Stolta mor 939 med sin nyfödda som fått spene.
Mor och kalv med "fabriken" i bakgrunden.
Inte jag.
Tvärtom.
I de nya moderna ladugårdarna står inga kossor uppbundna i 7-8 månader per år, utan här får de tämligen, på stora utrymmen, fritt röra sig mellan foderbord, mjölkrobotar, madrassförsedda små egna bås, roterande kliborstar och betonggolvsdelar där klövarna kan lättslipas.
Jag skulle inte beskriva det som trängsel, möjligen då det blir rusning till kraftfoder-kopparna eller mjölkrobotorna.
Sin-korna har sin avdelning, de som skall föda sina "privata" hagar och de som producerar mjölk sin stora fria yta.
Ungdjuren står i en del och småkalvarna i en annan.
Kalven skiljs från kon redan några timmar efter födseln, det gjorde de även för 50-75 år sedan.
Över med dem i trånga kalvkjättar på den tiden och in med en hink färsk mjölk vid mjölkdags.
Idag, stora halmade ytor där kalvarna rör sig fritt, med en dispene med mjölk då de känner sig hungriga.
Alltså, enligt min uppfattning som sett den lilla la´går´n med 8 mjölkkor och den stora med 160 mjölkkor kan jag inte säga något negativt om det som numera, ofta av okunniga, kallas för fabriker eller industrier.
Det är inte fabriker när det gäller kor, möjligen hönsen då.
Men Sörgården dyker upp då och då ändå.
Som igår då stolta Mamma Mu födde på åkern utanför vårt köksfönster, i ett dygn fick hon ta hand om sin lilla tjurkalv, som på vingliga ben och under mammans övervakning och ängslan leddes tillbaka till den stora "fabriken" och in i sin stora kalvhage.
Det må vara grymt, men så har det alltid varit, utom bland köttdjuren där hela familjen lever tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar