Matte Mattsson har lämnat oss.

Sven-Åke "Matte" Mattsson
23 dec 1930 - 1 sep 2013

 Matte, Kaj, Ove och Bosse

Ove (tyvärr också borta), Göran, Bosse, Olle, Kaj och Matte = Svea Gubbs.

För två timmar sedan denna söndagsmorgon den 1 september gick Matte bort.

Cancern tog Matte snabbt, fyra månaders galopperande förlopp, nu slipper han plågas och lida, nu har han frid och sover i sin himmel den käre Matte.

Alla gillade Matte, han var en glad filur, med glimten i ögat, optimismen alltid spirande och inspirerande när någon av oss var lite nere. Han lyfte oss.

Hans humor, skämt och glada skratt kommer aldrig att klinga av hos oss som hade lyckan att få jobba ihop med Matte. Och inte bara jobba, efter pensioneringen så har vi träffats i olika grupper, allmer krympande grupper.

Först Glöte Hill Climbers, sedan Svea Boys och till sist Svea Gubbs. Vi var åtta, nu är vi fyra kvar.

Jag delade rum med Matte på DN:s Tecknarstuga i fyra år, 1970-74. 

Så mycket skratt och hyss som vi och hela Stugan hade för oss, så borde tidningen ha stått still, men tack vare glädjen så blev det dubbel fart på pennor, skalpeller och klisterburkar. 

Sedan jobbade vi ihop på Svea Annonsbyrå i 7 år, i samma grupp men skilda rum. Mattes obändliga arbetsförmåga, snabbhet som grafisk formgivande gjorde att kunder skämdes bort, de kom sent och gav Matte och Kaj bara några timmar att snickra ihop en helsida till dagstidningarna.

Något som de fixade utan knorr. För det mesta.

Matte du blev en av Sveas motorer, energitillskott och glädjespridare.

Du var Gnagare, men jäkligt trevlig för det, t o m så man kunde besöka dig i Solna utan att få magont.

Och du var en hejare på käk, en spansk paella lagade du bättre än spanjorerna själva och den tunisiska chachukan eller vanliga Jansson var du mästare på.

Nu är du Matte inte med oss längre, men du är det i våra minnen.

Du är sörjd och saknad käre vän.

På din gravsten borde det stå "Skål och tack för nästa..." 

Så typiskt dig Matte, på våra träffar till sillen ljöd alltid denna glada fras.

Frid över ditt minne Matte.

/Olle

Vi revolutionärer.

Året är 1971, alltså 42 år bakåt i tiden. Jag sitter som illustratör och grafisk formgivare på Dagens Nyheters Tecknarstuga. 

I samma rum som Matte Mattsson, AD, grafisk formgivare, retuschör och glädjespridare.

Skäggprydda och med långt hår i nacken, Matte hade mer uppe på skallen än vad jag hade och har.

Vänstervågen sköljde över världen, Salvador Allende var folkvald president i Chile. Och på hösten kom en annan revolutionär, självaste Fidel Castro på ett månadslångt besök till Allende och Chile. 

Denna teckning som jag gjorde då var en hyllning till den då fortfarande rumsrene och obefläckade Fidel, den förste latinamerikanen som kastat ut oönskade amerikaner, men tvingats förlita sig på Sovjetunionens stöd och goda vilja.

Salvador Allende hade också förmågan att hålla USA på avstånd och uppfattades nog av alla här hemma som mer av en socialdemokrat med folkligt stöd än vad Fidel Castro kom att betraktas som.

Alltnog för att avrunda, vi, Fidel, Matte och jag var alla skäggiga och mer eller mindre revolutionära. För Matte och mig blev detta en kluvenhet i vårt dagliga kneg i liberalismens högborg och för kommersialismens allt mer förlamande effekt på folket.

Idag hänger Fidel på gärs´gårn och vi är inte långt bort.