British Airways nya A380 på väg hem, för första gången.

Den 4 juli var det högtidligt värre på Heathrow när BA:s första Airbus A380 klämde ner alla hjul på landningsbanan.
Från Toulouse till London är det inte långt, men här är några små klipp från händelsen som måste betecknas som väldigt sen, i perspektivet av Emirates, Singapore Airlines, Qantas m fl  långtradarbolag och deras tidiga användning av dubbeldäckaren i sin erövring av luftens router.
Men bättre sent än aldrig.
Airbus har klagat på att en del av deras trofasta kunder betraktar detta flygplan annorlunda från andra modeller avsedda för långdistans, nämligen att denna maskin skulle vara mer av en lyxvariant, vilket ingalunda är fallet.
Jo, det finns förvisso lite mer utrymme för att klämma in rymliga förstaklassstolar/sängar, men business och ekonomi ser ut som i vilka maskiner som helst.
Dessutom kostar det vare sig mer eller mindre att sitta på rad 57 i en Airbus A380 än i en Boeing B747.
Tror att BA börjat inse detta och sätter sunt förnuft i första rummet nu.
Denna arbetshäst (A380) är mer ekonomisk än allt annat som far omkring i luften idag, Dreamlinern och nya A350 om något år kommer kanske att få lägre pris-per-stol än A380 men än så länge är detta luftens obestridde härskare. Jumbojetens (B747) alla år och prestige till trots.

"Lillpröjsarn" åt hostmedicin 1974

Året var 1974, det var VM i ishockey i Helsingfors. Dopningsfrågorna var inte lika aktuella då som nu. Men ändå fanns det vedertaget sedan några år att två spelare i varje lag, genom lottens hjälp, skulle testas efter en genomförd match.
Tre Kronor hade besegrat Polen med 3-1 och lotten föll bl a på Ulf "Lillpröjsarn" Nilsson att lämna urinprov. Den svenske läkaren Nils Rehn som syns här uppe till vänster, meddelade sensationellt att man funnit det förbjudna preparatet efedrin i Lillpröjsarns prov.
"En kraftig dos..." kunde han avslöja.

Lillpröjsarn hade tagit hostmedicin mot en förkylning och i den hostmedicinen ingår efedrin.
Jag vet själv, när jag äter kraftig medicin mot hosta, Cocillana ex, att den innehåller efedrin, vilket i mitt fall orsakar ökad hjärtklappning och även ökad "oro."

Lillpröjsarn sitter här på bilden med nerböjt huvud till höger om förbundsordföranden Ove Rainer.
Ett dopningsfall var det och det bestraffades med att Pröjsarn blev avstängd och Sverige fråntogs sina poäng från vinstmatchen mot Polen och förklarades som förlorare med 0-5.
I förlängningen innebar det att Sverige gick miste om en silvermedalj, hade resultatet mot Polen stått fast.

Jag kan inte säga sig vare sig bu eller bä, skyldig eller oskyldig, medvetet eller omedvetet.
Men även året 1974, snart 40 år tillbaka i tiden, så föll välkända och folk-kära idrottare i dopningskontroller, oavsett vad de har för förklaringar till avslöjandena.


Lillpröjsarn, född i Nynäshamn och AIK-are under sina tidiga hockeyår hade sedan en mycket lyckad karriär i Winnipeg Jets fram till 1978, följt av några skadedrabbade år i New York Rangers.

Längst bort i bilden sitter lagkapten Lars-Erik Sjöberg och till höger gamle målisen Kjell Svensson i rollen som förbundskapten.

När Europa stod still i störtloppsbackarna.

På sjuttio- och åttiotalet härjade dessa kanadensare som vildast i Europas utförsbackar, de gick under beteckningen "Crazy Canucks," och satte skräck i bortskämda européer som Franz Klammer, Jean-Claude Killy med flera. Dessa tre gentlemen var egentligen fyra, men redan vid 37 års ålder gick en av de galna kanadensarna ur tiden, i cancer, hans namn var Dave Murray. På bilden är uppe är välkända fartfantomer, fr v Ken Read, Steve Podborski i mitten och Dave Irwin till höger under en ceremoni.

Här flyger Steve Podborski högt i Whistler Mountain, BC, Kanada. Steve fyllde igår 66 år, han debuterade som 17-åring i Kanadas alpina skidlandslag. Vi som också har några år på nacken, minns dessa Crazy Canucks mer än väl, med ett uppfriskande välbehag.

Lika omtumlande för den europeiska självgodheten, som vinerna från södra halvklotet idag är för stöddiga och dästa vinodlare runt Medelhavet. Det behöv(de)s influenser från den nya världen.

Mannen bakom Fotoplanket i Gnesta

Bengan Björkbom

Bengan sittandes bakom Bengt Lindén, vid ett besök på Ullsta.

Nu försöker jag leka Bengan, svarvita bilder ni förstår. Han gör det bra direkt i kameran, jag gör det via iPhoto, det är skillnad det.

Men ni får en ändå en bild bakom eldsjälen, Bengan Björkbom som på lördag presenterar ett storslaget Fotoplank på Gamla godsmagasinet och Färghandeln i Gnesta.

Lördag den 26 jul klockan 11-15. 

20 fotografer, många kommer och berättar om sina braiga foton. 

Dessutom bjuds det på en fotoloppis på andra sidan magasinet, många kan fynda där.

Detta är en påminnelse, kom på lördag om du vill se en bra fotoparad.
Bengans Fotoplank är unikt.


Foto: Olle Q

Missa inte Planket. Fotoutställningen i Gnesta.

Eldsjälen, fotografen och mannen med glimten i ögat (och kameran), Bengan Björkbom, gör det igen!
Håller traditionen vid liv. Planket-utställningen i Gnesta.
Lördag den 27 juli mellan kl 11-15 visar tjugotalet fotografer upp sina bästa bilder.
Här hittar du namnen på dom som plåtat.
Sidan heter Fotosidan. En intressant blogg för de som inte i första hand fångar solnedgångar.
Fotoloppis är en lockande ingrediens som även den borde få dig att styra dina nyfikna steg mot Gnesta, pendeln rullar (fortfarande). Bil går också bra, har du hoj, grensla den och kom.

Bättre kompott av ögonblick som andra fångat kan du knappast hitta på denna sida ekvatorn!
Glöm inte Fotoplanket-utställningen nu på lördag klockan 11 till 15.

Bengen jag lyfter på hatten för dig.


Foto: Olle Q

Bajens stolpar ut...

Igår var då så dags för årets idrottshändelse, live alltså.

Vi var många, många som samlades på Södermalm för att ladda och sedan i tropp vandra ut mot det nya Templet, den nya Borgen som skulle frälsa och förlösa alla frustrerade Bajenkänslor.

Både bland spelare, ledare och oss trogna på läktarna.

Men varken dimridåer eller vattenkanoner hjälpte, oförmågan, oturen, ribbträffarna, snubblingarna blev för många för att resultera i en välbehövlig seger.

Trots inramningen som laget måste ha känt ända in i märg och ben, nästan 30 000, så lossnade det inte, utan det blev stolpe ut, bokstavligt två gånger. Oturen grinar laget i ögonen, de har ett markant övertag med 28 avslut , hälften på mål, men icke.....

Som sagt, marscherade gjorde vi, stinna av öl och mat som säkert gav krogar och barer runt Medborgarplatsen kraftigt förstärkta kassor.

Vi gick, vi sjöng. De unga höll sig i skinnet, inga krossade fönster, en del flaskor trampas sönder, men städpatrullen låg precis bakom. 

Fotograferna var djärva och klättrade i stolparna, förmodligen inte helt nyktra.

Och bland de kanske 20 000 så pilade burksamlare med svarta påsar och små wheelies, så det blev nästan rent när svansen passerat och trafiken släpptes på igen.

Supportrarnas matchprogram pryddes av Christopher Lallet, han fick hoppa in i mitten av andra, då laget fortfarande trodde på tre poäng.

Jag har sagt det förut, jag förstår inte varför denna gudabenådade tekniker inte matchas tidigare, när man inte nått resultat i första borde han få komma in direkt i andra halvlek.

Den nya arenan, var mäktig, ljudet, resonansen vibrerade där inne, sången upphörde aldrig.

Snyggt, rikligt med serveringar, utrymmen, toaletter och framför allt ljust i gångarna utanför läktarna, lätt att hitta bör påpekas. Lite trångt vid utrymningen, men ingen fara.

Några virrpannor försökte ta sig in och skrika okvädningsord mot spelarna efter slutsignalen, men de motades vänligt bort, de var inte många, men jäkligt onödigt att inte kunna ta ett poängtapp.

För det är trots allt två lag som bägge vill vinna.

Bajens öde är ovisst, många hade trott på dem i år, färre tror på dem nu. Men det är fortfarande 15 matcher kvar, så varför kasta in handduken nu?

Tron överger aldrig mig.

Foton: Olle Q

Bajen öppnar på Nya Söderstadion

I morgonkväll, en lördagkväll mitt i sommaren, blir det fest på splitternya arenan strax intill Globen.
Tele2 Arena är den döpt till, men kallas i folkmun på Söder, Söderort och bland grönvita i resten av landet för Nya Söderstadion - Vår Arena.
Alltså klockan 20 smäller det, Örgryte IS står för motståndet, även den en gammal och hedersvärd klassiker i fotbollsammanhang.

Just nu lär det vara runt 31 000 biljetter köpta, 500 återstår, de ryker säkert i em.

Jag kan inte vänta nog på denna en helt ny arena,
–öppningsmatch,
–fullsatt,
–grön matta,
–öppet tak med solljus tittandes in,
–förhoppningar om ett bättre spel och
–vinst förstås.
Plus och inte minst,
–att få höra Kentas "Idag är jag stark..." är en hårresare, den kommer att bli mäktig, med kanske 30 000 sjungande grönvita supportrar.

Är det någon därute som fortfarande tvekar, kontakta Ticnet och köp en biljett, det kommer att bli ett minne för livet, extra kryddat med grön och vitt.

Ny grafik i lite mindre format.

Tänka sig att mitt i smällheta sommaren trycka ny grafik, med benägen och proffsig hjälp av min kära Mia, utan hennes rutin skulle jag kanske gnugga sönder allt till ett enda blurr. Just kanske?
Tekniken är collografi, det miljövänligaste sättet att trycka färggrafik.
Dessa grafiska gubbar bygger på tidigare teckningar i streck, nu får motiven en ny chans att visa upp sig i, denna gång i färg och i större upplagor än just ett exemplar.
I veckan som kommer blir det en tur till Grafikens Hus där de kommer att finnas till allmän beskådan.
Bilderna, de grafiska motiven är ganska små, med lite papper runt så får bilden rätt inramning.
Den 7 och 8 september finns de här i våra ateljéer när Gnesta Konstrunda går av stapeln, boka in ert besök redan nu.

Dopningen förlamar sporten

Nu är jag trött, besviken och förbannad på alla som avslöjats, som kommer att avslöjas och som planerar att börja dopa sig.
Efter varje avslöjande, stäng av idrottaren på livstid.
Säkert avskräcker den några, de som ändå försöker åker förr eller senare dit.
För ju fler som avslöjas ju bättre rustar sig antidopningfolket världen över, möjligen med undantag för vissa odemokratiska länder.

Gamla DDR-dopare var nog rena söndagsskoledoparna i jämförelse med dagens proffs på området.

En fråga, hur skall jag med öppna sinnen för fair play sätta mig och titta på friidrotts-VM? Mina misstankar kommer att riktas mot alla som presterar över normal förmåga.

Snart blir det Fia med knuff-tittande för mig.

Malalas gripande tal i FN.

Den 9 oktober förra året sköts den då 15-åriga pakistanska flickan Malala Yousafzai i huvudet av talibaner eller om man så vill inhemska terrorister.
De trodde att Malalas kamp för att flickor och pojkar i Pakistan skall få utbildning skulle ta slut när kulan trängde in i pannans vänstra sida.
Men icke, pakistanska läkare och senare specialister i Storbritannien lyckades rädda hennes liv.

På sin 16:e födelsedag i fredags, stod Malala i FN och höll ett tal som berörde många, lyssna på det, inte är det revansch med skjutvapen Malala pratar om, utan vapnet är pennan, boken och kunskapen.
Hon upprepade budskapet att alla ungdomar på vår jord måste få utbildning, det är det bästa sättet att skapa demokrati, jämlikhet och förståelse.
För det är just förståelsen som gör talibanerna till så oförsonliga fanatiker som de är - de förstår inte vad som står skrivet i en bok om man pekar på den, därför är boken och pennan den skrivs med, den store fienden som måste förgöras.
Malala anklagades också för "västerländskt tänkande", något som också direkt härhör till okunskapen om vad som skrivs och sägs, förstår man inte det då måste det vara ett hot som måste förgöras.

I hennes FN-tal så vände hos sig till närmare 1 000 ungdomar i olika ledande ställningar, ungdomar från 100 länder, detta skedde i FN:s första Youth Assembly.

Malala sa bl a "De, talibanerna, trodde att deras kulor skulle tysta oss, men de misslyckades."
"Svaghet, rädsla och hopplöshet dog den dagen, istället föddes styrka, kraft och mod."

Malala förespråkade ickevåld, inte hämnd.
Hon nämnde Mohammed, Jesus Kristus och Buddha, liksom Martin Luther King, Nelson Mandela och Mohammad Ali Jinnah som ledde Pakistan till oberoende 1947.

Malalas tal bör ni lyssna till.
Hon är en ledstjärna inte bara för flickor, pojkar och ungdomar, utan även för alla människor på detta vårt jordklot.
Hon inger hopp och styrka, hon utstrålar uthållighet trots sina unga år.
Hon visar att våld inte är lösningen på problem.
Hon heter Malala Yousafzai.

Kulturvänstern och ABBA

Det pågår en intressant debatt i DN om kulturvänstern och ABBA igår och idag.
Jag överlåter åt mina kära läsare att själv ta del av den debatten, där Michael Wiehe, Maria Schottenius och Per Sundgren vädrar sina gamla och nya åsikter i ämnet ABBA.

Jag vill bara tillägga att jag själv var Vietnamaktivist på sjuttiotalet, hur kunde man vara annat?
Det hindrade inte mig att uppskatta ABBA när de vann i Brighton och deras enastående karriär därefter, vissa hardcorekämpar såg dem och mig som borgerliga klassförädare, jag såg ABBA som något nytt i musikvärlden efter allt proggande som till slut var lika tradigt som rappen börjat bli idag.

Michael Wiehes musikaliska kvaliteter består än idag, men i det hörn där han genom åren själv målat in sig, har jag svårt att förstå varför han inte förstår att tiderna förändrar sig, smakerna likaså.
Musikstilarna idag, liksom igår och förrgår är lika olika och appellerar olika på människor utifrån deras deras musiksmak (oftast) och inte utifrån deras politiska uppfattning.

Blå Tåget ja, ABBA ja.
Skall det vara så svårt att förstå?

Lac-Mégantic, vem bär ansvaret för tågkatastrofen?

Tänk er själva. 

Ni bor i en pittoresk liten stad på runt sex tusen själar. En stad belägen vid en sjö.

Så en natt händer det overkliga, det som inte kan hända.

I Lac-Mégantic i östra Quebec i Kanada, nära gränsen till Maine i USA, hände detta overkliga.

Ett skenande tåg med närmare 80 fullastade tankvagnar med olja brakar in i stoppbockarna på stadens järnvägsstation och åstadkommer ett inferno, ett helvete.

Vagnarna staplas på varandra, oljan fullkomligt exploderar, ett över 100 meter högt eldmoln lyser upp staden. Vid explosionen raderas liv och egendom ut, i skrivande stund har man hittat 13 döda, några hopp om att hitta rester efter de övriga runt femtiotalet saknade finns inte. Hettan har varit för stark och några spår av människor lär knappast finnas kvar.

Två tusen, en tredjedel av stadens befolkning evakuerades.

Fyrtiotalet byggnader jämnades med marken, olja har spritts över hela Lac-Mégantic, vattendrag och sjöar är förorenade av oljespill. Lukten svår att andas.

Saknade av de som inte hittats har lamslagit det lilla samhället.

Närmare helvetet kommer man bara under krig.

Nu är frågan. Vem bär ansvar för denna katastrof? Hur kunde den ske? 

Järnvägsbolaget Montreal, Maine & Atlantic Railway anser att något manipulerats på tåget, men varför? 

Och varför parkeras ett tåg på en sluttande bangård? 

Borde det inte vara förbjudet?

Någon, oavsett om det manipulerats eller ej, är ansvarig för att tåget parkerades i staden Nantes, Quebec och inte i en annan stad där järnvägsbangården ligger plant.

För hade så varit fallet, hade denna "manipulation" inte lett till de katastrofala följder det nu fick.

Lokförarna har säkert gjort vad de alltid gjort, "dragit åt" luftbromsarna på samma sätt som de alltid gör och gjort.

Men platsen där det sker, den är vald av någon annan, högre upp i bolagets pyramid.

Den/de som gjort det valet är i mina ögon skyldiga att förklara sig.

Ett tåg med några lok och närmare åttio fullastade oljetanksvagnar av boggiemodell parkeras inte hur som helst, det parkeras där det inte kan komma i rullning, vid ett eventuellt attentat av något slag. 

Eller manipulation som bolaget föredrar att kalla det.

Nu har det tragiska skett, ansvarsfrågan får bara inte skyfflas undan mattan när chocken och sorgen börjat lägga sig.

Mad Dogs Zydeco i Bie.

En av lördagens absoluta höjdpunkter var Mad Dogs Zydeco, ett Stockholmsgäng med sina musikaliska rötter djupt försänkta i Louisianas träskmarker.

Strax söder om Katrineholm i lilla Bie var det blues och rock festival i ljudlig och ljuvlig sommarkväll, långt från finansnissarnas kvarter.

Här blandades blues, cajun, country, soul, texmex, rock´n´roll, vals, reggae, bayou till en härlig soppa som kanske kan kallas zydeco. Äkta sydstatsmusik, Louisiana-musik, den franska rotvälskans musik ur Mississippis vidsträckta deltamynning.

Mad Dogs består av bl a Chris Auxber på svängigt dragspel, Tom Martinsen på tvättbräda, Jonas Backman trummor, Sverker Blomberg gitarr och Patrik Norrman på bas.

De sjunger också, de gungar, de svänger så det står härligan till, man blir glad, upprymd och kan inte stå still när dragspelet och gitarren svänger loss, med bas och tvättbräda lite bakom och trummorna eldandes på.

Det här gänget hette tidigare Top Zydeco Boys, här en snutt om du vill höra vad zydeco är.

De har precis gett ut en ny skiva, leta på Mad Dogs Zydeco.

Mest känd i cajunmusiken är väl Clifton Chernier, bortgången med hågkommen. Hans sydstatsfranska förstods definitivt inte i Frankrike, knappast han själv visste vad han sjönk - allt enligt egen utsago.

Vi sätter stopp för Trafikverket. Rött ljus.

Sommarstiltjen till trots, vi säger stopp för Trafikverkets ogrundade planer på att till vissa delar strypa pendeltågstrafiken till och från Gnesta och Mölnbo.
Definitivt stopp! Rött ljus för Trafikverket.

Trafikverket, en ensam myndighet utan eller med mycket liten kontakt med övriga myndigheter, vill alltså försämra för den arbetskraftsinströmning till Storstockholm som pendeln ger möjlighet till.
Detta är alltså vad de vill göra, utan tanke på en verklighet som säger något helt annat, nämligen att tillväxten i Storstockholm avtar på grund av folks allt sämre tillgänglighet till bostäder och transporter!!
Om de istället frågade sig; är det vettigt att till viss del hugga av pendlingsmöjligheterna för tusentals personer, när det tvärtom behövs fler pendeltåg mellan Stockholm och Mölnbo/Gnesta?
Varför istället gynna några extratåg med tillfälliga affärsresenärer till Göteborg?

Ni måste landa i verkligheten Trafikverket, era ambitioner att få in extra klirr i kassan genom att ge andra operatörer tillgång till stambanan gynnar få och missgynnar dess då fler.

Jag vädjar till er, vakna upp ur er ensamverklighet, se er om, fråga er vad era beslut leder till.
Agera inte som robotar, eller verkställande maskiner.

Tänk!!! Och besluta efter ni gjort det.

Visst rivs det fortfarande i Klara.

Alla ni, som eventuellt saknar rivningsdammet i Klarakvarteren, var inte oroliga, betongen och murstenarna faller fortfarande.
Dånet är bedövande från de maskindrivna hack-korparna och dammet lägger sig över besökande turisters axlar, Klarabergsgatan är delvis avstängd, inramad med oändliga byggplank och det är allmänt småtrevligt i det som skall vara Sommarstockholms hjärta.
Det är gamla Hotel Continental som nu jämnas med marken, den nya Citybanan skall ha sin station här någongång framåt 2017.
En stad i utveckling heter det, möjligen stämmer det, behovet av fungerande transporter i en stad som växer med 40 000 personer om året är akut.
Än mer akut är bristen på bostäder, så varför när man ändå är igång och river, riv stora delar av Kungsholmen och Vasastan och ersätt bebyggelsen med höghus på 50-80 våningar tätt som attan och vips kommer bostadsbristen att försvinna.
Med dammiga tankar.
Olle

Trafikverket, slå er aldrig till ro.

Vi må vara en liten kommun, vi må vara ett pip i det stora bruset och vi må i era ögon vara lågprioriterade.

Men vi är inte tysta, vi är inte nöjda, vi är inte hunsade till undergivenhet. Tvärtom.

Vi är redo att fortsätta vår kamp för att ni på Trafikverket som myndighet, skall reagera och förstå att pendeltågsresenärer av alla de slag är minst lika viktiga som tillfälliga affärsresenärer i halvfulla tåg på sträckan Stockholm - Göteborg och åter.
Jag har förstått, vi har förstått, att här liksom på flygplatser så kostar det pengar att finnas på banan, att rulla, eller lyfta.
Med många aktörer blir det mer klirr i kassan än det blir från, mindre flashiga och mer innötta pendeltågsturer. Så har ni resonerat....
...och beslutat därefter, så sent som den 28 juni då ert förslag till Trafikplan 14 las på bordet. innebärandes att tre turer vid högtrafik mellan Järna och Gnesta och åter tas bort.

Det kommer Gnesta, Södertälje och Sörmland aldrig att gå med på. Kalkyler är kalkyler, vardaglig medmänsklighet något helt annat.

Så räkna med uppvaktningar, mejl, brev och andra aktioner.
Ni en myndighet med svart eller vitt som enda alternativ vid en årlig trafikbedömning eller genomgång av utrymmen och kapacitetsbehov, då borde ni också ta med det medmänskliga perspektivet från och med idag.
Det är människor som fyller era tåg, det är människor som håller er under armarna, det är människor som röstar och avgör er framtid i en eller annan form.
För inget är mer betydelsefullt än fungerande förbindelser för tusentals pendlar, till jobben, till skolorna, till fritidsaktiviteterna.
Betydligt viktigare än att tillfälliga affärsresenärer skall ha tre kanske fyra olika tågbolag att välja bland för att åka till Göteborg eller till Stockholm.

Trafikverket, titta på nyanserna mellan svart och vitt, använd hjärtat och tänk.
Tänk!
Var inte som robotar, verkställande maskiner, agera med medmänsklighet.

Vi ger oss aldrig, Gnesta kommer att morra och vara er i hasorna ända fram till den 28 september då ni klubbar T14.

Får man bära vilken T-shirt som helst?

I går på gymmet, såg jag en till synes helt frisk man, medelålders som kånkade på skrot och stånkandes och svettandes som alla andra.
Han bar en klart röd T-shirt av exakt den model som ligger i bild här ovan.
Måhända hade han köpt den för 159 svenska kronor för att hedra de gamla sovjetiska hockeylirarna som rundade allt och alla på isen, vad vet jag?

Jag lät honom bära sin T-shirt symboliserande blod, terror och hänsynslöst förtryck.
Kan någon rättfärdiga de illgärningar som gjorts i kommunismens namn, Stalins tortyrkamrar, Gulag, de kinesiska svärdens sång när oliktänkandes huvuden rullade. Pol Pots nagelryckande massutrotning.
Räcker 50 miljoner offer som argument?
Det finns fler exempel.

Hur kan som medelålders vuxen man i ett upplyst land som Sverige, bära en symbol, som man rimligtvis borde veta vad den symboliserar och berättar?

Tänk, tänk bara tanken att du kom med en T-shirt med ett hakkors på!
En knäppgök i Varberg gjorde det förra året, han greps och blev bötfälld att betala 20 000 kronor

Hakkors eller hammare och skära? Lika illa - jävligt illa.
Varför klarar sig kommunismens misstolkare undan och förblir rumsrena, när Hitler och hans slaktare en gång för alla är förpassade till helvetets allra djupase hålor?

British Airways första A380 ovan Paris och Airbus tecknar 466 order, också i Paris!

I onsdags den 19 juni, under 2013 års Paris Air Show, var det premiär för British Airways första A380 att visa upp sig offentligt. Visst syns influenserna från Union Jack.
Personligen tycker jag att det var på tiden att BA klev på detta med A380, varandes ett typiskt långlinjebolag har det varit ett frågetecken varför de dröjde så länge.

När jag ändå (återigen) har Airbus aktuellt, så vill jag bara meddela att they ruled the skies at Paris this year. Inte mindre än 466 order undertecknades fördelade 241 fasta order och 225 förhandsbokningar s k MoU:s. Alla modeller från A319 upp till A380 noterades i orderböckerna.

Jag är förmodligen Östra Sörmlands främste talman för Airbus, det bara blir så, från Boeing är det ganska tyst och Dreamlinern dras fortfarande med problem.

En ljus sommarnatt i Skåne

Vid Skäldervikens strand en ljus sommarnatt för ett par veckor sedan.
Blickandes mot norr och ännu mera ljus, fördelen med dessa sydligare breddgrader är att myggen inte är lika närgångna och till antalet betydligt färre.
Det är som alltid så här års lätt att konstatera att vi bor i ett vackert land, från norr till söder och allt där emellan.
Anna Lauridsen tog fotot.

A350 på egna vingar

Så är hon då i luften, buren av egna vingar - Airbus nya skapelse A350-900 XWB som den tituleras bland oss som tror oss förstå sig på det här.
Visst måste man försöka glänsa på något områden, eller hur?
Jo den 14 juni var det stor full-thrust-dag i Toulouse, alla anställda i detta projekt kantade banan när hon snabbt och tyst axade för att mjukt och fint lyfta.
Nu återstår 12 månaders testflygningar för att trimma, rätta till och pressa henne till max för att i slutfasen ha justerat allt som behövs. Nöjda leverantör och nöjda kunder är ett krav.
53% kompositmaterial, 25% mindre bränsleförbrukning, 613 order liggandes.
Boeings Dreamliner hade bekymmer hoppas att denna slipper undan lite lindrigare.

Trafikverket har spårat ur....

Det finns myndigheter och det finns myndigheter. 

En av dessa myndigheter heter Trafikverket.

Trafikverket ställer just nu till stora problem för alla som bor i Gnesta, Mölnbo och alla större eller mindre orter runt om.

Tack vare en total uppbackning av kommunens samtliga partier på enad front, en rad privatpersoners engagemang via Facebook, Twitter med mera och ej att förglömma Södermanlands Nyheter.

Så står inte Gnesta tomhänt och tysta.

Plus alla ni som ställde upp tå Strömmentorget i lördags, så tror jag att vårt budskap nått fram till kolossen Trafikverkets innersta korridorer, men redan i morgon knackar Gnesta på igen.

En delegation politiker uppvaktar då på nytt Trafikverket, med namnlistor och argument för att få dem att förstå att man stryper inte bara en Pendellinje för att få plats för "två nya aktörer" på sträckan Stockholm-Göteborg.

Vad i hela friden är det som säger att de är mer värdefulla än alla de som är i dagligt behov av att pendla till skolor, jobb och fritid in mot Södertälje och Stockholm och hem igen?

Hur resonerar Trafikverket?

Tänker de?

Tveksamt.

Annars skulle de inte kommit på ett så inhumant förslag som att skära bort tusentals pendlare i ett enda svep. 

Pendlare som är beroende av tåg för alla de ändamål man kan tänka sig, vet inte Trafikverket att det är en akut bostadsbrist i Storstockholm? Och arbetskraftsbrist? Tydligen inte.

Vakna nu upp Trafikverket, inse realiteter och använd mänskliga känslor i era slutliga beslut.

Eller är det för mycket begärt?

Reklambranschens avigsidor

Som ung snubblade jag baklänges in i reklamens klor.
Hade hattat hit och dit, men gått tillräckligt många terminer på Berghs för att känna en viss självtillit.
Dessutom uppbackad av ingen mindre än av dåtidens stora inom illustration och måleri - den briljante Eric Johannesson.
Men han förmanade mig att undvika reklamvärlden och satsa på konsten, sök in på Akademien eller Konstfack var hans sista råd - inte lyssnade jag på det utan hamnade på Nordisk Resebureaus gruppresor och blev dess reklamutformare, ja enkla saker som färdhandlingar, små återförsäljarmeddelanden och stencildragning.
Och så förblev det, illustratörskarriären började redan 1963, för femtio år sedan, och inte förrän dryga tjugo år senare började jag peta i konsten, som hela tiden legat och puttrat och ville ut.
Jättekul period från cirkus 1985 fram till nu att kunna kombinera konst och illustration, ja illustration är också konst men man får ofta beställningar och då blir det något annat, anser de som tror sig vara förstå-sig-påare, de lite uppnästa konstnärerna som "inte alls är kommersiella."
Men det är klart att dom är, skit samma, jag älskar bägge grenarna. Och illustrerar lika gärna som att pyssla med grafik eller s k fri teckning/blandteknik.

Se illustrationen här ovan som ett litet skämtsamt sätt att se tillbaka på många, mestadels, lyckliga år i en bransch som kallas reklambranschen.

Ill: Olle Q

Vi revolutionärer.

Året är 1971, alltså 42 år bakåt i tiden. Jag sitter som illustratör och grafisk formgivare på Dagens Nyheters Tecknarstuga. 

I samma rum som Matte Mattsson, AD, grafisk formgivare, retuschör och glädjespridare.

Skäggprydda och med långt hår i nacken, Matte hade mer uppe på skallen än vad jag hade och har.

Vänstervågen sköljde över världen, Salvador Allende var folkvald president i Chile. Och på hösten kom en annan revolutionär, självaste Fidel Castro på ett månadslångt besök till Allende och Chile. 

Denna teckning som jag gjorde då var en hyllning till den då fortfarande rumsrene och obefläckade Fidel, den förste latinamerikanen som kastat ut oönskade amerikaner, men tvingats förlita sig på Sovjetunionens stöd och goda vilja.

Salvador Allende hade också förmågan att hålla USA på avstånd och uppfattades nog av alla här hemma som mer av en socialdemokrat med folkligt stöd än vad Fidel Castro kom att betraktas som.

Alltnog för att avrunda, vi, Fidel, Matte och jag var alla skäggiga och mer eller mindre revolutionära. För Matte och mig blev detta en kluvenhet i vårt dagliga kneg i liberalismens högborg och för kommersialismens allt mer förlamande effekt på folket.

Idag hänger Fidel på gärs´gårn och vi är inte långt bort.

Årets glädjebild? En fotografiskt lyckad fångst.

Visst har man sett mycken akrobatik, tröjavdragningar, gester och bröstbankande av målgörare efter att de hitta rätt i nätmaskorna.
Men att målgöraren själv skulle försöka passera genom nätet har jag aldrig sett tidigare, detta foto som uttrycker vild lycka och glädje togs av Sebastian Constanzo och publicerades i Sydney Morning Herald efter Australiens hemmavinst mot Jordanien i VM-kvalet igår kväll.
Det är Mark Bresciano som just gjort 1-0 och blir helvild, Australien eller the Socceroos vann till slut med 4-0 och är nu hårsmånen att återigen kvalificera sig till ett VM i fotboll.
Jordanien fnyser du? Ja, vänta du tills efter Sveriges match mot Färöarna ikväll, så kan kanske du och jag snacka fotboll.
Fördelen (av så oändligt många) med Australien i detta fall är att de bara har en match kvar, detta mot Irak. Vinner eller tar de 1 poäng är de klara.

Foto: Sebastian Constanzo, SMH.

Att ta bort Gnestapendeln är ett klavertramp av Trafikverket.

Jag hoppas att detta blogginlägg når fram till någon berörd på Trafikverket, annars får ni andra hjälpa mig nå fram till denna maktens boningar.
Så här är det, Trafikverket lägger just i dagarna sina pannor i djupa veck, de funderar över hur "alla nya" tågrörelser skall på plats på spåren mellan främst Stockholm och Göteborg.
Vad som sipprat ut är att de funderar på att plocka bort pendeltåget mellan Järna och Gnesta någon gång under 2014. Det blir då för trångt med två nya aktörer i tågbranschen.
Men kära Trafikverket, här har ni har verkligen gjort ett rejält klavertramp, en jätteblunder.
Hör här beslutsfattare i Trafikverket.

Idag har vi den sk Getingmidjan mellan Stockholm Central och Stockholm Södra:
Två spår. Jag repeterar....två spår.

Idag har vi mellan Järna och Gnesta:
Två spår. Jag repeterar....två spår.

Min fråga är:
Om pendeltågen får plats på de två spåren mellan Stockholm Central och Stockholm Södra, hur kommer det sig då att de inte får plats på de två spåren mellan Järna och Gnesta?

Vad som ytterligare understryker Trafikverkets kullerbytta och ogenomtänkta plan, är att det på de två spåren mellan Stockholm Central och Stockholm Södra men inte på de två spåren mellan Järna och Gnesta rullar betydligt fler tåg!! 
SK:s pendel till Nynäshamn som leds av i Älvsjö och SJ:s regionaltåg till Nyköping, Linköping som leds av i Järna och till Eskilstuna, Arboga som leds av i Södertälje Syd.

Ekvationen av detta är att det som är möjligt mellan Stockholm Central och Stockholm Södra även är fullt möjligt mellan Järna och Gnesta, speciellt med tanke på att Getingmidjan klarar tre tåglinjer till.

Hur har ni på Trafikverket tänkt, räknat och adderat?
Era slutsatser skrämmer en mängd pendlare i Gnesta och Mölnbo helt i onödan, för era beräkningar är uppåt väggarna fel.
Mitt råd till er är att ni sätter er ner igen, fundera då varför Getingmidjan kan svälja fler tåg än sträckan Järna - Gnesta kan.
När ni har svaret på det, så ta då beslutet att pendeln mellan Järna och Gnesta skall bli kvar.

En Airbus A350-900 gasar så det ryker...

Den 2 juni testkörde Airbus sin senaste maskin A350-900 XWB i Toulouse.
Man drar på så det bolmar och ryker, dånar gör det också.
Den här maskinen kallas för "the-next-generation-jetliner," huvudsakligen för att den är bränslesnålare än tidigare plan som rullat ut från Airbus fabriker.
Man räknar med 25% mindre bränsleförbrukning än hos motsvarande "earlier-generation-jetliners."
Inte illa.
Ett argument som fick Singapore Airlines att i samma veva, den 30 maj, lägga en order på 30 plan med option på ytterligare 20.
En första provflygning kommer att göras inom kort, besättningen är utvald och redo för högre höjder.

 

Tiokronorsmyntet som haltar en aning.

Av en slump häromdagen tittade jag på baksidan av några tiokronorsmynt.
Och döm om min förvåning, ordet KRONOR är inte centrerat under 10 som 1992 är ovan 10!?
Förvisso är detta ingen världshändelse, knappast nationell heller, men jag som gammal grafisk formgivare skulle aldrig ha placerat ordet KRONOR där det nu sitter.
Vad tänkte formgivaren på, vad tänkte Myntverket och godkännande myndighet på/med när detta fick gå igenom?
Ta en titt själv, titta några sekunder på myntet och säg sedan om du tycker det är balans i den runda formen? Om du tycker det ser snyggt ut som det nu är utformat?

Du vet vad jag tycker.
Som sagt, detta ger inte utslag på seismografen i Uppsala, men även små saker är värda att lufta, speciellt som alla över 4-5 årsåldern är innehavare av ett antal av dessa mynt.

Jag sätter en tia på att formgivaren också, i efterhand, funderat på vad han/hon tänkte på och med.

Bajens bekymmer.

Ingen som följt dessa mina sidor kan väl ha undgått att notera min starka känsla för Södermalms stolthet - Bajen.
Det känns må ni tro, när det inte går bra för klubben, det känns som man blir bestulen på det glada och lyckliga som faktiskt tre poäng innebär.
Inte bara att de är viktiga för placering och publiktillströmning, de betyder mycket för dagen-efter-känslan hos var och en som inte var på plats.
I DN i dag så talar Gregg Berhalter ut med supportrarna efter förlusten i Sundsvall igår.

Den 20 juli invigs nya Tele2-arenan i Globenområdet.
Då möter Hammarby IF Örgryte, det lär bli en historisk match under alla omständigheter, jag är självklart på plats. Men innan dess måste faktiskt Bajen ta tag i sina problem, de har kapacitet men vad jag kan bedöma så utnyttjas den inte den fullt ut.
Innan invigningsmatchen måste Bajen vända på oförmåga till framgång.
Nå vems fel är det då?
Jo ytterst är det tränaren och spelarnas.
Som jag säger, för att vara i Superettan har Bajen ett lag som skulle ligga i topp, men spetskompetensen som finns utnyttjas inte.
Skador på Max och Kennedy kan inte förklara förlusterna, det finns reservkapital.
Min fråga är varför utnyttjar man inte Lalet tidigare, igår kom han in i 84:e minuten!!
Här är jag kritisk och förvånad över Berhalters tänk och strategi.

Så efter tre raka vinster, har nu Bajen tre raka förluster, de har inte gjort ett mål på sex halvlekar.
Bekymmer, besvikelse och krafttag krävs Bajen.

Jag tror på förbättring -  kämpa Bajen.

En koala räddas mitt i en bushfire.

Denna bild är gripande och rörande på alla sätt.
Vem kan undgå att få känslan av att det finns en kommuniktion mellan människa och djur, bara vi ger dem tid att acceptera vår närvaro.
Bilden togs i Mirboo North, Gippsland, Victoria i Australien där en skogsbrand rasat och en person ur brandbekämpningsstyrkorna hittade en koala, med brända tassar och nästan helt uttorkad av törst.
Han gav sig tid och brydde sig om den hjälplöse koalan, vad jag kan förstå så har han närmat sig sakta och koalan har säkerligen varit så törstig att hennes rädsla var borta.
Att tro att hon förstått att hon skulle få vatten är kanske för mycket begärt, men vatten fick hon, lite tröst  med närkontakt också.
Är situationen i mötet mellan djur och människa sådan att djuret behöver hjälp är  det inte ovanligt att skyggheten för stunden är borta.
Denna bild berör mig, känns i hjärteroten.
Det bästa av allt enligt webbsidan An Organic Conversation så togs koalan om hand och är räddad.

Sörgården och Kofabriken, en betraktelse.

Stolta mor 939 med sin nyfödda som fått spene.

Mor och kalv med "fabriken" i bakgrunden.

Många förfasar sig över hur de moderna ladugårdarna fungerar idag.
Inte jag.
Tvärtom.
I de nya moderna ladugårdarna står inga kossor uppbundna i 7-8 månader per år, utan här får de tämligen, på stora utrymmen, fritt röra sig mellan foderbord, mjölkrobotar, madrassförsedda små egna bås, roterande kliborstar och betonggolvsdelar där klövarna kan lättslipas.
Jag skulle inte beskriva det som trängsel, möjligen då det blir rusning till kraftfoder-kopparna eller mjölkrobotorna.
Sin-korna har sin avdelning, de som skall föda sina "privata" hagar och de som producerar mjölk sin stora fria yta.
Ungdjuren står i en del och småkalvarna i en annan.
Kalven skiljs från kon redan några timmar efter födseln, det gjorde de även för 50-75 år sedan.
Över med dem i trånga kalvkjättar på den tiden och in med en hink färsk mjölk vid mjölkdags.
Idag, stora halmade ytor där kalvarna rör sig fritt, med en dispene med mjölk då de känner sig hungriga.
Alltså, enligt min uppfattning som sett den lilla la´går´n med 8 mjölkkor och den stora med 160 mjölkkor kan jag inte säga något negativt om det som numera, ofta av okunniga, kallas för fabriker eller industrier.
Det är inte fabriker när det gäller kor, möjligen hönsen då.

Men Sörgården dyker upp då och då ändå.
Som igår då stolta Mamma Mu födde på åkern utanför vårt köksfönster, i ett dygn fick hon ta hand om sin lilla tjurkalv, som på vingliga ben och under mammans övervakning och ängslan leddes tillbaka till den stora "fabriken" och in i sin stora kalvhage.
Det må vara grymt, men så har det alltid varit, utom bland köttdjuren där hela familjen lever tillsammans.

Måleriet är alltid lika aktuellt.

Många vill hävda att måleriet hör gångna århundranden till, men icke alls, kanske är det snarare så att det är lika aktuellt idag som det var förr.
Trots alla de nya konstnärliga möjligheter som vi idag, med teknikens hjälp, kan uttrycka oss på, så känns det som att måleriet aldrig kommer att dö.
Vi är i dessa tidevarv fler som jobbar konstnärligt, teknikerna som sagt är betydligt fler, men måleriet håller en säker position, medan mer trendiga tekniker har det lite svajigt.
Efter ett kort besök på Umeå konsthögskola och vad jag fick se där kan jag med säkerhet hävda att måleriet är aktuellt idag, det har fått ett uppsving efter ett par decennier i bakvattnet och lever vidare.

Visar några av mina egna verk som är gjorda i akryl. Överst "Vingslag", därunder "I rörelse", format 90x140 cm.