Mina tre favoritklubbar.......

Alla får vi våra favoriter, vissa falnar eller slocknar helt med tiden, andra sätter sig i märg och ben. Och sitter där för evigt.
Mina tre som jag nu vill presentera heter i bokstavsordning: Hammarby IF, Newcastle United och Södertälje SK.
Det är mina lag, kanske inte era, men mina.
En kort bakgrund?
Hammarby IF, jag är född i Maria Magdalena församling på Söder och då kan man inte bli vare sig AIK-are eller Djurgårdare. Men Bajare är jag liksom min son Anton och sonson Eddie också är födda i samma församling på Södermalm. Vi ses, oavsett var vårt lag ligger i seriesystemet, och äter en bit innan, snackar och får en stund av gemenskap. Därefter match med ett leende eller sammanbitna käkar. Efter fem i år i Superettan är det numera fest och folkligt på Nya Söderstadion, Tele2 Arena, dit MFF, Blåvitt och andra storheter kommer på besök.

Newcastle United, ett lag som i min ungdom i början av femtiotalet var vad Arsenal, Chelsea och Man City är idag, och givetvis blev det då framgångsrika laget mitt favoritlag efter några cupsegrar.
Nu hankar de sig under urusel ledning knappt framlänges i Premier League.
En mer trogen supporterskara, än Newcastles, får man leta efter, deras och mitt tålamod är dock tänjt till bristningsgränsen. Ägare och hela hans skara av nickedockor i ledningen för laget borde kastas ut och ersättas med de som har känslor och engagemang i NUFC. Men hjärtat finns kvar och därmed hoppet.

Södertälje SK, blev mitt lag utan att jag kände något för hockey, när jag i början av sjuttiotalet var med med min son Anton och hans kompis Stellan på en match mellan Djurgården och SSK på Hovet.
Laget, SSK, hade så jäkligt snygga tröjor, ja hela matchstället, det stora tuffa S:et på bröstet och färger marin, rött och vitt. Anton föll och när han, trots egen hockeykarriär och skola började åka pendel till Södertälje från Älvsjö och kom hem klockan halvera på kvällarna, beslutade jag mig för att skjutsa honom till matcherna på Scaniarinken. Och efter några månader blev jag också fast som supporter. Idag rosar de inte marknaden, kämpar i ett kval för att nå näst högsta divisionen, men hjärtat är kvar hos dem.

Mycket snack, men jag ville dela med mig av hur det är att uppleva evig kärlek och lojalitet med något som inte är en nära anförvant eller god vän, men som är en del av mig, en källa till både glädje och sorg, men alltid med hoppets stjärna lysande.

Tack för att ni finns HIF, NUFC och SSK.