes det i 44 exemplar. Lokets tjänstevikt var 56, ton, längd blygsamma 9,9 m, lastade 1,5 ton kol och 7 m3 vatten.
Jag minns detta lok speciellt för att det var mindre än de andra ånglok som drog gods, och blandtåg på NBJ:s linjer i Bergslagen på femtiotalet och några år in på sextiotalet. Lok 19 blev helt klart min favorit, minstingen hade inga små ledhjul fram utan var ett fyraxlat lok med drivhjul. Detta föranledde nr 19 att på den kurviga banan mellan Gyttorp och Bredsjö utgörande den norra delen av NBJ:s spårnät ofta spåra ur. Inga svåra olyckor, men urspårningar icke dessdå mindre. Fråga mig inte varför, men nr 19, har blivit det nummer jag ofta, eller nästan alltid, väljer när ett nummer skall väljas, spelas eller skrivas som enbart siffror utan betydelse för sammanhanget. Nu har jag en bild på henne. Glad i sinnet publicerar jag den här. Tuff-tuff på er alla.
